Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1944 - Frekvensmodulering, av Erik Esping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 juni 19 A A
675
ß j
mf=■–•—. Störningsmoduleringen blir med detta
A 5
frekvenssving alltså högst femtedelen av
störningsmoduleringen vid amplitudmodulering.
Man kan emellertid vid frekvensmodulering
utföra mottagarens lågfrekvensdel så, att
frekvenskarakteristiken faller rätlinjigt vid stigande
frekvens från 1 500 p/s och uppåt
(högtonsdämp-ning). I sändaren införes motsvarande stegring
hos lågfrekvensdelens frekvenskarakteristik från
1 500 p/s och uppåt (högtonsförstärkning).
Störningens moduleringsgrad kommer
härigenom att bli konstant för frekvensskillnader över
1 500 p/s och maximala värdet blir vid 75 kp/s
B 1 A
frekvenssving mf=- -—.Om blir ma =
/{ UU a
«= 50 % och mf p= 1 %.
För andra slag av störningar, såsom störningar
på grund av elektriska impulser och på grund av
rörbrus i mottagarna blir förhållandet mellan
ma och mf ungefär lika.
Frekvensmodulering är, som vi sett, betydligt
mindre känslig för störningar av olika slag än
amplitudmodulering.
Räckvidd
Räckvidden för en radiosändare är beroende av
■ett flertal faktorer, såsom störningsnivån på
mottagningsplatsen, mottagarens känslighet,
motta-garantennens beskaffenhet m.m. och sist men
icke minst på anspråken på god mottagning.
För rundradiomottagning ställas väl anspråken
högst. Man anser att mottagningen är perfekt om
störningsnivån ligger 50—60 dB under
signalnivån och att mottagningen är god om
störningsnivån ligger ungefär 40 dB under signalnivån.
Mottagningen bör därjämte vara fadingfri.
Enligt undersökningar, gjorda i USA, kan man
uppskatta störningarna inom
ultrakortvågsområ-det — dessa störningar förorsakas företrädesvis
av biltrafik och liknande — till 30—1000 /*V/m
i städerna, 2—100 /tV/m för tätt bebyggd
landsbygd och till 1—10 yttV/m för rena landsbygden.
Den för god mottagning erforderliga fältstyrkan
skulle således bli minst dubbla dessa värden.
En av förutsättningarna för god mottagning är
att begränsaren i mottagaren är fullt utstyrd. Den
lägsta inspänning, som härvid kan ifrågakomma,
blir vid 75 kp/s sving ungefär 10 /XV. Vid 15 kp/s
sving (telefoni) kan man komma ned till 3—4
//V. Mottagarna bli för dessa känsligheter mycket
stora, rörantalet blir 10—12. För
genomsnittsmottagare för rundradio (75 kp/s sving) med
7—8 rör får man räkna med 50—100 juV
inspänning för fullt utstyrd amplitudbegränsare.
Fältstyrkan bör under sådana förhållanden inte
understiga 50 juV/m.
Som nämnts förekomma vid ultrakortvåg
knappast några från jonosfären reflekterade vågor och
man blir därför vid mottagningen hänvisad en-
dast till den direkta och den av jordytan
reflekterade strålningen. Sändarens räckvidd skulle
sålunda begränsas av horisonten. Genom
samverkan av diffraktion och refraktion komma
emellertid radiovågorna att följa jordens yta bortom
horisonten. Refraktionen är ej konstant utan
varierar med temperaturväxlingarna, varigenom
starka variationer i fältstyrkan kunna uppkomma
bortom horisonten.
Fältstyrkan är proportionell mot produkten av
höjderna hos sändar- och mottagarantennerna. Den
är omvänt proportionell mot våglängden och
omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet
mellan sändar- och mottagarantennerna. Bortom
horisonten faller fältstyrkan fortare med ökat avstånd.
I fig. 6 visas några beräknade kurvor för en
sändareffekt om 50 kW och en antenn, som ger
fyra gångers effektökning i horisontalplanet. Vi
se, att vid en höjd hos sändarantennen om 150
m, få vi 50 juVlm på 130 km avstånd. Den
optiska räckvidden är ca 55 km. På 130 km
avstånd, alltså mer än dubbla horisontavståndet,
får man nog lov att räkna med starka
fältstyrkevariationer. Fältstyrkan kan, enligt i USA gjorda
mätningar, på detta avstånd beräknas variera
från en tredjedel upp till tre gånger det
beräknade värdet. För att man vid varje tillfälle skall
få minst 50 juV fältstyrka måste man nog räkna
med 100—150 juVjm som genomsnittsvärde.
Räckvidden skulle således bli ca 90—100 km.
faltsfyrka
10000
too 150
ovs/onc/ /rar? sändaren i km
Fig. 6. Beräknade fältstyrkekurvor för olika höjder på
sändarantennen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
