Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Värmepumpen, av Olle Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(854
TEKNISK TIDSKRIFT
kondensat
Fig. 2. Schema över
indunstnings-anläggriing med värmepump.
Fig. 3. Värmepumpanläggning för
saltframställning i Ryburg.
Fig. 5. Schema över
värmepumpanläggning, arbetande med
förång-ningsbar vätska.
För att en värmepumpanläggning skall kunna
komma till stånd, erfordras, som nämnts, en källa
av lågvärdigt värme av något slag. Användbart
är vatten ined en temperatur av minst 2 till 4°G,
bättre ju högre temperaturen och ju rikligare
vattentillgången är. Det är därvid att märka, att
ordinära floders förmåga att leverera värme för
ifrågavarande ändamål är långt ifrån
obegränsad. I Schweiz fordras därför koncession för
anläggning av värmepump med flodvatten som
värmekälla. Även luftvärme kan emellertid
användas; t.o.m. att utnyttja värme i is har
föreslagits på allvar. Vanligen tas dock värmet ur
flod- eller sjövatten eller ur grundvatten.
En värmepumpanläggning är i förhållande till
varje annan värmegenerator mycket dyrbar i
anläggning. För att den skall kunna bli
konkurrenskraftig fordras därför i regel relativt lång
utnyttjningstid. För den skull är det vanligt att man
blott låter värmepumpen ta upp en större eller
mindre grundlast, under det att
toppbelastningarna upptas av någon ordinär värmeanläggning.
Det arbetsområde för värmepumpen, som först
fick större praktisk betydelse, var
vätskeindunst-ning och destillation, och de ojämförligt flesta
och största anläggningarna äro av dessa slag.
Förhållandena äro i dessa fall särskilt gynnsam-
Fig. 4.
Indunstare och
cen-trifuger i
Ryburg.
ma, därigenom att den temperaturhöjning, som
erfordras, är förhållandevis liten. Värmeutbytet
räknat på tillförd mekanisk energi är därför, så
som också framgår av förut anförda siffror, högt.
Fig. 2 visar ett schema över en dylik
indunst-ningsanläggning. Den avdunstade ångan
komprimeras, varvid dess temperatur höjes. Ängan, som
då får högre temperatur än vätskan, avger sedan
sitt värme till denna. Maskineriets värmeförluster
utåt täckas i regel helt av den tillförda mekaniska
energin. Vanligen är kompressorn av turbotyp,
men även t.ex. strålkompressor användes. Fig.
3 och 4 visa en anläggning i Ryburg2 för
indunstning av saltlösning. Värmepumpanläggningens
effekt är 9 000 Mcal/h.
Värmepumpar för utnyttjning av lågvärdigt
värme för lokaluppvärmning o.d. äro vanligen
byggda på samma sätt som kylmaskiner av
motsvarande storlek och arbeta alltså med förångningsbar
vätska. Fig. 5 visar ett schema över en dylik
anläggning. I en avdunstare tillföres lågvärdigt
värme till värmepumpens arbetsmedium, som
därvid förångas. I en kompressor komprimeras
ångan, varvid dess temperatur höjes. Ångan
kondenseras sedan i en kondensor, varvid dess värme
överföres på det medium, som skall bära
värmet till förbrukningsplatsen. Slutligen passerar
kondensatet en reduceringsventil, innan det åter
ledes in i avdunstaren. Som kompressor användas
såväl kolvmaskiner som turbomaskiner. I det
förra fallet användas arbetsmedier med
förhållandevis hög specifik vikt, såsom t.ex. ammoniak
inom ett tryckintervall av 5 till 45 at a.
Kolvmaskiner komma särskilt i fråga vid mindre
anläggningar. I större anläggningar användas med
fördel turbomaskiner, som arbeta med lättare
medier, t.ex. freon inom ett tryckintervall av 0,3
till 3,5 at a. Den specifika anläggningskostnaden
för värmepumpanläggningar med
turbokompressorer ligger så till, att den minsta
anläggningsstorlek som vanligen kommer i fråga motsvarar
en effekt av 150 000 till 300 000 kcal/h, allt efter
beskaffenheten av källan till det lågvärdiga
värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
