Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Kan anbudsväsendet rationaliseras? av Arne Biörnstad - Finska ingenjörsbarn, av K A Fröman - Industriförbundets syn på den högre tekniska undervisningen, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910
TEKNISK TIDSKRIFT
deras eventuella likformighet — se ovan — som
genom förekommande stora prisdifferenser, vilka
kunna bero på skillnad i de offererade
prestationernas kvalitet. I sistnämnda fall tvingas köparen
till en kanske tidsödande undersökning. Det är
därför av den största vikt att redan vid anbudets
infordrande noggrant specificera sina
kvalitetskrav. Vid begäran om anbud bör också fogas
formulär för detta, samt, då det gäller mera
komplicerade leveranser, t.ex. inom
byggnadsbranschen, arbetsbeskrivning och massberäkning.
Då här talas om noggrant specificerade
kvalitetskrav, menas därmed icke att frammana den
tyvärr rätt vanliga benägenheten hos beställare
att söka gardera sig själva genom att i
specifikationen begagna tvetydiga ord och vändningar.
Härom har en författare i den amerikanska
tidskriften Engineering News-Record nyligen uttalat
sig i bl.a. följande satser, som äga sin tillämpning
också på svenska förhållanden:
var definitiv, klar, koncis och hederlig;
föreskriv fullgott arbete eller fordringar på
utformandet i klara facktermer, när helst så är
möjligt;
om detta icke är möjligt, må det vara tillåtet
att föreskriva, att arbetet skall utföras i enlighet
med god praxis;
använd sådana fraser som "enligt
kontrollantens (ingenjörens) bedömande" eller "enligt
kontrollantens order" endast i kontrakt med
fastställd à-prislista, och använd det sparsamt även
då för att icke antyda, att kontrollanten skulle
ha någon oresonlig auktoritet;
kom ihåg att kontrollanten måste vara en
reso-nabel man, och att han i utövandet av sina
plikter icke kan lägga till krav på arbetet, som icke
voro klart bestämda vid tidpunkten för
anbudets avgivande;
beskrivningarna måste därför vara så
avfattade, att de icke lämna anbudsgivaren i tvivel om,
vad han som entreprenör kommer att bli tvungen
utföra;
under alla förhållanden: kom ihåg att vaga
uttryck måste förorsaka högre anbudssumma och
mera friktion i umgänget mellan kontrahenterna.
Om man med anbudssystemets rationalisering
menar ett bättre beaktande av sådana
synpunkter, som här kommit till uttryck, finns säkert
mycket att uträtta.
Man kan eljest fråga sig, om icke
anbudssystemet i många fall med fördel kunde ersättas med
avtal om arbetets utförande på löpande räkning,
där material och arbetslöner debiteras till
självkostnaden med vissa, fixerade tillägg för
allmänna omkostnader och vinst. Ett sådant system
förutsätter givetvis god vilja hos bägge parter att
lojalt samarbeta. Man vinner därmed (inom
parentes sagt) alltså även, att icke lojala firmor
bli utan arbete — en mycket tacknämlig sak! Att
priset bör bli lägsta möjliga är klart, eftersom
leverantören icke behöver lägga på något för
"oförutsett". Erfarenheten visar emellertid, att
beställarna i allmänhet hesitera att ge sig in i en
affär, där priset icke är på förhand bestämt.
Dåliga erfarenheter? Eller bristande realitetssinne?
Slutkostnaden kan dock i allmänhet rätt noga
kalkyleras!
Anbudssystemet har sitt berättigande som ett
medel för nya firmor och material att göra sig
gällande i konkurrensen. Men det är sannerligen
ofta nog svårt för en beställare att avgöra, vilket
anbud han skall anta — det lägsta, eller det, som
avgivits av en firma han litar på. En god utväg
är därför att först välja ut dem, som skola avge
anbud, att ge dem en noggrann specifikation på
allt vad anbudet skall avse och innehålla samt
att — och detta är kanske det viktigaste — anta
den, som avgivit lägsta anbudet — utan
resonemang !
Så kallad fri prövning bör endast förekomma,
då anbudsinbjudan utgår även till icke på
förhand kända anbudsgivare.
Finska ingenjörsbarn. På grund av STF:s styrelses
upprop till föreningens ledamöter i februari i år blev det
möjligt att i svenska ingenjörs- och arkitektfamiljer ta
emot 45 ensamma finska barn och dessutom 4 finska
mödrar med barn. Ytterligare har det efter utfärdande av
ett upprop, daterat den 19 juni 1944 och distribuerat
genom Teknisk Tidskrift, lyckats att här placera 4
ensamma barn och 2 mödrar med barn.
Tyvärr motsvarar dock resultatet av hänvändelserna om
fosterhem icke på långt när från Finland inkomna
anmälningar om "ingenjörsbarn", som önskas placerade i
Sverige. Det är icke heller f.n. möjligt att tillmötesgå dessa
anmälningar genom den centrala Hjälpkommittén för
Finlands Barn. Med stor sannolikhet komma väl också inom
kort framställningarna från våra finska yrkeskamrater
om omhändertagande för någon tid av deras barn med
eller utan mödrar att snabbt öka i antal.
Det är därför synnerligen önskvärt, att så många svenska
familjer som kunna, behjärta den nödställda belägenheten
hos kolleger i vårt hårt prövade östra grannland och
detta helt oberoende av politiska uppfattningar. Man
måste minnas, att barnen i alla händelser ej ha någon
politisk belastning.
Anmälningar tas emot av STF:s kansli, där även önskade
upplysningar om barntransport o.d. lämnas. K A Fröman
DK 378.962 (485)
Industriförbundets syn på den högre tekniska
undervisningen. I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag till
den högre tekniska undervisningens ordnande har Sveriges
Industriförbund i huvudsak framhållit följande:
För att uppskatta behovet av ingenjörer under den tid,
för vilken de tekniska högskolornas organisation planerats,
ha de sakkunniga som utgångspunkt tagit den kända
utvecklingskurvan för intagna studerande och utexaminerade
civilingenjörer från KTH och CTH under en längre
period, varefter medellinjen i denna kurva har extrapolerats
efter sannolika grunder. Enligt förbundets mening torde
någon mera tillförlitlig metod att uppskatta det önskvärda
elevantalet icke stå till buds. Att den av de sakkunniga
gjorda uppskattningen får anses välgrundad, bestyrkes för
övrigt därav, att den har lett till alldeles samma resultat,
som framkom vid en för några år sedan på privat
initiativ verkställd utredning. Härtill kommer att högskolor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
