Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 30 september 1944 - Klassificering av teknisk-vetenskaplig litteratur, av Hilda S Lindstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1118
TEKNISK TIDSKRIFT
heter och rön upptecknas eller demonstreras.
Dessa system kunna icke direkt tillämpas vid
klassifikation av det konkreta kunskapsmaterialet,
om de än kunna utgöra grunden härför;
de för bibliotekens och arkivens samlingar
uppgjorda klassifikationssystemen, som, då de i själva
verket avse enheternas ordnande på hyllan i
systematisk ordning osv., måste ta hänsyn till den
form, vari kunskapsmaterialet föreligger;
de bibliografiska systemen, som skapas för
registrering av litteraturens innehåll och som täcka
ett större eller mindre specialområde. De äro i
högsta grad beroende av respektive specialisters
syn på det ämne de behandla.
Intet av dessa slag av system kan lämpligen
uppgöras i detalj en gång för alla, utan de äro
underkastade utvecklingen inom vetenskaperna samt
av litteraturproduktionen och den fortgående
specialiseringen.
Hur svårt det är att åstadkomma ett system för
det litterära kunskapsmaterialets ordnande, som
kan tillfredsställa samtliga kategorier, som äro i
sitt arbete beroende därav, framträdde tydligt vid
Världskongressen för Universell Dokumentation i
Paris sommaren 1937, där representanter för
samtliga kategorier sökte komma till någon
enighet i klassifikationsfrågan. Man fick därvid klart
för sig, att det är utopier att tro sig kunna
åstadkomma ett enda standardsystem för
klassifikation av litteraturmaterialet, som i
tillfredsställande omfattning i sig upptar alla kunskapens
grenar och förgreningar och samtidigt tillgodoser
skilda kategoriers syften och synpunkter. De som
uppställa klassifikationssystem eller skola
använda och därför också kritisera uppgjorda
klassifikationssystem kunna icke frigöra sig helt från
den egna utgångspunkten eller de egna intressena.
Mycket vore vunnet om man kunde samarbeta för
att skapa ett stamträd eller en stomme, som följer
vetenskapens fordringar på logik och
vetenskapernas inre sammanhang och som kan accepteras
såsom en gemensam grund för alla parter, då det
gäller huvudgrupper och deras närmaste
undergrupper, att bygga vidare på och anpassas för
vart och ett särintresse eller speciella
ämnesområde.
Om nu skillnaden i synpunkter redan i
utgångsläget gör det svårt att genomdriva enhetlig
klassifikation för alla områden, så ökas svårigheterna
icke blott genom geografiska, språkliga och
nationella olikheter utan därtill av det faktum, att den
ene icke följer ett givet klassifikationssystem på
samma sätt som den andre, ty ingen tänker lika
— och det är tanken, som är den styrande vid
klassifikationsarbetet. För att säkerställa så stor
kontinuitet som möjligt vid tillämpningen av ett
klassifikationssystem måste även en viss
kontinuitet upprätthållas, då det gäller den personal
som klassificerar. Det behövs undervisning och
träning i klassifikation liksom även i tillämpning-
en av det eller de klassifikationssystem, som
användas för meddelandet om kunskapsmaterialet.
Klassificering av litteraturen efter dess innehåll
torde kunna betecknas såsom det mest
komplicerade, djupgående och svåra problemet i den
moderna bibliotekstjänsten. Gedigna kunskaper i
allmänna ämnen, språk och vetenskapernas
systematik, samt kännedom om de ledande
klassifikationssystemen och förmåga av logiskt tänkande
äro de kvalifikationer som äro förutsättningarna
hos klassificeraren. Gäller det att klassificera ett
specialområde i alla dess minsta detaljer, såsom
sker för referatorgan, fordras därtill
specialutbildning inom ifrågavarande ämnesområde.
Den systematiska katalogen
Då ett klassifikationssystem för
bibliotekskatalogerna icke i princip skiljer sig från ett
klassifikationssystem lämpat för bibliografier och
referatorgan annat än beträffande systemets
förgrening, kan i det följande vad som säges om den
systematiska katalogen även gälla för
bibliografier osv. Man bör dock ha i minnet att en
bibliotekskatalog icke, i motsats till en bibliografi, kan
väntas fungera som ett register för alla böckerna
i biblioteket.
Den systematiskt efter ämne uppställda
katalogen har fått många namn: förutom
realkata-logen benämnes den omväxlande den
vetenskapliga, den systematiska, den metodiska eller den
klassificerade. Här användes benämningen den
systematiska katalogen, som numera är den
vanligaste. Bland andra typer av ämneskataloger,
som kommit mera allmänt till användning, kan
särskilt nämnas slagordskatalogen. Denna har
den nackdelen gentemot den systematiska
katalogen, att den genom den alfabetiska ordningen
för ledkortens rubriker skiljer besläktade ämnen
åt och att den ställer de största fordringar på
fullständighet och en adekvat terminologi, vilken
åtminstone då det gäller de tekniska och
industriella områdena icke är lätt åstadkommen, icke
ens för specialisten på det enstaka området. Från
fackmännens synvinkel är denna katalogform
otvivelaktigt otillfredsställande, då den icke
tilllåter en överblick av ett helt, sammanhängande
ämnesområde, och de måste lita till
klassificera-rens subjektiva uppfattning vid valet av ämnesord.
I den systematiska katalogen sammanställes
material av lika innehåll i så logiskt sammanhang
som möjligt. Den underordnar det speciella under
det generella och gör hänvisning till närliggande
ämnesgrupper. Den omfattar alternativa
placeringar, ger en sammanfattande tabell över
uppställningen och kompletteras med ett alfabetiskt
ämnesordsregister såsom nyckel till
uppställningen och ämnesgruppernas omfattning. En annan
fördel är att genom klassifikationcn uppenbaras
samlingarnas svaghet eller styrka inom de skilda
ämnesområdena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
