Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Beräkning av tryckta strävor av furuvirke med hänsyn till virkets kvalitet, av Bertil Thunell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
643
tes dock med härkomst samt yttre och inre
växtlighetsfaktorer. Emellertid gäller grovt, att med
ökad ringbredd ökar vårvedsmängden, medan
höstveden ej ökar i samma mån. Då höstveden
är väsentligt tyngre och fastare byggd än
vårveden, ökar hållfastheten med ökad höstvedsmängd.
Olika regler ha uppställts av skilda forskare för
bestämning av årsringsbredden. Vid föreliggande
försök har helt enkelt den största möjliga radien
inlagts i tvärsnittet, och antalet årsringar efter
denna beräknats i genomsnitt per centimeter. På
grund av de mycket olika egenskaperna hos
grov-och finringat virke, ha allt för stora variationer
i samma tvärsnitt icke tillåtits. Sådana språngvisa
variationer medföra alltid avsevärda spänningar
i veden. De uppträda i virke, som kommit från
bestånd, vilka gleshuggits från att förut ha varit
undertryckta.
Höstvedsmängden anges som den sammanlagt
procentuella mängden höstved i mätsträckan.
För angivande av märgläge har använts det
axelsystem, som definieras i fig. 5. Axelsystemets
origo sammanfaller med mittpunkten i tvärsnittet.
Läget av märgen anges i procent, så att
tvärsnittets ytterkanter sättas till ±100 %. Härmed anger
vid t.ex. 2" X 8" märgläge — 50/+ 25 % att
märgen ligger 1/2" i negativ a:-led samt l" i
positiv y-led.
Talrika tidigare försök vid provningsanstaltens
trälaboratorium ha visat, att någon utpräglad
skillnad mellan hållfastheten hos kärnved och
splintved icke förefinnes hos furuvirke. Det är
därför ur denna synpunkt betydelselöst, om
kärnbildningen är stor eller liten. Emellertid
spelar kärnan ur andra synpunkter en viss roll, bl.a.
för virkets varaktighet, och den har av denna
orsak ändock bestämts. För att göra kärnveden
tydligare användes därvid en benzidinreaktion.
Kärnvedens area i tvärsnittet anges i procent av
den totala arean.
Mätning av kvistar
Vid uppställandet av ett system för mätning av
kvistar gäller, att å ena sidan mätningen ger ett
så noggrant mått på kvistarnas inverkan på
hållfasthetsegenskaperna, att en viss
minimihållfast-het kan anges för varje särskilt fall, medan å
andra sidan systemet icke får bli så komplicerat,
att det blir praktiskt oanvändbart. Flera olika
system ha provats vid undersökningarna.
Inverkan av kvistarna på hållfastheten beror till största
delen därav, att kring dem alltid finnes en viss
fiberstörning i vilken fibrerna bilda större eller
mindre vinkel mot tryckriktningen. För samma
material kan hållfastheten variera som 1: 10
beroende på denna vinkel och elasticitetsmodulen
som 1: 50. Detta medför även, att kvistens egen
beskaffenhet har en mycket ringa betydelse; då
emellertid fastsittande kvistar i någon mån
förhindra en sammantryckning av kvisthålet,
Fig. 6. Uppmätning av kvisttyper, a kantkvist (rund), b
hörnkvist (genomgående) samt flatkvist, c hornkvist, d
bladkvist. Ekvivalent kvistdiameter d =\/ac. För bladkvisten
blir ekvivalenta kvistdiametern beräknad ur måtten enligt
fig. praktiskt likvärdig med geometriska mediet av
stor-och lillaxeln.
äro de att föredra framför utfallande lösa
kvistar. Någon så stor skillnad mellan den ena
eller andra typen, att ett specificerande härav
skulle erfordras, har icke kunnat förmärkas. De
amerikanska, tyska och senaste engelska
bestämmelserna ta ej heller någon hänsyn till om kvisten
är lös eller fast. Fiberstörningens storlek kan
anses definierad genom kvistens storlek. För denna
har införts begreppet ekvivalent kvistdiameter
såsom geometriska mediet d == där a och c äro
måtten tagna enligt fig. 6. Härvid är att märka,
att måttet c på kvistarna icke endast är ett uttryck
för deras storlek och direkta inverkan i höjdled
(tryckriktning), utan även ett relativt mått på
djupet av fiberstörningen från ytan av en bladkvist.
Vid större slankhetstal, där knäckningsfenomen
inträda, beror hållfasthetsminskningen i väsentligt
högre grad än för rena tryckprov av kvistens läge
i tvärsnittet, då detta påverkar belastningens
excentricitet i förhållande till kraftcentrum för
tvärsnittet. Vid mycket stora slankhetstal sker
härvid ånyo en utjämning, som beror dels på den
relativt mindre inverkan en och samma
excentricitet har, dels på en vid ökad längd inträdande
utjämning av kvistfördelningen.
Det är här även infört begreppet kvistkvot,
definierad som förhållandet mellan ekvivalenta
kvistdiametern d och kant- resp. flatsidans storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
