Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Fibrer, tvättmedel, smuts, av W Kling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
TEKNIS K TIDSKRIFT
Not i v cellulosa Hu vudvalenskedjo ~ 10000 A
Kristal lit, längd > 600 A
tjocklek ~ 60 Å =100-150 mol.
Hydratcellulosa Huvudvalenskedja ~ 1000 \
KriitaHit, längd ~ 300 A
tjocklek ~ 40 Å
Fig. 4. Jämförelse mellan miceller ur naturfiber ocli
konstfiber.
Fig. 3. Bomullsfiberns struktur (schematisk).
ytans längsgående reffling och en eventuell
mat-tering; endast med vissa konstgrepp kan man
påvisa ett yttre mantelskikt och en inre kärna. Trots
detta kan man även hos dessa fibrer konstatera
en strukturell byggnad, nämligen om man med
röntgenografins tillhjälp tränger ner till
molekylernas och micellernas dimensioner.
Cellulosakonstfibrernas finstruktur har på grund
av dessa fibrers stora tekniska betydelse
särskilt ingående studerats. Vi veta, att
cellulosamolekylen är uppbyggd av talrika glykosrester, vilka
äro fogade till varandra i långa kedje- eller
tråd-formiga aggregat, huvudvalenskedjor.
Antalet glykosrester i molekylen änger även vad
man kallar polymerisationsgraden. Denna kan
under vissa betingelser fastställas med tillhjälp
av viskositetsmätningar och användes numera för
den tekniska kontrollen av vissa arbetsprocesser,
exempelvis blekning. Molekylkedjornas längd kan
enkelt erhållas genom att multiplicera längden av
en glykosrest — 5 Å — med
polymerisationsgraden. Konstsilke håller ordinärt en
polymerisa-tionsgrad av omkring 200 — ett relativt lågt värde
— och har sålunda en molekyllängd av omkring
1 000 Å. En nativ cellulosa, t.ex. ramie eller
bomull, har en polymerisationsgrad av ca 2 000 och
sålunda en kedjelängd av omkring 10 000 Å.
Inom fibern äro cellulosamolekylerna lagrade
mer eller mindre parallellt och förenade i knippen
om 100—150 "kedjor"; vissa delar av knippet
uppvisa en regelbunden nätstruktur
(gitterregul-jär struktur). Dessa knippen av molekylkedjor
ha efter förslag av Naegelsi fått benämningen
miceller. Den nativa cellulosan i exempelvis
bomullsfibern och den regenererade hydratcellulosan i
konstfibrerna differera i fråga om såväl antal
glykosrester i molekylen (och därmed kedjelängden)
som utsträckningen av micellernas gitterreguljärt
ordnade delar (kristalliterna).
I fig. 4 ha de båda slagen av miceller återgivits
schematiskt, men i ungefär riktigt
storleksförhållande; av de 100—150 molekylkedjorna ha dock
blott några få antytts. Man finner, att hos
hydratcellulosan huvudvalenskedjorna och därmed även
de gitterreguljära områdena (i micellens mittparti)
äro relativt korta. I motsats härtill uppvisar den
nativa cellulosan långa kedjor; även de
gitterreguljära delarna ha väsentligt större längd. Härvid
är att märka, att den angivna längden hos
kristalliten — 600 Å — torde få betecknas som ett
minimum; sannolikt är den avsevärt längre.
Utgående från den bild av den enskilda
cellu-losamicellen, som skisserats i det föregående,
främst genom Frey—Wyssling’s och Kratky—
Hermans’ arbeten, har man kommit fram till en
uppfattning om själva fibersubstansens struktur,
så som den schematiskt återges i fig. 5. Av denna
framgår, att den nativa cellulosan till avsevärd
del består av gitterreguljära partier. De enskilda,
tämligen långa kristalliterna sammanbindas
medelst genomgående huvudvalenskedjor, vilkas
genomsnittliga längd, 10 000 Å, är ca tio gånger så
stor som bela längden av det angivna
fiberpartiet.
Hydratcellulosan uppvisar däremot en
väsentligt luckrare struktur. Huvudvalenskedjorna äro
mycket kortare och kristalliterna nå inte ens
tillnärmelsevis samma dimensioner som hos den
nativa cellulosan. Kedjorna sticka fransartat ut vid
kristallitens ändar; endast undantagsvis torde en
eller annan av dessa kedjor sträcka sig in i
närliggande kristallit. Sammanhanget kristalliterna
emellan torde huvudsakligen vara att tillskriva
blott en sorts hopflätning eller hopfiltning av de
Fig. 5. Cellulosafiberns struktur.
Nativ cellulosa
«-—Huvudvalenskedja fOOOOA-
-> 600Å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
