Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Fibrer, tvättmedel, smuts, av W Kling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1944
569
Fig. 10. Inlagring av bensol i
stormicell av natriumoleat.
natriumoleat kan den uppgå till 20 molekyler
vatten per dubbelmolekyl tvål.
Intressanta försök i detta sammanhang ha
utförts av Kiessig som påvisade, att en uppluckring
av gitterstrukturen liknande den som förorsakas
genom inlagring av vatten, även åstadkommes
genom inlagring av i vatten olösliga organiska
ämnen som t.ex. bensol. Enligt den modell
Kiessig härför uppställt sker inlagringen mellan
tvättmedelsmolekylernas hydrofoba ändar; detta
åskådliggöres av fig. 10, som anger förloppet vid
en 9 % natriumoleatlösning, vilken per gram oleat
håller 0,8 g bensol. Modellen ger en rätt god bild
av förloppet, då dylika tvättmedellösningar i sig
ta upp eljest olösliga ämnen, sådana som bensol
och andra dylika inom textilindustrin brukliga
lösningsmedel eller, som det populärt heter, gör dem
vattenlösliga. Man kan även ur modellen dra vissa
slutsatser över hur smuts, i form av fett eller
någon fast kropp, upptas i tvättmedellösningar.
Gäller det att närmare granska förloppet vid
tvättning så behöver man ej laborera med alla de
micell-modeller, som här omnämnts. I praxis
överskrides sällan, inte ens vid användande av
vanlig tvål, en koncentration av 2 g/l aktiv
substans. Härav framgår att man just i fråga om de
tvättekniskt viktigaste produkterna så gott som
alltid rör sig under den kritiska
micellbildnings-koncentrationen. Man kan därför utan vidare
utgå från att de aktiva smådelarna vid tvättproces-
sen utgöras av enkel joner; möjligen förekomma
också enstaka primärmiceller. Mera komplicerade
aggregat äro normalt icke för handen.
Alla arbetsprocesser inom våtappreturen och
tvättningens områden utspela sig i gränsytorna
mellan två faser. Av dylika gränsytor må först
gränsen vatten, resp. tvättmedellösning/luft
undersökas. Bringas en tvättmedelsmolekyl, resp.
-jon i denna gränsyta äro fyra lägen teoretiskt
möjliga (fig. 11). Ur energetisk synpunkt kan
utan vidare läge 2 avfärdas såsom varande
mycket ogynnsamt och osannolikt. För dess
upprätthållande måste nämligen den hydrofila gruppens
hela hydratationsenergi tas i anspråk. Å andra
sidan äro lägena 3 och A ur energetisk synpunkt
högst sannolika. Utom det att
hydratationsener-gin här bibehålles, så ernås samtidigt att en del
av gränsytan vatten/luft ersättes med en
motsvarande gränsyta kolväte/luft. Då ytspänningen hos
vatten är betydligt större än hos kolväte, innebär
detta utbyte en energivinst. Dessa resonemang
ha bekräftats genom de klassiska undersökningar
som Langmuir, Harkins och du Nouy utfört
rörande monomolekylära skikt, speciellt av
fettsyror i en vattenyta. Man är på grundval av dessa
berättigad anta. att i mycket förtunnade lösningar
läge 3 är det sannolikaste, under det att vid
något mera koncentrerade lösningar
monomolekylära ytskikt bildas. Självfallet får man icke
föreställa sig dess konfigurationer som någonting stelt
och oföränderligt. Tvärtom torde genom
molekylernas egenrörelse ett oupphörligt utbyte av
molekyler (och joner) ske mellan lösningens inre och
ytskiktet. I vilken grad den här skisserade
processen inverkar reducerande på ytspänningen
framgår av fig. 12 som återger förloppet vid en
lösning av natriumtetradecylsulfat i vatten.
Reaktionerna mellan tvättmedel och fiber, resp. fett
En liknande anrikning av tvättmedelsmolekyler
uppträder även vid andra gränsytor. Med tanke
på arbetsprocesserna vid textilförädling och
tvättning är det härvidlag framförallt gränsytorna
vatten/fett och vatten/fiber som äro av intresse.
I gränsytan vatten/fett blir förloppet fullt analogt
med det som utspelas i }rtan vatten/luft.
Tvättmedelsmolekylerna vandra ur lösningen till
gränsytan, där de inrikta sig så att de med sina
hydrofoba grupper tränga in i fettfasen, under
Fig. 11.
Tvättmedelsmolekylers, respektive
-joners orientering i
gränsytan vattenjluft.
Fig. 12.
Koncentrationens inverkan på
ytspänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
