Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Konstdefinition och konstförstånd, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
815
Konstdefinition
och konstförstånd
Trots allt det som under tidernas lopp har skrivits och
talats om konst, är det alltjämt mycket vanligt, att även
begåvade och högt bildade människor inte alls ha klart
för sig, hur man skall avgöra om t.ex. en tavla, en vers
eller ett vanligt bruksföremål är konst eller inte. Man
tröstar sig med att konstförstånd är något medfött, ett
slags sjätte sinne, som man antingen har eller inte har,
och att dylika frågor inte kunna avgöras med intellektets
hjälp. Denna uppfattning är emellertid knappast riktig.
Avsikten med denna uppsats är i varje fall att försöka
lämna en rent förståndsmässig, kall och nykter orientering
i frågan.
Den mänskliga upplevelsen
Konst är i den mening, som ordet här kommer att
användas, en produkt, materiell eller andlig, som har
åstadkommits genom mänsklig, skapande verksamhet. Sådana
produkter finnas emellertid i oerhört stort antal, t.ex. alla
resultaten av hantverksmässigt, tekniskt eller
vetenskapligt arbete. 1 motsats till dessa ting skall den konstnärliga
produkten innehålla ett återgivande av tillvaron. Med
tillvaron i dess helhet förstå vi alla mänskliga upplevelser,
såväl yttre som inre. Den bildande konsten, måleriet,
bild-huggeriet m.m. syssla huvudsakligen men ingalunda
uteslutande med yttre upplevelser, såsom form och färg, rum
och tillverkningar osv., medan litteraturen, musiken och
skådespelarkonsten m.m. företrädesvis sysselsätta sig med
inre, själsliga händelser.
Man kan alltså säga, att konst är ett återgivande av
mänskliga upplevelser. Denna definition är dock alltjämt
för vid, ty återgivningar av nämnda slag kunna vara
mycket litet konstnärliga. Frågan är då: när är ett återgivande
av mänskliga upplevelser konst, och när är det icke konst?
Kopia och konstverk
Den minst problematiska formen för ett återgivande är
utan tvivel kopian, detta i ordets vidsträcktaste mening.
Konstnären åter utför i sitt återgivande av upplevelserna
vissa ändringar, som göra hans arbete till konst. Dessa
ändringar bestå bl.a. däri att vissa väsentliga drag i
upplevelsen förstärkas, medan andra, oväsentliga tonas ned
eller avlägsnas.
Man kan fotografera en person på ett sådant sätt, att
bilden blir en ren kopia, och en målare kan måla sin
modell på samma sätt. Ett konstnärligt porträtt däremot skall
icke likna den porträtterade i den meningen, att det är
ett minutiöst återgivande av hans totala utseende, det skall
likna honom på ett helt annat sätt: det skall likna honom
bättre än han själv! Härmed menas, att på det
konstnärliga porträttet har det för den avbildade personen och
för hans personlighet karakteristiska draget fått en
harmonisk, avstämd betoning, medan det oväsentliga i bilden
har blivit på motsvarande sätt reducerat. Personer som
känna den avbildade väl, säga att porträttet liknar honom
utmärkt, det liknar honom nämligen sådan som han är,
när han liknär sig själv mest. Åt en åskådare däremot,
som inte känner modellen alls eller endast flyktigt,
förmedlar bilden en kunskap, som eljest endast en lång tids
bekantskap skulle kunna skänka. Konstens uppgift, och
det gäller naturligtvis all konst, är således icke blott att
skänka människorna njutning genom att göra dem
delaktiga i den känsla, som har besjälat konstnären, då han
Sammandrag av uppsats av civilingenjör Paul Molde i
In-geniøren 1943 h. 63.
frambragte sitt verk, utan också att bringa dem kunskaper,
alltså göra dem livsdugligare. För att återvända till del
konstnärliga porträttet, så ställer detta följaktligen stora
krav på en målares konst — ordet konst här taget i
betydelsen kunnande. Målaren skall icke blott kunna se det
karakteristiska hos modellen, han skall också kunna ge
det uttryck, alltså måla det.
