Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Kan anbudsväsendet rationaliseras? av Arne Biörnstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944
909
Kan anbudsväsendet rationaliseras?
Direktör Arne Biörnstad, Stockholm
Genom att infordra anbud säkerställer man sig
enligt gängse uppfattning att få ett arbete utfört
eller en vara levererad till lägsta pris. Rent
teoretiskt håller denna uppfattning streck under
förutsättning, att vem som helst av anbudsgivarna
kan leverera fullgott arbete eller fullgod vara,
dvs. alla anbud skola avse exakt samma sak.
Dessutom måste en fri prisbildning vara
förhanden.
Praktiken visar, att alltför hårt pressade priser
vid anbudsgivning kunna medföra
kvalitetsförsämring. Den ådagalägger också, att
prisbildningen ofta nog icke är fri utan bestämts genom
överenskommelser inom en viss bransch eller
yrkesgrupp. Den presumtive köparen kan i sådant fall
glädja sig åt ett antal anbud, som äro alldeles
kongruenta såväl till form som belopp.
Slutligen kan en prestation bli dyrare vid
anbudsgivning än vid utförande på räkning genom
att beställaren garderar sig själv, antingen redan
vid anbudets infordrande eller vid avtalets
uppgörande, för att i sin text inför oklara eller
tvetydiga termer, som tvinga entreprenören att för
alla eventualiteters skull lägga på sina priser.
Då det gäller öppet kartelierade varor, har en
köpare ju ingen svårighet att få veta priset.
Begär han ändå anbud, så är hans avsikt att
antingen finna en säljare utanför kartellen eller en
medlem av denna, som sviker kartellavtalet.
I förra fallet måste köparen räkna med den
eventualiteten, att leverantören genom kartellens
press kan få svårigheter att fullfölja sina
åtaganden. I senare fallet engagerar han sig faktiskt i
en uppgörelse, som strider mot god affärssed,
ehuru han förmodligen icke direkt drabbas av de
eventuella sanktioner, som kartellen kan anse
lämpligt vidta mot sin ohederlige medlem.
Uppgörelsen förutsätter dock köparens tysta
medverkan — för vilken han får betalt genom det lägre
priset -— och borde därför icke förekomma. Att så
ändå sker, försvaras antingen helt enkelt med,
att "gör inte jag det, så gör någon annan det"
eller, om man vill söka ge sitt handlande ett visst
berättigande, att "karteller är ett otyg, som bör
bekämpas". Man utför med andra ord närmast
en gudi behaglig gärning. Utan att i detta
sammanhang beröra frågan om kartellernas
existensberättigande, kan man erinra om, att vederböran-
dk 658.72/.73
de säkerligen fordrar respekt för avtal, som röra
hans egna rättigheter.
I vart fall är det klart, att i fråga om öppet
kartellerade varor priserna icke genom
anbuds-infordran skola kunna pressas. Avgörande för
köparens val av leverantör blir i stället varans
kvalitet och säljarens anseende att fullfölja
ingångna avtal, dvs. hans kundtjänst. En logisk
följd härav blir, att säljare av sådan vara bör
försöka ge den bästa möjliga service åt kunden
— uppenbarligen en vinst för denne — och att
firmor, som arbeta efter strikta principer, få ett
berättigat företräde i konkurrensen.
Inom vissa branscher förekomma hemliga
kartellavtal, vilka emellertid icke synas åtnjuta
samma respekt bland de avtalsslutande som de öppna
kartellerna — givetvis en konsekvens av
hemligförfarandet. Köparen har alltså svårt att
konstatera förekomsten av en sådan kartell, innan
han genom anbudens likformighet kan ana
sammanhanget. Det må då vara honom förlåtet, om
han anser sig på sätt och vis lurad och tycker,
att han gjort sig besvär förgäves. Den irritation
som han känner är ett symtom, som för
anbudsgivarna bör göra klart att deras avtal
varken inåt eller utåt gynnar branschen, vilket
erfarenheten också torde bestyrka.
Anbudsförfarandet får för beställaren sitt fulla
värde och ett rent principiellt berättigande endast
vid en fri prisbildning. Därmed är icke sagt, att
anbudssystemet ens i sådant fall är det allena
saliggörande, ty sådana faktorer som absoluta
kvalitetskrav, leveranskapacitet etc. kunna avgöra
val av leverantör, utan att prisfrågan för den
skull ställes utom diskussion. Där bägge
parter äro underkunniga om marknaden och
beredda att lojalt samarbeta, kan avtal slutas utan
anbudsförfarande och utan andra risker för
någondera än de vid anbud normala.
För den initierade köparen blir infordrandet av
anbud närmast en kontroll av marknadsläget och
ett medel att komma i kontakt med nya säljare
och material. I de flesta fall gör han dock avslut
med någon av sina tidigare förbindelser.
Den, som icke tidigare känner marknaden eller
det avsnitt av denna, dit han kanske endast
sporadiskt vänder sig, kan vid granskningen av
infordrade anbud bli desorienterad likaväl genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
