Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 16 september 1944 - Sveriges bränsleförsörjning, av K-G Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 19 A A
1053
Sveriges bränsleförsörjning
F. d. överdirektör K-G Ljungdahl, LSTF, Stockholm
Förhållandena på bränsleförsörjningens område
äro med avseende på detaljerna ofta snabbt
växlande. Det, som vid en viss tidpunkt betraktas
såsom möjligt och riktigt, kan om några månader
framstå såsom omöjligt och oriktigt. Om jag
emellertid ändå här publicerar en översikt över
bränsleförsörjningen, så är det närmast i känslan
av att det kanske kan vara till visst gagn. Det bör
nämligen vara lättare att hos näringslivet finna
förståelse för de ingripanden i den enskildes
handlingsfrihet, som en försörjningskommission
ständigt är tvungen att göra, och skapa beredvillighet
att medverka till gemensamt bästa, om man på
det sättet lägger upp den bakgrund, som
Bränslekommissionen har för sitt handlande och mot
vilken kommissionens politik bör bedömas.
Helt allmänt kan man säga, att
Bränslekommissionen vid sin tillkomst den 1 juli 1940, särskilt
genom den då nyligen inträffade avspärrningen
västerut, ställdes inför svåra och i förväg föga
planlagda uppgifter. Kommissionens
arbetsprogram gav sig självt. Det gällde att dels ersätta de
uteblivna importbränslena med inhemska
produkter, dels undan för undan stärka vår
beredskap med avseende på bränsleförsörjningen.
Man kan säga, att vi mot slutet av år 1942 hade
nått fram till de uppställda målen.
Produktionsplaner, handelsregleringar och hushållningsplaner
hade då genomarbetats och fått sådan
utformning, att man hade det hela någorlunda väl i sin
hand. Nu är läget i det avseendet ännu något
gynnsammare, och beredskapen är starkare. Man
behöver inte längre leva ur hand i mun, utan man
kan tänka och planera på något längre sikt. I och
för sig är detta ju tacknämligt, men läget
berättigar ingalunda till något lättsinne med avseende
på vår framtida bränsleförsörjning.
Man tycks sålunda på många håll ha fått en
alltför optimistisk uppfattning om
bränsleförsörjningsläget. Man tror, att en överproduktion äger
rum och att bränslemarknaden är övermättad, så
att vissa produkter inte kunna vinna avsättning.
Konsumenterna vänta gärna in i det sista med
sina beställningar och med att ta hem sitt bränsle.
Bakom denna optimistiska uppfattning ligger
naturligtvis förhoppningen om ett snabbt slut på
kriget och därmed följande snabb återgång till
Föredrag i Mellersta och Norra Sveriges Äng-panneförening
den 31 maj 1944.
DK 662.62(485)
förkrigsförhållanden med avseende på våra
möjligheter att få import och export i gång igen.
Inom Bränslekommissionen måste vi bedöma
läget något annorlunda. Vi få inte hänge oss åt
något önsketänkande om ett omedelbart
förestående slut på kriget, och vi måste gå ut ifrån att
ett vapenstillestånd ingalunda är detsamma som
återgång till förkrigsförhållanden. Något
tillspetsat skulle man kunna säga, att kommissionen
måste räkna med att de största svårigheterna på
bränslefronten kunna komma att uppträda i det
europeiska krigets sista skede och under tiden
närmast efter ett vapenstillestånd i Europa.
Vi få nämligen inte glömma, att det yttre läget
fortfarande är synnerligen ovisst och att vi
fortfarande äro i hög grad beroende av den
bränsleimport, som ännu pågår. Vi måste räkna med att
importen av stenkol och koks söderifrån kan
komma att ytterligare minskas eller helt upphöra
och att den, i den mån den kan upprätthållas, kan
komma att få en ur våra synpunkter mera
otillfredsställande sammansättning än hittills. Vi
måste också räkna med att införseln via
lejdbåts-trafiken av flytande bränslen västerifrån på nytt
kan komma att upphöra.
Vi veta ingenting om när kriget kommer att
sluta. Vi veta att, ju längre det drar ut på tiden,
desto svårare måste det bli att upprätthålla vår
import. Vi veta också av erfarenheterna från
förra världskriget, att det kan dröja rätt länge
efter ett vapenstillestånd, innan handeln mellan
nationerna åter kommer i gång och importen av
kol och oljor på nytt kan ske i behövlig
omfattning.
Mot den något pessimistiska uppfattning, till
vilken man kommer, om man lägger erfarenheterna
från förra världskriget till grund för sitt
bedömande, kan naturligtvis anföras, att åtskilliga
omständigheter tala för att man denna gång, med
den ökade erfarenhet av planhushållningens
problem, som man nu på alla håll besitter, skall
kunna något fortare än förra gången bemästra
problemet att reorganisera Europas näringsliv.
Det är naturligtvis inte något axiom, att historien
skall upprepa sig med avseende på
efterkrigsför-hållandena. Men det är nog klokt att såsom en
ingalunda utesluten möjlighet för den första
efterkrigstiden räkna med rätt starka inskränkningar
i våra möjligheter att importera bränslen. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
