Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Från de tekniska högskolorna, av Gustav Hössjer - Problemhörnan, av A Lg - Rättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1A oktober 19U
1187
Från de tekniska högskolorna
Chalmers Tekniska Högskola
Under sommaren har tekn. dr Ingvar Jung blivit utnämnd
till professor i ångteknik från och ined den 1 september
1944. En ny professur har inrättats i elektrisk
anläggningsteknik. Ansökningstiden utgick den 12 oktober.
Totala antalet inträdessökande vid början av höstterminen
var 603.
I maskinhallen, tillhörande institutionen för kemisk
teknologi, har ett nytt golv inlagts, varigenom byggnaden
erhållit två våningar. Kostnaderna härför ha uppgått till
116 000 kr. De härigenom erhållna nya lokalerna äro
avsedda för ett laboratorium för oxidkemi och silikatkeini.
I högskolans äldre lokaler har inretts ett mindre
elektroniklaboratorium, väsentligen genom en donation på nära
30 000 kr. samt genom bidrag från ett antal industrier.
Högskolan vill härmed uttrycka sin glädje och
tacksamhet för den hjälp den erhållit för inrättandet av detta
laboratorium.
I sina äskanden till 1945 års riksdag har styrelsen i
huvudsak följt 1940 års sakkunniga för. den högre
tekniska undervisningen och därvid bl.a. hemställt om
inrättandet av professurer i tillämpad matematik, radioteknik,
vattenbyggnad och teoretisk kemi.
Styrelsen har även hemställt om nya byggnader för
avdelningen för maskinteknik, för avdelningen för
elektroteknik samt dessutom om en tillbyggnad av
fysikinslitu-tionen. Gustav Hössjer
Problemhörnan
Problem 8/44 var följande: "Vilken form, begränsad av
en sammanhängande linje, bör man ge ett flygfält för att
med minsta yta uppnå en given och konstant startlängd
i alla riktningar? Det förutsättes härvid att startbanans
längd är stor i förhållande till nödvändig bredd."
Fig. 1. Fig. 2.
Den tanke, som kanske ligger närmast till hands, är att
göra flygfältet cirkulärt. Vid närmare eftersinnande skall
man dock finna, att cirkeln i själva verket
representerar den största yta som är tänkbar, om nämligen det
Fig. 4.
villkoret underförstås, att startlängden skall vara
konstant i alla riktningar.
En lösning, som härnäst presenterar sig, är att man ger
fältet form av en cirkelbågstriangel (fig. 1).
Denna form har utom av problemförf. U Krabbe
föreslagits av B Norsell. Ytan blir med cirkelarean som enhet
0,895. Hr Krabbe går dock härefter ett steg längre och
utbygger cirkelbågstriangeln på följande sätt (fig. 2).
v/3
Genom en minimiberäkning erhålles a=l–— e= 0,45,
varefter den relativa ytan befinnes vara 0,63, alltså
gynnsammare än för cirkelbågstriangeln enbart.
Dr John Tandberg, som synes ha studerat problemet
ingående, har härutöver funnit en mångfald lösningar, av
vilka vi återge ett par av de mest intressanta: Fig. 3 kan
tänkas genererad genom att startbanan b skjutes runt på
en arm av längden /?, utgående vinkelrätt från dess
mittpunkt. Ytan blir
8
b bR
) »re tg — -
27?
För relativa ytan erhålles efter serieutveckling av arc tg
värdet 0,50, om R är stor jämfört med b. Denna form på
ett flygfält är dock tydligen opraktisk. Mera tilltalande är
den trespetsiga hypocykloiden, fig. 4.
Startbanan bildar här en tangent, som alltid har konstant
längd b inom figuren. Kurvans ekv. i rätvinkliga
koordina-ten är
(*» + y2)2 + 2 bx (3 y2 - x2) + (x> + y2)
o
21
256
b* = 0
Figurens area är
ii b2
8
och relativa ytan sålunda 0,50.
I fig. 4 är startbanans längd b i= 4 a, där a är den
inskrivna cirkelns radie. Denna inskrivna cirkel har intresse
därför att den utgör orten för alla startbanors mittpunkt.
Figuren genereras av en punkt på den streckade cirkeln
(diametern r= b) då denna rullar i den omskrivna cirkeln.
Problem 10/44: Ett antal lika stora cirkulära och
jäm-tjocka plattor med radien r äro staplade på varandra.
Vilket är det största "överhäng", som kan bibringas den
översta plattan relativt den understa? A Lg
Rättelser. Från olika håll har påpekats, att den i
uppsatsen "Nylon" i Tekn. T. 1944 på s. 849 angivna formeln
blivit felaktigt återgiven. Den skall lyda elog
C’
Fig. 3.
I chefbibliotekarie H S Lindstedts uppsats "Klassificering
av teknisk-vetenskaplig litteratur" i h. 39, s. 1120 sp. 2 r. 29,
läs: ca 1 900 sidor; s. 1122 sp. 1 r. 14 och s. 1124 sp. 2
r. 49, läs: Lieferung 1—3, 5—6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
