Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Emulsionsteori i korta drag, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 21. Stabilisering genom komplex ytfilm (Schulmann
och Cockbain).
Fig. 22. Fasbyte (Schulmann och Cockbain).
ett praktiskt emulsionsproblem. Måhända
kommer det att visa sig att lyckade problemlösningar
även i andra fall kunna hänföras till dylika
fenomen. Man arbetar ju under praktiska förhållanden
aldrig med fullt rena ingredienser, och
utomordentligt små kvantiteter av gynnsamt
uppbyggda kapillaraktiva ämnen (vilka kunna föreligga
i form av icke beaktade föroreningar) erfordras,
för att effekter av detta slag skola göra sig
gällande.
Schulmanns arbeten ha även föranlett honom
att formulera slutsatser av mera allmän karaktär,
rörande de faktorer, som gynna stabiliteten hos
emulsioner av olja i vatten. I huvuddrag kunna
dessa slutsatser återges som följer:
ytspänningen i systemet bör vara låg, så att
dispersionen medför minsta möjliga ökning av fri
energi;
ytfilmen måste vara kondenserad och i flytande
tillstånd, för att visa tillräcklig resistens och för
att samtidigt lätt kunna återbildas efter störning;
oljepartiklarna måste vara elektriskt laddade.
För fasbyte, dvs. överföring av en emulsion
från typ olja i vatten till typ vatten i olja, har
Schulmann, på grundval av fortsatta försök och
liknande överläggningar, formulerat följande
villkor:
partiklarnas elektriska laddning skall elimineras;
en kondenserad, fast ytfilm skall bildas, helst
under gruppvis sammankoppling av molekylerna
medelst valensbindningar (ex. tvålar av flervärda
metaller).
Fig. 22 åskådliggör hur Schulmann tänker sig
fasbvtet vid en Na-cetylsulfat-kolesterinstabilise-
rad emulsion, om kalcium joner tillföras. Genom
bildning av kalksalter elimineras
partikelladdningen, och oljepartiklarna närma sig varandra
(fig. 22 b). De polära grupperna i närliggande
ytor sluta sig så tillsamman, genom en om
kristallisation erinrande process. Härvid
sammansmälta oljepartiklarna och det mellan dem
befintliga vattnet pressas ut i form av oregelbundet
formade säckar, vilka stabiliseras av den numera
stela, "kristalliserade" ytfilmen (fig. 22 c).
Man torde knappast på nuvarande stadium
kunna tillmäta varje moment i här refererade
tankegång en allmängiltig innebörd. Så t.ex. måste man
på grundval av tillgänglig erfarenhet förutsätta
att även emulsioner av olja i vatten kunna vara
stabiliserade av fasta ytfilmer, och att stabilitet
i detta fall kan föreligga även om partiklarna äro
oladdade. Vidare är det visserligen sant, att
stabila emulsioner av vatten i olja ofta uppvisa den
oregelbundna partikelform, som Schulmann
påtalat. Så har exempelvis befunnits vara fallet vid
vattenhaltiga trätjäror, enligt nyligen publicerade,
inhemska undersökningar av Hellström, över
dessa och andra för tjärteknologin fundamentalt
betydelsefulla problem. En oregelbunden form
hos emulsionspartiklar har emellertid, av andra
forskare och i annat sammanhang, ansetts vara
resultatet av att ytspänningen eliminerats inom
systemet, ett argument, som icke a priori kan
utelämnas ur diskussionen.
Under alla förhållanden är det ovedersägligt att
Schulmanns undersökningar fört in diskussionen
på en för emulsionsteorin omedelbart aktuell
och sannolikt fruktbar utvecklingslinje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
