Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 16 september 1944 - Sveriges bränsleförsörjning, av K-G Ljungdahl - Helsvenskt flytande bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1944
1059
slutet av år 1942 såg det lite bekymmersamt ut,
och vi hade ju faktiskt allmän kraftransonering
ett slag. Den varade emellertid bara ett par dagar,
varefter den kunde avblåsas tack vare den
plötsliga och starka nederbörd, som då förunnades
oss. Sedan dess har vår beredskap på
kraftområdet blivit högst avsevärt förstärkt. Nya
kraftverk ha färdigställts eller äro i ett långt
framskridet byggnadstillstånd, andra planeras. Man
kan därför säga, att vår kraftbalans — trots
starkt ökat kraftbehov — är väl tryggad och att
någon risk för kraftransonering under de
närmaste två åren inte torde föreligga.
Försörjningsplanläggning för den närmaste framtiden
Vi ha hittills under krisen haft en import av
fossila bränslen, som har tillåtit oss att, med
insättande av inhemska ersättningsbränslen, icke
endast upprätthålla en någorlunda normal och
tillfredsställande bränslestandard utan också
bygga upp ett visst reservlager av fossila bränslen.
Den säsongmässiga planläggningen har under
sådana förhållanden inte erbjudit några alltför
stora svårigheter.
Nu ha vi större anledning än någonsin tidigare
att räkna med att komma in i ett annat och
svårare läge. Om inte alla tecken slå fel, så stå
vi väl inom de närmaste månaderna inför ett
avgörande skede i kriget. Ingen vet naturligtvis,
vad detta kan komma att innebära för vår
bränsleimport. Inom Bränslekommissionen anse
vi oss emellertid skyldiga att inrätta oss så, att
en avsevärd minskning eller rent av ett
fullständigt stopp i importen inte försätter oss i ett
katastrofalt läge.
Även om, såsom jag förut har sagt, vår
beredskap är god och våra bränslelager rätt stora, så
te sig dessa lager åtskilligt mindre imponerande,
om man slår ut dem på en viss antagen tidrymd,
under vilken de förutsättas vara vår enda eller
huvudsakliga fossila bränsletillgång.
När man skulle börja med planeringen för
bränsleåret 1944—45 stod man därför inför ett
mycket svårt val mellan två alternativ. Om man
vill vara mycket försiktig, kan man redan inom
den närmaste tiden skära ned tilldelningarna till
den låga nivå, som svarar mot antagandet om
en viss tids importstopp, under vilken tid man
jämnt fördelar tillgångarna. Eller också kan man,
om man vill vara mera optimistisk, lämna något
rikligare tilldelningar under den första tiden och
hoppas på att importen trots allt skall fortsätta.
Väljer man det första alternativet, så har en
överslagsräkning visat, att man redan från början
skulle behöva sänka tilldelningarna ganska avsevärt.
Man skulle alltså, om importstoppet icke skulle
komma eller bli kortvarigare än beräknat, ha
tillfogat såväl industrin som hushållen
inskränkningar, som efteråt visa sig ha varit onödiga.
Väljer man åter det andra alternativet, lever
man till en början avsiktligt över sina säkra
genomsnittstillgångar, i det att man hoppas på
fortsatt eller snart återkommande import. Men
hur länge som helst kan man ju inte fortsätta
på den vägen, utan man måste hejda sig, när
läget skulle bli katastrofalt under den återstående
antagna importspärrtiden, om importspärren
skulle fortsätta. När lagren nedgått till en viss
nivå, måste man övergå till en bristhushållning
Valet mellan dessa alternativ har icke varit lätt.
Bränslekommissionen har emellertid, åtminstone
tills vidare, bestämt sig för det andra alternativet.
Vi ha alltså intagit den ganska mänskliga
ställningen att i viss mån skjuta på svårigheterna med
risk att längre fram få svälja dem i något mera
koncentrerad form, om de verkligen måste sväljas.
Vi ha alltså två försörjningsplaner under
utarbetande, en för den närmaste tiden och en annan för
alla eventualiteters skull. Den första planen, som
är avsedd att efterlevas från den 1 juli i år, syftar
till full behovstäckning. Detta kan dock icke ske
utan avsevärda inskränkningar på den fossila
sidan. Det härigenom uppstående tomrummet
kan inte fyllas utan att man på vedsidan tillgriper
vissa mängder höstved och massaved. Redan
under den tid, som den planen tillämpas, kommer
transportsystemet att vara mycket hårt belastat.
Den andra, som är en bristplan, förutsätter i
motsats till den första, att behoven inte fullt
täckas. Detta är helt enkelt icke möjligt, om
importen har upphört och om man till en början
optimistiskt har levt efter den första planen. Men
även om alltså såväl industrin som enskilda
måste finna sig i betydande inskränkningar, är planen
så lagd, att situationen inte skall bli ohållbar
Man åsyftar alltså att även under ett sådant
tillstånd kunna hålla sig på den rätta sidan av
gränslinjen mellan brist och misär, låt vara, att denna
gräns naturligtvis är svår att definiera. Till
bristplanen hör en helt säkert kännbar ransonering
av gasförbrukningen.
Om någon frågar, hur länge vi tänkt, att vi
skulle kunna leva efter den första planen och när
vi skulle behöva övergå till den andra, så blir
svaret följande: det beror helt och hållet på den
fortsatta importen. Upphör importen, blir det
nödvändigt inom ett relativt litet antal månader
att övergå till bristplanen.
När detta skrives, äro dessa båda
försörjnings-planer ännu under arbete. Det är därför omöjligt
att lämna några siffermässiga uppgifter om dem.
Helsvenskt flytande bränsle. Den inhemska
produktionen av skifferolja har i år fördubblats. Som en följd
härav ha myndigheterna kunnat släppa ut det nya bränslet
Motyl 25, som ersätter det tidigare Motyl 50 och Motyl 85.
Motyl 25 är det första helt inhemska bränslet av detta
slag, ty medan Motyl 50 och Motyl 85 bestodo av inhemsk
alkohol och importerad bensin, utgöres Motyl 25 av 75 %
skifferbensin och resten alkohol. Genom den ökade
bensinandelen undviker man särskilt startbränsle, vilket
givetvis är en stor fördel (GHT 20/7 1944).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
