Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 7 oktober 1944 - Arbetsstudiepsykologi, av O Warne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1A oktober 19 A A
1143
För trivseln i arbetet äro väl avvägda ackord
av stor betydelse. Givetvis är det fråga om
arbetsprestationer, som i längden ej förorsaka
överansträngning eller risk för olycksfall. Då det talas
om "industrialismens förbannelse", har man nog
ej gjort klart för sig, att ett monotont tempoarbete
i längden skulle bli odrägligt, om arbetaren ej
finge besked om vad som fordras, eller om han
ej behövde redovisa för vad som utförts. En
arbetare har ej heller i längden någon glädje av
att söla bort tiden utan finner sig bättre tillrätta
med ordentligt utnyttjad arbetstid och
ackordsarbete. Vid flytande tillverkning hos Ford
till-lämpas tidlön, vilket tydligen ansetts lämpligt
vid löpande band med fixerad hastighet.
Det bör uppmärksammas, att äldre arbetare vid
snabba arbetstempon ha svårt att komma upp till
de toppresultat, som äro möjliga, då arbetet
inlä-res i yngre år. Vissa lättare arbeten lämpa sig
bra även för kvinnliga arbetare.
Den, som skall användas till tungt arbete,
måste givetvis ha kraftig kroppsbyggnad.
Arbetaren bör även vara van vid tungt arbete redan
från ungdomen. Det kan vara svårt för en
ar-betsstudieman att avgöra, dels vilken
kraftansträngning, dels vilket spilltidstillägg man kan
tillämpa under fortfarighetstillstånd.
De undersökningar, som dr Zotterman utfört, visa
vilken stor skillnad det är på
kaloriförbrukningen vid olika arbeten bland tränade och otränade
arbetare. Man har funnit, att en arbetare under
8 h arbetsdag i genomsnitt kan utföra 8 kgm/s,
dvs. V 9 hk, vilket betyder, att en arbetare i
genomsnitt lyfter ca 30 ton i timmen 1 meter högt.
Under kortare tid kunde man vid arbete få fram
avsevärt högre siffror: under en tid av 3 min tre
gånger så mycket och under så kort tid som 4 s
100 kgm/s, eller tolv gånger så mycket. En man,
som väger 75 kg, skulle således med 25 kg på
ryggen kunna springa uppför en trappa, som är
4 m hög, på 4 s.
Ett annat exempel på hög energiförbrukning
under kort tid finna vi inom idrotten. En sprinter
tillryggalägger t.ex. 100 m på ca 10 s (senaste
rekordet är 10,2 s), men vid ett lopp på 10 000
m behöver han 18,3 s per 100 m och vid
maratonloppet ca 22 s per 100 m. Skulle man ur
tidsstudiesynpunkt bedöma ett maratonlopp med
utgångspunkt från 100 m loppet måste ett
"spilltidstillägg" på över 100 % användas för att få
fram enbart nettotiden. Därvid får man beakta,
att 100 m loppet ej kan upprepas förrän efter en
eller annan timme och maratonloppet ej mer än
ett par gånger under säsongen.
Dessa siffror ha nämnts för att visa, vilka
misstag man kan göra, om den arbetsmängd, som man
beräknar under fortfarighetstillstånd, är baserad
på en hög ansträngning under mycket kort tid.
Det kan förekomma inom industrin, att en
arbetare tar ut sig under dagens första timmar och
ej förmår prestera ett fullgott arbete under resten
av arbetsdagen. I sådana fall måste man
instruera arbetaren hur arbetet skall utföras med
lämplig fördelning under dagen och även hur
vilopauserna skola ordnas.
Riktig ackordssättning
Vid ackordssättning är det viktigt att få såväl
tillförlitliga tempotider som riktiga spilltidstillägg
med hänsyn till arbetets art.
Spilltidsundersök-ningar böra utsträckas till en eller flera dagar
och till olika maskingrupper eller arbetsplatser.
Det är ej så ovanligt, att arbetarna ställa in sig
på annan arbetstakt under arbetsstudier än som
förekommer i vanliga fall. Ofta har väl arbetaren
den inställningen, att maklig arbetstakt skall ge
bättre ackord. Det är förklarligt, om arbetaren i
ett sådant fall blir missnöjd med det utlämnade
ackordet, då det är lägre än han räknat med.
Det är emellertid ej säkert, att en dålig
arbetstakt är medveten hos arbetaren. Det finns
lantarbetare t.ex., som från ungdomen äro vana vid
tungt arbete och lång arbetstid och därför ofta
lagt sig till med en långsam rytm. Om ändring
av ett ackord skulle medföra en avsevärt ökad
produktion är det möjligt, att arbetaren är i god
tro, att han ej går i land med den fastställda
prestationen. Under sådana förhållanden är det
nödvändigt, att arbetet följes under minst en dag, och
att arbetaren instrueras hur arbetet skall utföras
och hur arbetstiden skall utnyttjas på bästa sätt.
Anledningen till att fastställd dagsproduktion ej
uppnås kan i vissa fall vara, att spilltidstillägg
och vilopauser äro felaktigt beräknade. Det kan
även hända, att en individuellt hög arbetstakt ej
blivit tillräckligt uppmärksammad och
kompenserad. En erfaren arbetsstudieman bör dock ej
begå dylika fel.
I vissa fall kunna arbetarna vara motståndare
till arbetsstudier över huvud taget, vilket till en
del kan bero på bristande förståelse för dessa.
Härvid kan arbetarklubben ha stort inflytande på
arbetarna, såväl i positiv som i negativ riktning.
Givetvis ligger det i arbetarnas intresse att få
ackordssatserna höjda. Företaget däremot måste
ju sträva efter att få nya ackord jämförbara med
tidigare utlämnade ackord, som visat sig vara
väl avvägda. Ackordsuppgörelse kan i vissa fall
bli en prestigefråga, och vilka åtgärder man då
bör vidta få erfarenhet och omdöme avgöra. I
undantagsfall kan det bli nödvändigt att tillgripa
nya arbetsmetoder.
Arbetsstudiechefen måste vara en man med
teknisk-teoretisk utbildning, väl förtrogen med
arbetsstudier och med de problem, som förekomma
på arbetsplatsen. Han måste även ha förmåga
att fostra sina medhjälpare att umgås med
arbetare och befäl på ett taktfullt sätt. Han bör
även ha förmåga att skapa en god anda på
arbetsplatsen och svara för att arbetaren får förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
