Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Arbetsledningspsykologi, av Gösta Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1166
TEKNISK TIDSKRIFT
stjäla sig till vila verkar i motsatt riktning, dvs.
demoraliserande och därmed nedsättande på
ar-betseffektiviteten. En i lika hög grad psykisk som
fysiologisk företeelse är även den, att man vid
införandet av reglerad pausering ej får, som
redan framhållits, vänta påtagliga resultat förrän
efter flera månader. Detta sammanhänger med
den omläggning av organismens vanesystem, som
måste äga rum under en ej för knappt tilltagen
tidrymd i form av successivt skeende anpassning.
Trivseln i arbetet
Även arbetsmonotonin har inom
arbetspsykolo-gin varit föremål för ingående studier, liksom
olika arbetstypers reaktioner på monotont arbete.
Det har därvid visat sig, att vissa grupper av
arbetare, de mer intelligenta och med mer
aktivise-rande instinkter utrustade, lider mest av
monotonin i arbetet, under det att de mindre
intelligenta och med mer passiviserande instinkter
utrustade trivs bättre och stundom ganska bra med
enformigt arbete. Därav följer emellertid ej, att
den senare gruppens prestationer alltid är större.
Men den otillfredsställdhet med arbetet, som den
förra typen av arbetare känner, verkar
naturligtvis i längden sänkande på hans
prestationsförmåga.
Subjektivt verkar monotont arbete som en känsla
av utledsnad vid uppgiften och en växande känsla
av spänning, allteftersom arbetet fortskrider.
Dessa känslor tar sig uttryck i oro, upprepade
förändringar av kroppställningen och hållningen
samt i missnöjesyttringar. De praktiska
konsekvenserna för arbetsledningen av det sagda blir
således, dels att man vid människornas inpassning i
arbetet så långt möjligt skall undvika att hänvisa
de mer intelligenta och mer aktiva arbetarna till
de monotona arbetsformerna, dels att man skall
söka reducera känslorna av monotoni och
otillfredsställelse genom att ändra på
arbetsbetingelserna, t.ex. genom att tillåta samtal under arbetet
eller genom att, som man t.ex. gjort vid vissa
monotona slipningsarbeten, uppdela större
monotona arbetsenheter i smärre portioner, som efter
viss plan och i en viss rytm delas ut osv. Även
musik i arbetet har visat sig tjäna som en god
motvikt mot monotonins ofördelaktiga
verkningar.
Det torde vara en allmän praktisk erfarenhet,
som även bestyrkes av forskningen, att en med
hänsyn till individens psykiska struktur, dvs. ej
blott hans intelligens utan även hans
temperament, instinktliv och medfödda anlag, lämplig
inpassning i arbetet är en viktig betingelse för
trivsel och arbetsvillighet.
En felplacering kan medföra bristande intresse
för arbetet, överdriven trötthet, irritation och
mindervärdighetskänslor, vilket allt sänker den
psykiska aktiviteten. Så t.ex. vet man av praktisk
erfarenhet och det bestyrkes av den psykologiska
forskningen, att trivsel och arbetsvillighet, vilka
båda stimulerar den psykiska aktiviteten,
befordras av en ändamålsenlig inpassning av individen
i arbetet. En felplacering i arbetet kan leda till
många tråkiga konsekvenser såsom bristande
intresse, psykisk trötthet, mindervärdighetskänslor
m.m., vilket allt för med sig en låg psykisk
aktivitet. Därför spelar spörsmålet om individens rätta
inpassande i arbetet genom en ändamålsenligt
upplagd anställningsintervju, psykologiska
prövningsmetoder och rationellt ordnad utbildning en
framträdande plats i den industripsykologiska
litteraturen. En annan sida av den psykologiskt
betonade arbetsledningen kommer till uttryck
i ordergivning och instruktion. En order avser
ej blott att ge besked om vad som skall utföras
samt hur, var och när en uppgift skall utföras.
Den skall även söka mobilisera intresse och
ansvar för uppgiften i fråga. När man vill söka
komma till rätta med den uppgiften måste man
börja med att studera och lära känna det mest
utmärkande för instinktlivet hos individerna
bland den underställda personalen och i sin
tilldelning av arbetsuppgifter, i order och instruktion
ta hänsyn till såväl individens som gruppens och
massans instinktiva reaktioner, så långt man
skäligt kan begära.
Trivsel och arbetsvillighet hänger intimt
samman ej blott med känslan av att ha kommit på
rätt plats och att behärska arbetet. De hänger
ej blott samman med att givna order och
instruktioner kan mer eller mindre stimulera intresse
för uppgiften. De hänger även samman med att
arbetsledaren kan befordra ordning och reda i
arbetet, god planering av arbetsuppgifterna samt
god samverkan mellan individer och grupper.
Lita ej på att detta samarbete sköter sig självt!
Det skall uppmuntras och organiseras. Var inte
njugg på erkännande, då det förtjänas! Det
befordrar intresset och därmed den psykiska
aktiviteten. I samma syfte verkar all uppmuntran att
medverka till förbättringar. Den ger möjlighet
för den konstruktivt begåvade att komma till
sin rätt och att fylla ut fritiden med produktivt
tänkande. Var inte ängslig för att den personliga
prestigen blir lidande genom att uppmuntra
underordnade att komma med förslag till
förbättringar!
Arbetsledaren och individen
Den psykiska aktiviteten kan man betrakta som
ett annat slag av teknik i den mänskliga
aktiviteten än den fysiologiska. Vad psyket är vet vi
ännu ej bestämt. Vi känner endast dess yttringar,
dess olika aktivitetsformer, den intellektuella
såsom minne, tanke, vilja osv., den moraliska och
den religiösa aktiviteten. Det förhåller sig med
den psykiska aktiviteten som med den
fysiologiska, den kan vara starkare eller svagare, ha en
högre eller lägre verkningsgrad, skärpas genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
