Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Ultrakortvågens användningar, av Ove Norell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
823
Ultrakortvågens användningar
Civilingenjör Ove Norell, LSTF, Stockholm
Under förra världskriget skedde radions genombrott, under
detta krig ha de ultrakorta radiovågorna inrangerats
bland våra tekniska hjälpmedel. Tyvärr vilar ännu
sekretessens slöja över detta intressanta område, men
tillräckligt mycket är nu känt för att ge en allmän översikt över
användning, utbredning och teknik. Detta kommer att ske
i ett par uppsatser, av vilka denna är den första.
Det utnyttjade våglängdsområdet har under de
senaste decennierna kraftigt utvidgats. Vid tiden
för förra världskriget förekom ingen trafik under
200 m våglängd. De kortare vågorna ansågos
värdelösa, ty man hade klarlagt, att markvågen
från en sändare dämpades ut snabbare ju
kortare våglängden var. Snart nog fick man
emellertid revidera sin uppfattning. Genom
sändarama-törerna, som blivit förvisade till kortvågsområdet,
upptäcktes nämligen möjligheten att just med
kortvåg få världsomspännande räckvidder.
Förklaringen var, att den nästan odämpade
rymdvågen brytes i jonosfärskikten och kastas ned till
jordytan igen på visst avstånd från sändaren.
Går man till mycket korta vågor upphöra
emellertid dessa jonosfärreflexer, varför man är
hänvisad till de räckvidder, som markvågen
(direktvågen) kan ge. Dessa radiovågor benämnas
ultrakorta, och analogt kallas motsvarande frekvenser
ultrahöga. Gränsen till kortvågsområdet brukar
man vanligen dra vid 10 m våglängd (/<=30 Mp/s).
Någon skarp gränsdragning är emellertid
ingalunda fysikaliskt motiverad, ty brytningen och
reflexionen i jonosfären bero icke endast på
frekvensen utan även på den varierande
elektron-och jonkoncentrationen, skiktens höjd m.m. Den
praktiska undre våglängdgränsen för driftsäker
rymdvågskommunikation ligger på dagen vid
14—18 m och på natten vid ca 25 m. Man bör
emellertid ha klart för sig, att även de längre
ultra-kortvågorna (i = 5—10 m, / 60—30 Mp/s)
vid därför gynnsamma jonosfäriska förhållanden
DK 621.396.029.6
kunna brytas ned till jordytan igen och förorsaka
en kanske icke önskvärd långdistanssignal.
Sålunda har televisionssändaren i Berlin (2=6,77 m)
givit uppmätbar fältstyrka i Grekland, och
televisionssändaren i London (i •= 6,67 m) har givit
ganska tydliga bilder i USA, där samma sändares
ljudkanal (Å>= 7,23 m. P= 3 kW) tidvis givit
fältstyrkor på uppemot 100 /tV/m. Sådana reflexioner
förekomma emellertid ej så regelbundet, att en
ultrakortvågsförbindelse kan baseras på
rymdvågskommunikation. Däremot föreligger alltid en
viss risk för långdistansstörningar och snappning
via reflekterad rymdvåg, så länge som man
arbetar med längre våglängd än ca 5 m.
Den undre gränsen för ultrakortvågsområdet
dras av t.ex. H E Hollman vid ca 1 mm
våglängd [f i= 300 000 Mp/s). Även denna gräns är
diffus och betingas närmast av att tekniken att
alstra och behandla vågorna här alltmera
övergår från de elektriska och radiotekniska
metoderna till de rent optiska. I amerikansk litteratur
åsyftar man ibland med ultrakortvåg endast
metervågorna och de längre decimetervågorna. För
våglängder under ungefär en halv meter
användes då beteckningen mikrovågor.
Fig. 1 visar i logaritmisk skala ett
våglängds-och frekvensdiagram för olika slag av
elektromagnetisk strålning. Som synes uppta de
ultrakorta radiovågorna ett område, som i frekvens
räknat är ca 10 000 gånger större än det, som
tas upp av övriga radiovågor tillsammans!
Inom ultrakortvågsområdet kan man ej utan
vidare använda den inom kortvågsområdet
vanliga tekniken. Bl.a. ha nya rör, kopplingselement
och kretsar måst utvecklas, vilka i flera fall bygga
på helt nya principer. Under de sista tio åren har
det världen runt bedrivits ett intensivt arbete för
att få fram effektivare sändare och känsligare
Fig. 1. Ultrakortvågsområdets
läge i spektrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
