- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
822

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Elektrisk och mekanisk energi, av Fredrik Dahlgren - »Fröken Ur» i Schweiz, av B R - Nytt stålband för radiobruk - Grand Coulee-dammen - Tre kraftverk i Indalsälven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(822

TEKNISK TIDSKRIFT

med denna teori, men full väsenslikhet torde ej
vara för handen, och man får nog iaktta stor
försiktighet vid dragande av analogislut. Man torde
dock kunna förmoda, att övergången i viss mån
sker successivt, så att den rena
Poynting-strål-ningen redan uppträder på ett visst djup inom
polytan och sålunda övergången, hurudan den nu
är beskaffad, sker kontinuerligt. Det vore
emellertid av ytterligt stort intresse, om den teoretiska
fysiken kunde närmare utreda dessa
förhållanden, enär de tydligen innebära svaret på en serie
intressanta frågor om energins transportvägar.

Slutligen visas på fig. 16, hurusom i statorytan,
vilken i själva verket alltid är uppspårad, den
elektriska energin i huvudsak vandrar in genom
spåröppningarna för att enligt den lag, som
tidigare visats, direkt stråla in i ledarna. Detta gäller
emellertid endast den del av den överförda
effekten, som blir elektrisk. Vid exempelvis rotorn hos
en asynkronmotor med en viss liten eftersläpning
går endast en ringa bråkdel in i ledarna som
elektrisk effekt, beroende på den relativt låga
emk i dessa, medan återstoden blir mekanisk.
Denna mekaniska effekt kan lätt visas gå i
huvudsak direkt in i tänderna. Utrymmet tillåter
ej en närmare analys av dessa förhållanden, men
det må nämnas att man direkt kan visa, hur den
del av den enligt Poynting över luftgapet
strålande elektromagnetiska effekten, som omsättes
till mekanisk, direkt går in i tandytorna enligt
samma i och för sig okända lagar, enligt vilka
transporten ut ur polytan nyss beskrivits. Detta
förhållande är av rätt stor praktisk betydelse, i
det den relativt ömtåliga isoleringen kring
spårledarna ej behöver utsättas för den mekaniska
påkänning, som svarar mot arbetsmomentets
överförande. Man har sålunda här ett mycket
vackert exempel på, hurusom den genom
luftgapet direkt överförda effekten själv uppdelar
sig i elektrisk effekt till ledarna och mekanisk
effekt till tänderna.

En detalj, som hittills ej berörts, är maskinernas
förluster. Dessa innebära givetvis omvandling av
en viss del av den tillförda energin till värme i
maskinernas olika delar. I rent
fortfarighetstillstånd avledes detta värme genom strålning,
ledning och överföring, och energiströmningens
kontinuitet är bibehållen, dock med en viss avgrening.

Härmed har den korta framställningen av den
elektriska och mekaniska energins
vandringsvägar avslutats. Som synes äro många punkter
tämligen dunkla, men i stort sett kan man få en
ganska klar bild av kontinuiteten hos den
strömmande energin.

Det kan emellertid med fog anmärkas, att de
tankegångar, som i det föregående framförts,
äro av uteslutande teoretiskt intresse och ej kunna
läggas till grund för några praktiskt
betydelsefulla beräkningar. Erfarenheten har emellertid
många gånger visat, att överläggningar, som från

början tett sig som rent ofruktbara spekulationer,
på ett senare stadium av teknikens utveckling
fått ett ej obetydligt pra*ktiskt värde. Oavsett
sådana möjligheter torde det emellertid vara fullt
naturligt, om den praktiskt arbetande
elektrotek-nikern strävar efter att i största möjliga
utsträckning erhålla principiell klarhet över de
vitala förlopp, på vilka hela hans verksamhet
ytterst är grundad.

"Fröken Ur" i Schweiz. Den första schweiziska
"Fröken Ur" installerades i Genève i november 1935 för
abonnenterna inom det franska språkområdet. Uppmuntrade
av den höga anropsfrekvensen läto telefonmyndigheterna i
juli 1936 montera en andra anläggning i Bern. Denna ger
tiden på tyska. Huvuduret för tidsangivelsen finnes i
observatoriet i Genève. Genom en speciell ledning från detta till
anläggningen i Bern upprätthålles synkronismen.

I många städer gjorde sig snart en önskan gällande att
få tvåspråkig tidsangivelse. Eftersom det inte var
möjligt att disponera ett nytt anropsnummer för det andra
språket, fann man ändå en enkel lösning genom att ge
tiden omväxlande på det ena och det andra språket.
Växlingen utföres av en omkopplingsanordning i Bern, dit
den franska tidsangivelsen överföres från Genève.

På detta sätt har Bern blivit centrum för två sändarnät,
det ena för tyska, det andra för omväxlande tyska och
franska. Det sistnämnda nätet omfattade från början
endast fyra telefonstationer men har sedan ständigt utökats.

För att tillfredsställa den italiensktalande befolkningen
beställdes en tredje "Fröken Ur", som sedan augusti 1942
är i drift i Lugano. Liksom mellan Genève och Bern
ordnades en synkroniseringsledning från Bern till Lugano för
att hålla impulserna till det tredje talande uret i takt med
huvuduret i Genève. Den totala ledningslängden för näten
uppgår för närvarande till 2 210 km. (Bull. schweiz.
elek-trotechn. Ver. 1943 h. 25.) B R

Nytt stålband för radiobruk. Enligt uppgift har
General Electric Co. uppfunnit ett nytt slags stålband, med en
diameter av endast 0,03 mm. På en längd av ca 5 000 m *
kan man spela in ett tal, som det tar 66 min att läsa upp.
Inspelningsapparaten väger inte fullt 5 kg och ryms
bekvämt i en låda. Stålbandet kan användas ända till 100 000
gånger utan att talet förlorar i tydlighet. (Arb. 29/3 1944.)

Grand Coulee-dammen i Columbiafloden är som bekant
världens största anläggning i sitt slag. Fullt utbyggd
kommer denna kraftstation med sina 18 turbiner, att
producera 2 700 000 hk. Till varje turbin går det åt 120 000 1/s
vatten. De rörliga delarna i varje generator väga 800 t,
därav rotoraxeln enbart 200 t. En personal på 500 man
kommer att behövas för kraftverkets skötsel och eftersynen
av det invecklade maskineriet. Om Grand Coulee-verket
drevs med ånga, skulle 700 vagnslaster kol behövas om
dagen. (NDA 4/4 1944.)

Tre kraftverk i Indalsälven bli färdiga i år, nämligen
Järpströmmen, Midskogsforsen och Gammelänge.
Anläggningen i Järpströmmen beräknas vara klar den 1
november. Två turbiner komma då att leverera 80 000 kW; när
senare en tredje turbin tillkommer, blir verkets totala
kapacitet 120 000 kW och kraftverket därmed ett av landets
största. Midskogsforsen har byggts för två aggregat, vilka
väntas vara fullt klara den 1 oktober. Plats finns för
ytterligare ett aggregat. Gammelänge kraftverk, som också har
två aggregat, beräknas vara i full drift i mitten av juli.
Även här finns plats för ytterligare ett aggregat. Arbetet
på Järpströmmen har tagit fem år, medan de båda andra
kraftverken ha byggts på halva denna tid. (DN 2/4 1944.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free