Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1944 - Konstruktionerna för Södersjukhuset, av Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
797
Fig. 2. Den utvändiga isoleringen är konsekvent genomförd
även under markplanet. För att skydda siporexisoleringen
i jordbandet bekläddes den med frostsäkra klinker plattor.
past kunde nöja sig utan att kosta på en särskild
ytbehandling av betongytan. I Norge användes
i allmänhet en specialputs som gick under
benämningen mineralitputs. Jämförelsen mellan de
norska och svenska erfarenheterna gjorde, att
valet föll på det svenska systemet, som faktiskt
innebär många fördelar och som särskilt i
Stockholms klimat visat sig tillfredsställande. Någon
allvarlig nedfuktning av den utvändiga
isoleringen med åtföljande mer eller mindre fullständig
förstöring av väggens värmeisoleringsförmåga
synes man enligt hittills föreliggande erfarenheter
icke behöva frukta i trakter med samma
klimattyp som Stockholm. Förutsättningen härför är
dock, att putsen är av lämplig beskaffenhet, så
att isoleringen skyddas mot inträngande vatten.
Den utvändiga isoleringen har genomförts fullt
konsekvent uppifrån och ända ned till ca 1 m
under markytan. I de flesta fall är det eljest
vanligt, att socklarna och källarvåningen isoleras
på insidan. På grundval av utförliga
frostbestän-dighetsprov ansågs det emellertid möjligt att
frångå det vanliga konstruktionssättet och i stället
lägga isoleringen på utsidan, skyddad mot fukt
och vatten medelst frostsäkra keramiska plattor.
Härigenom vunnos betydande byggnadstekniska
fördelar.
Yttertaket
I likhet med ytterväggarna har även taket
vär-meisolerats på utsidan. Den utvändiga
takisoleringen är emellertid i viss mån ett annat problem
än väggisoleringen. Den principiella skillnaden
dem emellan består i att väggisoleringen på
utsidan endast skyddas av puts som är lätt
genom-tränglig för vattenånga, medan takisoleringen
måste skyddas med fullt vattentäta lager, i detta
fall två lag takpapp, klistrad med asfalt, vilket
innebär ett skikt som är synnerligen
svårgenomträngligt för diffunderande vattenånga.
Yttertaket består underifrån räknat av en
bärande betongplatta, som på översidan är isolerad
med cellbetong i två lager, det undre lagret med
volymvikten 0,35 och 7,5 cm tjocklek samt ett
övre lager med volymvikten 1,0 och 4,0 cm
tjocklek. Ovanpå detta isoleringsskikt är sedan den
vattentäta pappisoleringen klistrad. Under
förutsättning, att isoleringsskiktet av cellbetong är
torrt, kan man räkna med att denna
takkonstruktion har ett värmegenomgångstal av 0,4—0,5
kal/mah°C. Om cellbetongen däremot blir fuktig,
kan värmeisoleringsförmågan försämras avsevärt.
Sedan gammalt ha vi i vårt land utfört våra
hus med sadeltak eller andra sluttande tak, och
vi ha icke förrän under de sista 15 till 20 åren
kommit i kontakt med det horisontella takets
isoleringsproblem. I den äldre taktypen fanns det
inga för vattenånga svårgenomträngliga element.
Fuktigheten kunde fritt avgå. I det horisontella
taket däremot har det åtminstone hittills icke varit
möjligt att utbilda konstruktionen så att
vattenångan haft möjlighet att utan hinder avdunsta
uppåt. Teoretiskt sett förefinnes det därför alltid
under vintermånaderna en risk för fuktanrikning
i isoleringsskiktet, dit vattenångan enligt
principen för den kalla väggen alltid har en strävan
att vandra. En långvarig köldperiod skulle
sålunda kunna orsaka att isoleringsskiktet fylldes
med vatten och på så vis förlorade en del av sin
isoleringsförmåga. Dess bättre är det i
verkligheten icke fullt så illa ställt. På grund av de
kapillära krafter, som verka i materialet,
försiggår en utjämning av fuktigheten som gör, att
Fig. 3. Yttertaket isolerades pä utsidan med cellbetong. På
grund av att en del av cellbetongen göts sent på hösten,
hann den icke torka ut innan vintern kom och kunde
därför icke genast täckas med papp. Cellbetongen fick ligga
utan täckning hela vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
