Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1944 - Aluminium och aluminiumlegeringar för plastisk formgivning, av Vilhelm Christiansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1944
703
Aluminium och aluminiumlegeringar
för plastisk formgivning i
Bergsingenjör Vilhelm Christiansen, LSTF, Finspång
De i handeln förekommande
aluminiumkvaliteterna ha vanligen en renhetsgrad av 99,3—
99,8 %. Utom dessa normala kvaliteter tillverkas
även raffinerad aluminium med en renhetsgrad
av 99,99 %, ja till och med ännu renare. Till
följd av sitt höga pris har dock dylik raffinerad
aluminium endast fått mycket begränsad
användning. De vanligaste föroreningarna i normal
handelsaluminium äro Fe, Si och Ti. Dessutom
förekomma Gu, Zn, gaser (Ha), karbider, oxider,
flussrester m.m., vilka alla äro icke önskvärda
föroreningar. Dessa finnas dock ej i skadliga
mängder i normal aluminium.
I tabell 1 anges hållfasthetsegenskaperna för
valsad normal 99,5 % aluminium dels i glödgat,
dels i helhårt tillstånd. Genom kallbearbetning
ökas sträckgränsen och brottgränsen, under det
att förlängningen minskas. Lämplig
glödgnings-temperatur för renaluminium är 350—400°. Skall
bästa kemiska beständighet åstadkommas, bör
glödgningen emellertid utföras vid 450—500° i
avsikt bringa i fast lösning i metallen ingående
kisel (en del av jämviktsdiagrammet Al : Si
anges på fig. 1). Formgivningsegenskaperna
försämras relativt obetydligt genom glödgningen vid
den högre temperaturen.
Enligt sin ställning i den elektrolytiska
spänningsserien och med hänsyn till
aluminiumoxidens höga bildningsvärme skulle man vänta, att
aluminium har mycket dåliga
korrosionsegenskaper. Erfarenheten har emellertid givit vid
handen, att detta ej är fallet. Anledningen härtill är
den, att aluminium och dess legeringar redan vid
vanlig temperatur i närvaro av syre överdras
med ett ytterst tunt transparent oxidskikt.
Oxidskiktet bildas till en början mycket hastigt,
varefter tillväxten i tjocklek successivt avtar. Efter
några dagar har skiktet en tjocklek av ungefär
0,00001 mm och växer sedan knappast mera. En
ytterligare oxidation förhindras nämligen genom
den mycket väl vidhäftande, motståndskraftiga
och praktiskt taget ogenomträngbara oxidfilm,
som nu täcker metallen (genom glödgning vid
600° kan skiktet göras 30—50 gånger tjockare).
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 20 april 1944.
DK 669.717 : 621.97.07
Genom oxidskiktet blir aluminium passiverat och
förskjutes till en ädlare ställning i
spänningsserien, nämligen till ungefär zinkens plats. Det
passiverade aluminiumoxidskiktet är sålunda
mycket tunt, och detta är ett bevis för skiktets
effektivitet som korrosionsskydd. Oxidskiktet är
mycket slitstarkt och segt samt har god adhesion
till metallen, vilket tyder på att det finns en
övergångszon med en blandning av Al- och
Al2Os-kristaller. Ett dylikt skyddande oxidskikt bildas
även i de flesta vattenlösningar, dock ej i
lösningar som innehålla klorider.
Utan vidare är det uppenbart, att skyddet genom
Fig. 1. Del av jämviktsdiagrammen för Al : Cu, Al : Si,
Al : Mn, Al: Mg och Al : Mg2Si.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
