Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 22 juli 1944 - Skydd av fartyg mot magnetiska minor, av Björn Löttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
863
Fig. 4. Avmagnetiseringsspole.
På grund av sin form benämnes spolen U-slinga.
Dimensionerna bestämmas av hur stora fartyg det
är, som skola behandlas. I Stockholmsstationen
är spolen 40 m lång och 22 m bred, varigenom
upp till 18 m breda och 7,5 m djupgående
fartyg kunna behandlas.
Inom det område, där fartyget befinner sig under
avmagnetiseringen, måste det jordmagnetiska
fältet upphävas, enär det annars skulle verka
magnetiserande. Avmagnetiseringsspolen placeras
därför i ost-västlig riktning och omslutes av en
mycket stor horisontell likströmsmatad spole, som ger
ett magnetfält av samma storlek som det
jord-magnetiska men av motsatt riktning.
Anordningen, som benämnes O-slinga, framgår av fig. 4.
Den är ca 20° snedställd, enär den
jordmagnetiska kraften bildar denna vinkel mot lodlinjen;
dimensionerna äro 300 X 50 m.
Fig. 5 visar hur Stockholmsstationen är
anordnad. U-slingans undervattensdelar uppbäras av
fyra dykdalber och mellanliggande horisontella
delar av två pontoner. Antalet kabelvarv i slingan
är 25 och varje varv består av tre
parallellkopplade 1 X 185 mm2 kablar. Sammanlagda
kabellängden är 18 000 m med en total vikt av ca 45 t.
Strömmatningen till slingan sker f.n. med 1 400 A
från en utrangerad u-båt. Eftersom varje
behandling endast tar några minuter blir energiåtgången
ej så stor; oljeförbrukningen blir i medeltal 45 kg
för varje fartyg, som behandlas. Inom kort
kommer stationen att anslutas till
Vattenfallsstyrelsens kraftnät över en omformarstation, varvid
strömstyrkan skall ökas till 2 100 A.
O-slingan uppbäres på norra långsidan av
stolpar placerade på en 300 m lång stocklänsa. På
södra långsidan och på gavlarna ligga kablarna
på botten. Antal varv är nio, varje med en area
av 120 nmr.
Behandlingsproceduren tillgår så att fartyget får
passera mätbanan på 90° kurs för mätning. Av
mätresultatet avgöres hur kraftig behandling som
erfordras, och fartyget bogseras därefter genom
avmagnetiseringsstationen. Vanligtvis får man
göra flera behandlingar innan resultatet blir
tillfredsställande. Varje fartyg har sin speciella
karaktär, varför arbetet blir mycket omväxlande.
Behandlingarna och resultaten därav bokföras
noggrant. Så småningom erhålles en god
kännedom om fartygen, och man kan uppnå allt bättre
resultat.
Om man under en avmagnetisering matar
O-slingan med större ström än som erfordras för
upphävande av jordmagnetismen, erhålles
mot-magnetisering i skrovet, dvs. mer eller mindre
permanenta poler inarbetas i däck och botten.
Rätt avpassad motmagnetisering kan ge mycket
god kompensering av den inducerade
vertikal-magnetiseringen då det gäller mindre fartyg. Även
på många större fartyg kan en avsevärd
förbättring erhållas, men för ett fullgott resultat
erfordras ett fast monterat magnetskydd, bestående av
kablar runt fartyget.
Olägenheten med motmagnetiseringen är
framför allt att den försvinner, och att behandlingen
därför måste upprepas med jämna
tidsmellanrum. Somliga fartyg stå sig bra upp till åtta
veckor, medan motmagnetiseringen på andra fartyg
till stor del kan ha försvunnit på avsevärt kortare
tid. I allmänhet kan man dock räkna med
terminer på sex veckor.
Magnetskydd
Magnetskydden ge utan tvekan det bästa
skyddet mot magnetminor. Visserligen måste fartygen
i allmänhet avmagnetiseras i samband med
injusteringen av anläggningen och därefter stå
under kontroll. Kontrollmätning behöver dock
endast ske varannan eller var tredje månad.
En av fördelarna är att olika delar av ett fartyg
kunna kompenseras var för sig genom
uppdelning av kablarna i flera slingor. Fig. 6 visar en
Fig. 5. Avmagnetiseringsstationen i Stockholm. U-slingans
kablar uppbäras av fyra dykdalber a och två pontoner b.
O-slingans kablar äro på norra sidan upplagda på stolpar
placerade på en 300 m lång stocklänsa c; på södra sidan
ligga de på bottnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
