Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 2 september 1944 - Tryckluftbrytare, av H Thommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1944
1011
Tryckluftbrytare
DipL-ingenjör H Thommen, Baden, (Schweiz)
Brytartekniken har under de senaste femton
åren undergått en revolutionerande utveckling.
Härtill torde några svårartade
oljebrytarexplosio-ner, som lett till vittgående driftstörningar och
t.o.m. dödsfall bland driftpersonalen, verksamt
ha bidragit. "Bort från olja i brytare och
ställverk" har därför under den gångna tiden varit
ledmotivet i konstruktionsarbetet.
Genom omfattande försök har man funnit, att
olja såsom brytvätska kan ersättas med vatten.
Till att börja med var man av den uppfattningen,
att vattenbrytarens princip kunde tillämpas för
alla spänningar. Försöken visade emellertid
snart, att så icke var fallet utan att man vid
spänningar över 30 kV måste återgå till olja.
Därmed var man framme vid de oljefattiga brytarna,
som så till vida inneburo ett framsteg, som
oljemängden kunde reduceras till endast några få
procent av den mängd, som tarvas för
motsvarande oljebrytare av lådtyp. Dock äro ej
oljebrytaren huvudsakliga nackdelar undanröjda
därigenom, att oljemängden minskats, ty även små
oljekvantiteter i en brytare kunna få ödesdigra
verkningar, om oljan fattar eld till följd av ett
fel eller genom överbelastning.
Denna risk bortfaller helt vid tryckluftbrytaren,
som ej arbetar med olja ens vid de högsta
spänningar utan i stället med ett på förhand givet
lufttryck, som icke kan överskridas.
I Schweiz ägnade man från början stor
uppmärksamhet åt samtliga brytarkonstruktioner,
såväl oljefattiga brytare som vattenbrytare och
tryckluftbrytare. Om här uteslutande
tryckluftbrytare komma att behandlas, beror detta på att
denna brytartyp enligt de schweiziska
erfarenheterna kommer att bli den dominerande.
Fordringar på brytare ur driftsynpunkt
Den tid, som en kortslutning i ett nät varar,
sammansättes av manövertiden fx för
skyddsrelä-erna och brytarnas bryttid t2. Med t2 menar man
den tid, som förflyter från det utlösningsorder
givits, tills ljusbågen släckts. Brytarens bryttid
spelar en dominerande roll för graderingen av
relätiderna. Med moderna snabbrytare kunna
tidsskillnaderna nedbringas till ett minimum även
i närheten av strömkällan. Då selektivreläerna på
Föredrag: i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 12
november 1943.
DK 621.316.54.064.241
sista tiden förbättrats i så hög grad, att deras
utlösningstid endast uppgår till några
hundradels sekunder, blir varaktigheten av
nätkortslutningarna mer och mer beroende enbart av
bryt-tiden.
Av alla de åtgärder, som vidtagits för att
upprätthålla stabiliteten vid störningar genom
kortslutningar, är den snabba frånkopplingen av
kortslutningarna den effektivaste. För att utröna,
hur pass omfattande en driftstörning blir,
beroende på kortslutningens varaktighet, har man gjort
ingående försök med generatorer, som
fullbelas-tade fått arbeta på ett förgrenat nät. I ett
fördelningsnät inleddes kortslutningar, som efter olika
tider brötos av respektive linjebrytare.
Generatorerna återgingo fortare till normal drift, ju
snabbare kortslutningen bröts.
Genom korta bryttider upprätthålles stabiliteten,
och skadegörelsen på felstället reduceras till ett
minimum. Så t.ex. kunna luftledningsisolatorer
utan vidare uthärda ljusbågar, då
kortslutningarna äro av kort varaktighet. I anläggningar upp
stående ljusbågar begränsas till felstället. Vid
modern nätdrift är därför icke blott effektiv utan
även snabb brytning av kortslutningarna av stor
vikt; varje hundradels sekund, varmed brytarnas
bryttid kan nedbringas, är därför av stor
betydelse.
Övriga påkänningar skola här endast beröras
med några få ord. Sällan är väl en apparat eller
maskin underkastad påkänningar av så olika slag
som just en brytare. Redan i mekaniskt och
pneumatlskt hänseende äro två ytterligheter möjliga.
I ena fallet fordras särskilt många kopplingar
per dag, varför brytaren under årens lopp blir
utsatt för alla de utmattningspåkänningar, som
tiotusentals manövrer orsaka. I det andra fallet
står brytaren inkopplad i månader för att
därefter plötsligt vara tvungen att lösa ut med
största snabbhet och säkerhet, då en kortslutning
inträder.
I elektriskt hänseende måste man räkna med
ännu större olikheter. Brytströmmen kan variera
från minsta magnetiserings- och
laddningsströmmar till högsta förekommande
kortslutningsströmmar. Spänningspåkänningen vid brytning
har sedan gammalt givit anledning till många
diskussioner. Jämte effektivvärdet hos den vid
brytarens klämmor uppträdande, återvändande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
