Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Pulvermetallurgi, av Karl Bonthron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
ningsförmåga. Att smälta och gjuta en sådan
legering går inte, dels är smältpunktsskillnaden för
stor mellan volfram och molybden respektive
mellan koppar och silver, dels är den ömsesidiga
lösligheten i smält tillstånd ringa eller ingen.
Samma problem ha vi när det gäller kolborstar
för elektriska maskiner. Här vill man ha ett
material med god elektrisk ledningsförmåga, liten
friktionskoefficient och tillfredsställande
slitstyrka. Koppar ger ledningsförmåga, grafit och
stundom bly ger låg friktion, och en tillsats av
zink eller tenn eller bägge ökar hårdheten.
Eftersom grafiten inte är löslig i metallsmältan och
dessutom är mycket lättare, skulle man inte
kunna smälta och gjuta en sådan legering utan
måste tillgripa pulvermetallurgin, alltså pressa
och sintra en pulverblandning.
Ytterligare ett exempel på dylika
pseudolege-ringar ha vi i metallbundna diamantverktyg. Man
kan ju inte blanda diamantpulvret i en smälta,
det är för lätt, och det dyrbara stoftet skulle i
vissa fall kunna angripas av smältan, men genom
att sintra det i metallpulvret åstadkommer man
ett lämpligt bindemedel.
På det sättet tillverkas diamantslipskivor, där
ytan är belagd med diamantpulver inbäddat i
bindemedel. Dessa slipskivor ha fått stor
användning för slipning av hårdmetallverktyg. Så
tillverkas också avrivareverktyg för avrivning av
slipskivor, där större diamantkorn äro inbäddade
i bindemedel, och slutligen kärnborrkronor som
användas för djupborrning, där det gäller
att undersöka bergarten. 1 borrkronorna äro
diamanterna i form av grova korn eller finare pulver
fästade i bindemedlet runt kransen på kronan.
Som bindemedel ha olika legeringar fått
användning, dels olika bronslegeringar, dels hårdare
molybden-koppar-kobolt och
volfram-koppar-nickel-legeringar och dels slutligen de ännu
hårdare hårdmetall-legeringarna av
volframkar-bid och kobolt. Vilken legering som väljes beror
på vilken hårdhet som önskas på bindemetallen.
För slipskivor och kärnborrar med fint
diamantpulver användes ett mjukt bindemedel, för
infattning av separata diamantkorn i
slipskiveav-rivare och kärnborrar en hårdare legering.
Ytterligare ett exempel på pseudolegeringar äro
metalliska friktionsmaterial. Dessa tillverkas
liksom de självsmörjande lagren av brons eller av
järn och i metallpulvret inblandas ett
friktionsmedel såsom kvarts. Lameller av detta material
tåla betydligt högre temperatur än de allmänt
använda asbetsbeläggningarna, och därigenom
kunna dimensionerna nedbringas väsentligt för en viss
broms- eller kopplingseffekt. När ett modernt 20 t
bombplan har landat och skall bromsas in från
en hastighet av bortåt 200 km/h på några
sekunder erfordras ett bromsarbete på omkring 800 000
kgm och temperaturen i bromstrumman beräknas
stiga till omkring 550°. Alla stora amerikanska
Fig. 15. Tillverkningsschema för självsmörjande lager.
plan och många av de mindre äro utrustade med
sintrade lameller. Dessutom användas de för bilar,
traktorer och stridsvagnar.
Besläktade med pseudolegeringarna äro
kärnorna i liögfrekvenstransformatorer i radiotekniken
och pupinspolar i telefontekniken, som
framställas av järnpulver, som pressas med ett organiskt
bindemedel, såsom schellack eller bakelit.
Självhårdnande tandamalgam
Tandamalgamen måste också räknas till de
pulvermetallurgiska materialen. Här är uppgiften
att åstadkomma en plastisk, formbar massa, som
kan pressas in i hålet i en trasig tand, och som
sedan hårdnar vid kroppstemperaturen. En
pulvriserad legering av huvudsakligen silver och tenn
med någon tillsats av koppar och zink rörs ut
med kvicksilver till en pasta, som tandläkaren
sedan pressar in i håligheten i tanden. Kvicksilvret
diffunderar in i metallkornen, bildar fasta
biand-kristaller, och på ett par timmar är plomben hård.
I de exempel som hittills anförts, har
pulvermetallurgin erbjudit den enda möjligheten att lösa
de ställda uppgifterna. Man kan helt enkelt inte
åstadkomma legeringar med de önskade
egenskaperna genom smältning och gjutning. Det är alltså
belt nya legeringar som pulvermetallurgin skapat.
Pulvermetallurgins erövringar från klassisk metallurgi
Vi ha också exempel på legeringar, som kunna
framställas på vanligt sätt, men där
pulvermetallurgin medför speciella fördelar, i vissa fall
i fråga om förbättrad kvalitet, i andra fall i fråga
om formgivningsmöjligheterna och i ytterligare
fall slutligen är det fråga om rent
tillverkningsekonomiska fördelar, pulvermetallurgin ger helt
enkelt en billigare produkt.
Exempel på förbättrad kvalitet genom
pulver-metallurgisk framställning ger oss de metaller
och legeringar, som användas i vakuumtekniken:
rent järn, rent nickel och
järn-nickel-molybden-legeringar. Sådana sintrade legeringar kunna
tillverkas med mycket hög renhetsgrad, kunna lätt
befrias från gaser och ha särskilt liten
benägenhet att avge svärtande beläggning i vakuumrören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
