Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Torvhanteringens framtid, av Erik Kåreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 maj 19 A A
533
Torvhanteringens framtid
Kristidsstyrelsen i Kronobergs län anordnade den
6 november 1943 ett sammanträde i Växjö för
överläggningar om torvhanteringens framtid.
Bland de närvarande mä|rktes landshövdingen,
kristidsstyrelsen, flertalet
kristidsnämndsordfö-rande samt representanter för Statens
Bränslekommission, hushållningss illskap,
torvproducen-ter och torvarbetare.
Inledningsvis nämndes bl a. att förra året inom
länet tillverkats omkring 300 000 t maskintorv,
att stora kapitalinvesteringar gjorts i
torvindu-strin, samt att en ganska stor del av länets
innevånare har en icke föraktlig inkomst genom
torv-hanteringen. Inför möjligheten, att de rådande
krisförhållandena snart kunna förbättras,
ställdes frågan, huruvida den med stora svårigheter
uppbyggda torvindustrin :iu liksom efter förra
kriget brådstörtat skall upphöra, eller om den i
viss omfattning skall kunna bibehållas,
varigenom bl. a. anläggningarna skulle kunna
slutamor-teras, arbetstillfällen skulle skapas, en viss
minskning i landets bränsleimport skulle ernås samt
ett fortsatt arbete på torvfrågans lösande skulle
befrämjas.
Då dessa spörsmål äro a\ stort intresse för
landet i dess helhet, skola i det följande några
synpunkter framhållas, ehuru liksom vid
Växjömötet givetvis intet odiskutabelt svar kan ges på
frågan om framtidsmöjligheterna.
Man torde kunna räkna nied att förra året inom
landet tillverkades omkring 1 Mt maskintorv.
Försäljningsvärdet för denna torv torde kunna
uppskattas till 45 Mkr. fritt lastat vid mossarna,
medan dess värmevärde torde svara mot ungefär
Va Mt utländska stenkol. t>e torvindustrier, som
ha de mest fulländade anläggningarna, torde i
dessa ha investerat ca 40 ]cr/t år, medan
investeringarna vid de enklaste anläggningarna torde
vara ca 10 kr/t år. Räknas med ett
genomsnittsvärde av 30 kr/tår, kan £let i torvindustrin för
tillverkning av maskintorv placerade kapitalet
uppskattas till omkring 30 (Mkr. Häri ingå då icke
kostnaderna för anläggningar, avsedda för
torvens artificiella torkning eller för dess transport
och förbränning. Visserligøn ha på den nämnda
anläggningskostnaden avskrivningar gjorts, men
anläggningarnas faktiska värde torde under den
korta drifttiden och på gr ind av gjorda
förbättringar icke ha minskats nämnvärt. Till arbets-
Direktör Erik Kåreby, Sösdala
DK 662.641(485)
tagare torde i genomsnitt utbetalas 30 kr/t,
varför fjolårets produktion innebär 30 Mkr. i
löner.
Skulle nu denna industri hastigt bringas på fall,
är det investerade kapitalet icke mycket värt;
arbetstagarna förlora avsevärd inkomst, om de
icke kunna beredas annat arbete, och landet måste
importera motsvarande större kvantiteter kol och
koks.
Varför skulle då torvindustrin upphöra? Svaret
på frågan blir nästan alltid det samma: torven
kan icke under normala tider konkurrera med
stenkolet. Frågas sedan vad stenkolspriset
kommer att bli efter kriget, får man alltid det svaret,
att frågan ej kan besvaras. Sannolikt torde vara,
att vi icke komma att få inköpa stenkol för
tillnärmelsevis de låga priser, som voro rådande
under tiden mellan krigen. Att utan vidare fastslå
att torven icke kan konkurrera med stenkol torde
sålunda vara väl djärvt.
Behöver landet då en torvindustri? Ingen torde
väl numera hänge sig åt utopin om evig fred.
Kan det då vara rätt att varje gång krig
inträffar hastigt och provisoriskt bygga upp en
torvindustri för att sedan vid krigets upphörande
skrota och rasera anläggningarna? Om
arbetslöshet skulle inträffa, torde avsevärda
arbetsmöjligheter kunna beredas icke specialutbildade såväl
äldre som yngre män och kvinnor inom
torvindustrin. En olägenhet är dock, att säsongerna inom
lantbruk och torvindustri i stort sett
sammanfalla. Huruvida en minskad import av stenkol
kommer att vara önskvärd eller ej kan givetvis
ej nu besvaras.
Finnes då någon torvindustri i utlandet? I
republiken Eire — belägen i omedelbar närhet av
det stenkolsproducerande England — förefanns
före det senaste kriget en torvindustri med en
produktion av ca 3 Mt/år, vilken under kriget
svällt ut till ca 6 Mt/år. Med hänsyn till den ringa
folkmängden — 2,9 miljoner innevånare — samt
det fuktiga klimatet äro dessa produktionssiffror
att anses som mycket höga. Även i Danmark har
produktionen under kriget kunnat drivas upp till
ca 6 Mt tack vare en avsevärd produktion under
förkrigstiden. I Tyskland tillverkades maskintorv
före kriget i icke obetydliga kvantiteter trots
exporten av stenkol och koks till länder, som icke
funno det lönande att nyttiggöra sina egna torv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
