Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Sulfitmassa och papper i Förenta Staterna, av Axel Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(844
TEKNISK TIDSKRIFT
stötas med förfrågningar från drift- och
försäljningsavdelningarna. En forskningsbudget på över
2 % av omsättningen är icke ovanlig hos större
företag inom pappers- och cellulosaindustrin.
Vid fabrikerna på Stillahavskusten äro hittills
gängse metoder för barkning och sönderdelning
av massaved mycket arbetskrävande och
förorsaka stora materialförluster. Hos ett företag
gjorde man därför under sex års tid experiment och
undersökningar till en kostnad av mer än 100 000
kr. i syfte att finna en bättre metod för
vedbehandling. Med ledning av resultaten byggde man
ett nytt renseri. Hela stockar av 0,6—0,9 m
diameter och 10—11 m längd barkas där med
kraftiga vattenstrålar och sönderdelas sedan till flis
i en huggmaskin av tidigare okänd storlek. Man
har med denna anläggning kunnat bringa ned
kostnaderna för arbete och råmaterial med 15—20
kr/t massa i en fabrik med 75 000 t årsproduktion.
Ett annat omfattande forskningsarbete utfördes
vid en medelstor massafabrik i mellersta västern,
då det gällde att finna en metod för
oskadliggörande och utnyttjande av sulfitavfallslut. Med
denna som utgångsmaterial framställer man nu
vid ifrågavarande fabrik över hälften av allt det
vanillin, som förbrukas i Förenta Staterna, och
därtill betydande kvantiteter konstmassa jämte
andra kemiska produkter. Metodens lönsamhet
beror i hög grad på försäljningen av vanillin. Då
utbytet härav är stort i förhållande till
marknaden, torde samma metod icke komma till
användning vid några fler fabriker i Förenta Staterna.
I en av Wisconsins älvdalar har frågan om
oskadliggörande av sulfitavfallslut blivit särskilt
aktuell, därför att flera sulfitfabriker äro belägna
utefter samma vattendrag. De olika företagarna
ha därför enats om att tillsammans söka lösa
problemet. Till en gemensam fond bidrar var
och en med ett visst belopp, ca 50 öre/t tillverkad
sulfitmassa. Medlen användas till att bestrida
kostnaderna för drift av en försöksanläggning,
avsedd enkom för arbeten med sulfitavfallslut.
Den registrerande spektrofotometern, som kom
ut på marknaden för några år sedan, torde vara
det hittills bästa instrumentet för bestämning av
färgen hos ett föremål. Under det att äldre
instrument för samma ändamål betjänas för hand,
varvid man läser av provets reflexionsförmåga
för enstaka färger, så ritar det nya instrumentet
automatiskt upp en kurva över provets
reflexionsförmåga genom alla färger i spektret.
Anskaffningskostnaden är så hög som 25—30 000 kr.,
men trots detta har den registrerande
spektrofotometern redan förvärvats av åtskilliga företag
inom bland annat pappers-, cellulosa-,
konstsilke-och konstmasseindustrierna. Vid ett mindre
pappersbruk begagnar man instrumentet både i
forskningsarbete och i dagligt rutinarbete till
vägledning för färgningen av papper. Här ansåg man
sig ha fått tillbaka mer än det nedlagda kapitalet
Fig. 9. Registrerande spektrofotometer.
för spektrofotometern, då denna gjorde det
möjligt att tillbakavisa en allvarlig reklamation på
färgen för en större leverans av papper (fig. 9).
Liksom i Sverige bedrives forskning på
pappers-och cellulosaområdet i Förenta Staterna ej endast
hos industrin utan också vid centrala
forskningsinstitut. De mest kända av dessa äro Forest
Products Laboratory, som lyder under Förenta
Staternas jordbruksdepartement, och Institute of
Paper Chemistry, som stödjes av olika företag
inom industrin och drives affärsmässigt med
delvis konfidentiella undersökningar för sina
uppdragsgivare. Vetenskapliga arbeten rörande
papper och cellulosa utföras även vid olika staters
universitet, Bureau of Standards i Washington,
Massachusetts Institute of Technology (MIT)
och Mellon Institute i Pittsburgh.
Vid Massachusetts Institute of Technology finns
för övrigt ett pappersmuseum med synnerligen
intressanta samlingar av verktyg och prover från
skilda länder och tider. Skaparen av detta
museum, dr Dard Hunter, har från England flyttat
över ett gammalt pappersbruk till Connecticut,
där det drivits som det enda handpappersbruket
i nya världen.
Ett fortlöpande utbyte av rön och erfarenheter
är ju en viktig faktor för den tekniska
utvecklingen. För pappers- och cellulosaindustrins del
sker detta utbyte framför allt genom föreningar
och tidskrifter. Inom ingenjörsföreningarna
samlas man från hela landet till möte ett par gånger
om året. Dessutom ordna avdelningarna i olika
delar av landet månatliga möten. Bland inhemska
publikationer av särskilt intresse äro ett halvt
dussin tekniska tidskrifter inom facket, ett par
tidskrifter för allmän kemisk industri samt
forskningsinstitutens meddelanden.
Att man vid amerikanska pappers- och
cellulosafabriker även gärna utbyter erfarenheter med
industrin i andra delar av världen och särskilt i de
nordiska länderna fick jag i rikt mått erfara
under mina studiebesök. Det synes mig därför
vara goda förutsättningar för att man efter kriget
skall kunna ta upp ett ökat samarbete mellan
ingenjörerna på ömse sidor om Atlanten, till gagn
för både Nordens och Förenta Staternas
cellulosa-och pappersindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
