Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1944 - Konstruktionerna för Södersjukhuset, av Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(798
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Först påföljande sommar, när cellbetongen fått
tillfälle att torka ordentligt, klistrades asfaltpappen på taket.
mail åtminstone i normala fall icke får någon
markerad vattenanhopning i isoleringen. Detta
det horisontala takets isoleringsproblem är ännu
icke slutgiltigt löst, och de teoretiska lagarna för
fuktvandringen äro ännu icke i erforderlig grad
kända. De hittills föreliggande erfarenheterna
från Södersjukhuset äro emellertid gynnsamma.
Bjälklagens konstruktion
En viktig byggnadsteknisk detalj i ett sjukhus
är mellanbottnarnas ljudisolering. Särskilt gäller
detta den del av byggnaden, sängbyggnaden, där
de sjuka skola få lugn och ro. Ett felgrepp i
fråga om bjälklagskonstruktionen hade kunnat
göra hela byggnaden mer eller mindre oduglig.
De tidigare utförda storsjukhusen i Sverige, t.ex.
det några år före Södersjukhuset byggda
Karolinska Sjukhuset i Stockholm, ha i allmänhet
utförts med fyllningsbjälklag med bärande
järnbalkar, således med bjälklag av den typ som
under 1930-talet till året före kriget var den
förhärskande i Stockholm. Eftersom man hade
jämförelsevis goda erfarenheter av denna
bjälklagskonstruktion, hade det legat nära till hands att
tillämpa den även på Södersjukhuset. När
Södersjukhuset planerades under åren närmast före
kriget, förelågo ännu inga svårigheter att
anskaffa järnbalkar från utlandet. Emellertid visade det
sig, att man redan med förkrigspriser skulle
kunna uppnå högst avsevärda besparingar genom
att övergå till massiva betongplattor, vilka
därjämte medförde andra fördelar, t.ex. att bjälklagen
bättre samverkade med betongstommen i övrigt.
Mellanbottnarna i sängbyggnaden äro utförda
med en bärande 20 cm tjock betongplatta, som
på översidan är belagd med ett 6 cm tjockt lager
av lättbetong (mager klinkerbetong), och
där-ovanpå stålslipning och korkmatta med
underlagspapp. Det som är anmärkningsvärt i denna
konstruktion, är att den icke innehåller något
fjädrande skikt, som i allmänhet anses vara av
så stor betydelse för en god stötljudisolering. I
de äldre fyllningsbjälklagen bildade fyllningen
ett dylikt elastiskt skikt, och i moderna massiv-
bjälklag utför man gärna ett sådant skikt
bestående av någon fjädrande matta eller mellanlägg
av ett eller annat slag.
Genom att införa ett dylikt fjädrande skikt
kommer den del av konstruktionen som ligger
ovanför skiktet att bilda vad man kallar en flytande
beläggning. Emellertid hade det visat sig av
provningar som utförts av Södersjukhusets
provningsavdelning genom civilingenjör Sven Nycander (se
Tekn. T. 1941 h. V 7) att man icke erhöll så
särdeles mycket gynnsammare resultat med dylika
flytande beläggningar. Provningarna visade, att
man enbart med massiva betongplattor kunde
uppnå goda resultat. Detta medförde, att den
flytande beläggningen, som dittills hade ansetts
oundgänglig och som enligt det ursprungliga
programmet var beslutad, kunde slopas.
Ijj ud isol eringsprobl emet
Om man studerar litteraturen på
stötljudisole-ringens område, finner man i allmänhet uppgifter
om att den flytande beläggningen skulle vara
synnerligen effektiv ocli ha en vida större effekt
än vad de omnämnda provningarna för
Södersjukhuset angåvo. Det förefaller emellertid som
om de flesta forskare som arbetat med
stötljudisolering, icke anordnat försöken på riktigt sätt,
eller att de arbetat med för små enheter och
utfört proven på t.ex. en yta av endast ca 1 m2. Det
är ganska tydligt, att man, om man skall erhålla
tillförlitliga värden, är tvungen att utföra
stöt-ljudsförsöken i naturlig skala och mäta
ljudemissionen icke endast från en liten del av
bjälklagsytan utan från hela den ljudavgivande
konstruktionen. Tyvärr bli dylika försök både tidsödande
och dyrbara, men det är också mycket värt att
få reda på sanningen. De hittillsvarande
erfarenheterna av mellanbottnarnas ljudisolering i
Södersjukhuset äro tillfredsställande.
Skiljeväggarna mellan de olika sjukrummen och
mellan sjukrum och korridor måste även fylla
stora anspråk på ljudisolering. De flesta
skiljeväggarna äro av betong med en minsta tjocklek
av 18 cm. Eftersom de äro bärande, ha de i de
nedre våningarna på grund av de stora
belastningarna måst utföras ännu tjockare. Detta har
som en sekundär effekt medfört, att
luftljuds-isoleringen blir mycket god. Om man beräknar
luftljudsisoleringen D i decibel enligt den
empiriska formeln
D = 9+17 log q
där q är väggens vikt i kg/m2, finner man, att en
18 cm betongvägg har en ljudisoleringsförmåga
av ca 55 dB. Att eftersträva större ljudisolering är
ganska fåfängt och även meningslöst i en
byggnad av denna typ, beroende på att ljudet även
har möjligheter att söka sig fram andra vägar än
genom skiljeväggarna. Man finner också, att en
ytterligare ökning av väggens tjocklek endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
