Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 30 september 1944 - L M Ericssons klassificeringssytem, av Gösta Grönwall - SKF-registret, av Arvid Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1138
TEKNISK TIDSKRIFT
rens inslagning på hålkorten för statistikmaskiner, men
då kan jag tala om, att där ha vi inga svårigheter, enär
vår redovisning sker på ordernummer och icke
artikelnummer.
Varje huvudgrupp betecknas med en bokstav och som
exempel på några huvudgrupper må nämnas:
A telefonstationer och telefonväxlar,
D telefonapparater,
K telesignahnateriel,
R sammansatta konstruktionselement, såsom reläer,
ström-ställare, väljare osv.,
S standarddetaljer.
Varje huvudgrupp är indelad i ett antal grupper och
gruppen betecknas med två bokstäver, därigenom att man
till huvudgruppens bokstav fogar en andra bokstav.
Gruppbeteckningen DB betyder sålunda telefonapparater
för centralbatterisystem.
Nästa steg i klassificeringen kallas klass och den
betecknas med tre bokstäver. Klass DBH omfattar sålunda
alla telefonapparater för centralbatterisystem byggda som
bordsapparater i kåpa av visst utförande.
En klass indelas i typer och typen betecknas genom att
man till klassbeteckningen fogar ett tvåsiffrigt tal från
10 till 99, alltså exempelvis DBH 11. När klassificeringen
nått fram till typen, har man bildlikt talat nått
motsvarigheten till familjen inom det mänskliga samhället.
Liksom familjen har flera medlemmar, så kunna inom typen
förekomma flera eller färre enskilda artiklar och dessa
erhålla sina individuella nummer genom tillägg av två
siffror till typnumret, alltså exempelvis DBH 1137.
Typen bildar en milstolpe i standardiseringsarbetet så
tillvida, att vi utgå från typerna när det andra skedet,
nämligen den analytiska standardiseringen, inträder.
ABC-systemets användningsområde sträcker sig för de
egna standardiserade produkterna från de kompletta
självständiga organen ner till de enkla detaljerna. ABC-numret
är genomgående från försäljningskatalogen samt internt
genom hela företaget såsom på ritningar, specifikationer,
order och rekvisitioner etc.
Artiklar, som tillverkas i enstaka exemplar, och sådana,
vilka ej ha något konstruktivt släktskap, bli icke
inrangerade i ABC-systemet. En del inköpta hel- och halvfabrikat
klassificeras och erhåller ABC-beteckningar. Det gäller dels
sådana varor, som ingå i våra försäljningskataloger och
dels för produktionen inköpta halvfabrikat, som kunna
sammanföras i närsläktade grupper.
Det är naturligtvis besvärligt med olika beteckningssystem
och att varorna skola behöva byta beteckning när de
flyttas från ett företag till ett annat. Ett gemensamt,
enhetligt, på klassificeringsgrund byggt beteckningssystem för
industriella produkter i likhet med det tyska
"Reichswaren-nummerung" är ju en vacker tanke men en utopi av det
slag, som jag tror aldrig kommer att helt kunna
realiseras. Att exempelvis beteckna en detalj till motorcylinder
med nr 9027-1011.103-0001.0, alltså med 20 tecken, anser
åtminstone jag som praktiskt omöjligt. I förbigående vill
jag påpeka, att "Reichswarennummerung" icke bygger
på DK.
Bland fördelarna, som vinnas genom införandet av ett
klassificeringssystem för produkterna, det må vara ABC-,
decimal- eller något annat, torde
standardiseringsverksamheten få ta åt sig brorslotten. Ja, jag går till och med
så långt, att vi inom L M Ericsson utan klassificeringens
hjälp hade haft mycket svårt att åstadkomma en
genomgående intern standardisering. En annan fördel vinnes ur
planeringssynpunkt. Vi planera per varugrupp och med
ledning av ABC-beteckningarna är det för
planeringspersonalen enkelt att hänföra de beställda varorna till sina
respektive varugrupper.