Som redan har nämnts, skiljer sig det konstnärliga
återgivandet från kopian därigenom att vissa drag framhävas,
medan andra reduceras. Man kan därför säga. att konst
är ett filtrerat och förstärkt återgivande av mänskliga
upplevelser. Men icke heller denna definition är tillräckligt
snäv, ty det är ju inte likgiltigt, vilka detaljer som
framhävas och vilka som nedtonas. Ett återgivande, i vilket
väsentliga drag saknas, och där de likgiltiga dragen
dominera, eller där helt främmande och ovidkommande
moment ha förts in, är givetvis icke konsl, det är inte heller
kopia utan rätt och slätt dilettanteri.
Egenart ocli dilettanteri
Två olika konstnärer komma alltid att uppleva samma
händelse på mer eller mindre olika sätt, och de komma
också att återge den på olika sätt. Det konstnärliga
återgivandet kännetecknas ju icke endast av modellens eller
motivets egendomligheter utan lika mycket av konstnärens
karaktär. Närvaron av "väsentliga drag" eller av
"karakteristiska detaljer" äro därför alltför obestämda uttryck för
att tas med i en definition av begreppet konst. Bättre är
utan tvivel att säga, att i det konstnärliga återgivandet
skall det för upplevelsen karakteristiska finnas bevarat,
vilket återigen betyder, att egenarten skall framhävas. För
den händelse att egenarten är förvanskad eller inte alls
finns, antingen därför att konstnären över huvud taget
inte har haft något konstnärligt sinnelag, och det
karakteristiska därför icke heller har existerat i hans upplevelse,
eller därför att han inte har behärskat tekniken tillräckligt,
har produkten icke blivit konst utan dilettanteri.
Vad som här ovan har sagts kan nu sammanfattas i
följande definition av begreppet konst: konst är ett filtrerat
och förstärkt återgivande av mänskliga upplevelser under
framhävande av deras egenart.
Därmed har också begreppet dilettanteri definierats,
nämligen: ett återgivande i vilket upplevelsens egenart har
förvanskats eller saknas. Slutligen ha vi i kopian den i alla
detaljer minutiösa, ja, eventuellt fullständigt exakta
reproduktionen.
Hur får man konstförstånd?
När en lekman, som anser sig sakna "konstförstånd", vill
avgöra, om en viss produkt är konstnärlig, kan han
förfara på följande sätt:
Först måste han för sig själv besvara frågan, om
produkten innehåller ett återgivande av ting eller händelser,
som han känner till från sitt eget liv eller från sina egna
inre upplevelser. På den frågan kan han nästan alltid utan
svårighet svara ja, när det är fråga om måleri, skulptur,
musik, litteratur, skådespelarkonst osv.
Nästa fråga blir, om det är en minutiös kopia eller ett
mera nyanserat återgivande. Om man bortser från enstaka
gränsfall, kommer ett avgörande i regel även i detta fall
att lätt kunna träffas. Är det inte fråga om en kopia,
återstår frågan: "Konst eller dilettanteri?" Om
återgivandet i filtrerad och förstärkt form framhäver en egenart,
som av iakttagaren identifieras som en mänsklig
upplevelse, även om den kanske förefaller honom mera
ovanlig, är produkten konst. Framstår inte klart en sådan
egenart i upplevelsen, kanske därför att det för produkten
karakteristiska endast är en tillfällig sammanblandning av
väsentligt och oväsentligt eller därför att detaljer, som
kanske ha framhävts var för sig, tillsammans förstöra
totalintrycket, är produkten dilettanteri.
Insikten om den egenartade mänskliga upplevelsen till
skillnad mot den opersonliga, karaktärslösa tillfälligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
