Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Smörjoljor, paraffin och paraflow, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1186
TEKNISK TIDSKRIFT
genom selektivbehandling av rå paraflow med 10
volymdelar av en blandning av 75 % propån och
25 % etan vid låg temperatur. Härvid sker
samtidigt en koncentrering av paraflow.
Vid tillsats av 1 % paraflow ändras smörjoljans
specifika vikt ined endast 0,001, under det att
flampunkten, dimpunkten, syratalet osv. förbli
oförändrade. Viskositeten ökar obetydligt, medan
VI antingen förblir konstant eller stiger med upp
till fyra enheter.
Även som tillsatsmedel till kugghjuls- och
växel-lådsoljor kan paraflow med fördel användas.
Genom tillsats av endast 1 % paraflow ökar
dessutom tryckplasticiteten hos viskösa oljor (mätt
som penetration) med 100 %, och
refflingstem-peraturen (dvs. den temperatur där "channelling"
uppstår) i konsistometern sjunker med 10—20°C.
Andra produkter ined paraflowliknande egenskaper
Förutom paraflow ha även många andra och
besläktade syntetiska produkter framställts. En
av de mest kända är "Santopour", som tillverkas
genom kondensation av en
klorparaffin-fenol-kondensationsprodukt med ftalylklorid i närvaro
av aluminiumklorid. Santopour har en spec. vikt
av 0,896 vid 15°C, en viskositet av 4,45°E vid
100°C, en stelningspunkt av — 12°C och ett
Con-radson-kokstal av 1,4.
Mycket verksamma äro också selektivraffinat av
ur naftalin och antracen med aluminiumklorid
framställda kondensationsprodukter, samt
naftyl-etrar (fig. 3), som framställas genom
kondensation av aromatiska etrar med klorparaffiner eller
kondensationsprodukter av fenoler resp.
alkyle-rade fenoler med hexametylentetramin enligt
Friedel—Crafts, och slutligen
kondensationsprodukter av klorerade paraffiner med polycykliska
fenoler. I allmänhet kunna dessa produkter
användas såväl som stelningspunktsnedsättare som
vid avparaffineringsprocesser såsom
kristallisa-tionsförbättrare. Men för att uppnå samma effekt
som med paraflow måste ofta större mängder
tillsättas. Medan paraffin adsorberar maximalt
endast 2 % paraflow, uppgår den adsorberbara
naftylmetyletermängden till 10 %.
I likhet med paraflow verka de övriga syntetiska
produkterna kraftigast på hydrerade och
raffinerade oljor, medan asfaltbasiska oljor äro immuna.
I motsats till paraflow influera de dock icke
naf-tenbasiska oljors stelningspunkt, utan endast
deras tryckplasticitet. Synnerligen verksamma, dock
endast på paraffiniska oljor, äro
polymerisations-produkter av isobutylen och depolymerisations-
R R-
^>-0—c-r-
\ R-
V
R
Fig. 3. Naftyleter.
produkter av kautschuk, vilka ibland även öka
oljans viskositet och VI.
En säregen klass av stelningspunkts- och
kristal-lisationsförbättrande ämnen äro vissa
metalltvålar, t.ex. Mg-, Al-, Fe-, Pb-salter av olje-, stearin-,
palmitin- och naftensyra. Dessa tvålar lösa sig
vid 60°C fullständigt i smörjolja och utöva i
likhet med paraflow en protektivt kolloidal verkan
på paraffinernas kristallnätbildning. Genom deras
närvaro omvandlas nålformiga paraffinkristaller
till koaxiala aggregat, varvid den solvatiserande
och av kristallerna uppsugna oljemängden
minskas. Fastän tvålarna i likhet med paraflow verka
kraftigare på mjuka paraffiner än på hårda, ha
de betydligt mindre utpräglat inflytande på
cere-siner än paraflow. Tvålarna agglomerera
paraf-finkristallerna även sedan dessa äro utfällda, men
agglomeraten äro relativt lösa och falla vid
mekanisk behandling mycket lättare sönder än de
genom paraflowtillsats bildade aggregaten. I
likhet med vad fallet är vid paraflow, minskar den
genom tvåltillsats erhållna
stelningspunktsänk-ningen med sjunkande stelningspunkt hos den
behandlade oljan, dock i mycket kraftigare grad än
vid tillsats av paraflow.
Tvålarnas användningsmöjligheter äro relativt
begränsade. Vid användning som
stelningspunktsnedsättare öka de icke endast oljans askhalt utan
även dess känslighet för fuktighet samt dess
emulgerbarhet. På grund av tvålarnas relativt
ringa stabilitet komma de sålunda huvudsakligen
i fråga som kristallisationsförbättrande
tillsatsmedel vid avparaffineringsprocesser.
Förutom syntetiska inhibitorer finnas även
naturliga sådana. Den vid raffinering av smörjoljor
uppstående höjningen av stelningspunkten kan ju
i vissa fall förklaras med att de i råoljan
förefintliga inhibitorerna avlägsnas. I själva verket
kunna dylika ämnen isoleras genom fysikalisk
raffination, t.ex. vid behandling av råolja med
blek jord. Härvid adsorberas asfalter och hartser
samt andra polymerisations- och
kondensationsprodukter, och genom extraktion med alkohol
kunna produkter med paraflowliknande
egenskaper lösas från adsorptionsmedlet. Deras verkan
är dock mycket ringa i jämförelse med paraflows.
De nedsätta paraffinernas retentionsförmåga för
olja och paraffingatschens viskositet vid
avparaffineringsprocesser, men stelningspunktsänkningen
uppgår sällan till mer än 4—5°C. Särskilt
ter-miskt förbehandlade tunga oljeprodukter, såsom
tjäråterstoder eller krackprodukter, äro rika
på dylika inhibitorer. Deras verksamhet kan
avsevärt ökas genom ytterligare kondensation,
exempelvis vid behandling med aluminiumklorid
eller mörk elektrisk urladdning. Från de härvid
erhållna reaktionsprodukterna kunna
inhibitorerna koncentreras genom vakuumdestillation och
extraktion av destillaten medelst selektivt
verkande lösningsmedel, såsom flytande S02 m.m.
R
R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