LME:s decimalsystem
I ABC-systemet hålla vi oss uteslutande till de konkreta
föremålen, men vi ha insett nödvändigheten av ett klassi-
ficerings- och beteckningssystem även för andra ändamål.
Därför hålla vi på att inom L M Ericsson införa ett
decimalregister, avsett för klassificering och numrering av
handlingar av andra slag än de, som gälla produkterna.
Man kan kalla detta ett verksamhetsregister.
Huvudgrupperna i LME:s decimalregister bli
0 allmänt och organisation,
1 produkternas konstruktion och tillverkning,
2 kommersiella frågor,
3 teoretiskt tekniska frågor,
4 ekonomiska frågor,
5—9 disponibla.
Av nämnda huvudgrupper ha 0 och 1 redan tagits i bruk
för registrering och numrering. För dokument, som
numreras inom decimalregistret, tillämpas två principer,
nämligen:
dokument, som icke kunna knytas till viss produkt,
erhålla löpande nummer alltså exempelvis:
1010—101 ritningsnormer,
1225—104 instruktion angående lagerordern inom LME,
1515—3001 tillverkningsföreskrift för förnickling osv.;
dokument, som kunna knytas till viss produkt, erhålla
kombinationsnummer, "där man helt enkelt låter det
individuella numret utgöras av artikel- eller typnumret, alltså
exempelvis:
1313-DBH11 specifikationsnyckel för teleapparater DBH 11,
1521 -RAB 1327 justerings- och provningsföreskrift för relä
RAB 1327.
Genom införandet av kombinationsnumren ha vi vunnit
en hel del fördelar. Registreringen av
kombinationsnum-rerade handlingar har slopats och ersatts med
registerkopior, som inom klassen insorteras i ABC-följd. Inga
besvärligheter vid uttag av nya nummer uppstå och inga
korsregister mellan löpande nummer och sak behövas.
Den omständigheten, att L M Ericsson har två system
kan naturligtvis kritiseras, men för oss är det uteslutande
till fördel, i synnerhet sedan vi infört kombinationsnumren.
Man kan ju också säga, att det i själva verket är endast
ett system, fast man har byggt på med bokstäver, där
siffrorna icke räckt till.
Vårt bibliotek är klassat efter DK och det anser jag
lämpligast. Däremot har jag svårt att föreställa mig hur vi
skulle kunna tillämpa DK för beteckning av våra
produkter och jag anser inte heller DK vara lämpligt för
våra övriga frågor. Om man ser på de
klassificeringssystem, som byggts upp eller hålla på att byggas upp av
olika svenska företag, så kommer man nog till den
slutsatsen, att varje företag måste ha ett system anpassat
efter sin speciella organisation och sina produkter, om
man skall få någon verklig nytta av det. Universella system
äro nog bra att ha, men det är inte alltid, som de med
fördel kunna tillämpas i praktiska livet. Gösta Grönwall
SKF-registret
SKF-registret användes icke för central arkivering av
ritningar, brev, order, bokföringshandlingar,
laboratorieprotokoll och annat, som betecknas, klassificeras och
registreras enligt särskilda, enklare system. För biblioteket torde
DK-systemet komma att användas. Beteckningsystemen för
bolagets produkter ha intet samband med registret.
SKF-registret är ett rent decimalsystem. Slutsiffran 0
användes alltid för sådant som berör två eller flera grupper
med slutsiffra 1—9. I en grupp med slutsiffra 9 lägges
allt, som icke specificerats under 1—8. Vid behov att
uppdela materialet under 9 i grupper, som äro jämställda
med 1—8, införas grupperna 91—99, 991—999 etc. Man är
härigenom icke bunden till nio jämställda grupper utan
kan göra så många man behöver. Systemet blir härigenom
fullkomligt elastiskt; man kan alltid göra erforderliga
utvidgningar utan att behöva ändra redan befintliga grupper.
Huvudgrupperna i SKF-registret äro
0 allmänna och organisatoriska frågor,
1 kommersiella frågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
