Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 9 september 1944 - Ur uppfordringens utvecklingshistoria, av Gustaf Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 19 A A
1031
Fig. 7. Amerikanskt ångspel.
en elektrisk likströmsmotor på ett synnerligen
elegant sätt kunde äga rum. Ward-Leonard, som
tänkt sig, att hans koppling skulle komma till
användning vid elektrisk järnvägsdrift, lät sitt
patent i Tyskland förfalla utan att han haft någon
nämnvärd avkastning av det.
Vid sekelskiftet tog Karl Ilgner i Wien patent på
Leonardkoppling i kombination med svänghjul
med stor periferihastighet. Genom denna
kombination uppnådde Ilgner förutom de fördelar,
som Leonardkopplingen innebar, en utjämning av
belastningen. De belastningsvariationer, som
förorsakades av den elektriska gruvspelsmotorn,
överfördes nämligen ej till den elektriska
kraftstationen utan upptogos av svänghjulet.
Härigenom eliminerades de elektriska gruvspelens
skadliga återverkningar på de elektriska
kraftstationerna, och de största gruvspel kunde
anslutas till måttligt stora kraftverk. På grund av
dessa förhållanden uppnådde på kontinenten det
elektriskt drivna gruvspelet hastigt en storartad
utveckling, och efter förra världskriget även i de
engelsktalande länderna.
Ett av de första gruvspelen enligt Ilgners patent
togs i praktisk drift i september 1903 vid schakt
Zollern II i Gelsenkirchen. Spelet (fig. 9) var
utfört för en uppfordring av 1 350 t per skift,
ett maximalt djup av 500 m, en hastighet av
Fig. 9. Spel vid schaktet Zollern II
Fig. 8. Tyskt ångspel.
10 m/s till att börja med och framdeles 20 m/s.
Vid persontrafik blev från början en hastighet
av 10 m/s tillåten. Den till spelet hörande
sväng-hjulsformaren visas i fig. 10. Anläggningen vid
schakt Zollern II blev en stor framgång, och
särskilt på kontinenten utfördes i rask takt ett
mycket stort antal Ilgneranläggningar.
En granskning av utförda anläggningar ger dock
det intrycket, att Ilgnersystemet härvid i viss mån
blev en modesak; svänghjul synas ha tillgripits
även vid sådana anläggningar, vid vilka man lika
väl rett sig med enbart Leonardkoppling. Det bör
nämligen ihågkommas, att svänghjulets lager- och
framför allt luftfriktionsförluster nedsätta
anläggningens ekonomi; ävenså nedsättes driftekonomin
av de elektriska motståndsförluster, som äro
nödvändiga för att möjliggöra svänghjulets
hastighetsminskning vid urladdning. I vårt land har man i
regel sökt reda sig utan svänghjul, men
projekterat anläggningarna så, att svänghjul, om så
skulle erfordras, efteråt kunde insättas. Genom
de elektriska kraftstationernas tillväxt och genom
parallelldrift mellan olika kraftstationer ha de
elektriska kraftnäten numera erhållit en sådan
styrka och stabilitet att man nu även på
kontinenten ej längre tvekar att köra de största
gruvspel i enbart Leonardkoppling utan svänghjul.
Som exempel härför kunna anföras de två spelen
Fig. 10. Svänghjulsomformare vid schaktet Zollern II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
