Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 21 oktober 1944 - Fuktighetens absorption och vandring i byggnadsmaterial, av C H Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 19U
1209
O 25 50 75 %
Rel. fukt
Fig. 9. Fuktighetsisotermer för
uppfuktad furu vid olika temperaturer.
Fig. 10. Fuktighetsdiffusion genom
ett perforerat lock i förhållande till
diffusion utan lock.
Fig. 8. Fuktighetsisotermer för
uttorkad furu vid olika temperaturer.
ändra fuktighetsisotermens förlopp, om man
uttrycker luftfuktigheten i relativ fuktighet. Detta
beror på att vattenångans adsorptionsvärme
mycket nära överensstämmer med dess
ångbildningsvärme (yl), dvs. Ak är liten vid sidan om A. I
detta avseende intar vattenånga en särställning i
jämförelse med andra ångor och gaser. Sålunda
gäller t.ex. för aktivt kol att adsorptionsvärmet
för organiska ångor är 50 à 100 % större än
deras ångbildningsvärme, under det att
vattenångans adsorptions- och ångbildningsvärme är
tillnärmelsevis lika.
Fig. 6—9 visa fuktighetsisotermen för några
byggnadsmaterial enligt bestämningar, som
utförts av mig med G Berglin som medarbetare,
vid K. Tekniska Högskolans fysikaliska
institution. De för trä uppmätta isotermerna visa i
enlighet med ekv. (6), att den vid konstant relativ
fuktighet absorberande fuktkvoten avtar med
stigande temperatur. Överensstämmelsen är dock
endast kvalitativ. Isotermerna för oorganiska
stenmaterial äro däremot tillnärmelsevis
oberoende av temperaturen mellan 20 och 50 °C.
Diffusionen genom materialets porer
För vattenångans diffusion i luft gäller enligt
Stefans lag10, då partialtrycket är konstant över
tvärsnitt vinkelrätt mot diffusionsriktningen
där
kd
„ kd , Po — P2
Gd =–Po ■ ln-
a p0 — pi
(7)
= diffusionskoefficienten för
vattenånga i luft,
p0 = totaltrycket,
pi och p2 = vattenångans partialtryck i två plan
på avståndet a,
Gd — mängd vattenånga som per tids- och
ytenhet transporteras genom
diffusion.
Vid rumstemperatur eller lägre temperaturer äro
Pi och p2 mycket mindre än p0, och ekv. (1) kan
skrivas
Gd = ka
Pl~P2
a
(7 a)
Diffusionen genom porösa material ökar givetvis
med porositeten, men även porstrukturen spelar
en stor roll. För vissa strukturer är det av
särskilt intresse, att dif fusionsmotståndet på grund
av tunna väggar, som äro genomdragna av hål,
är anmärkningsvärt lågt. Tillsammans med G
Persson har jag11 undersökt diffusionen genom
0,5 mm perforerade metallplattor, vilka anbragts
som lock på en skål med mättad saltlösning.
Skålen var nedsatt i en exsickator, som innehöll en
annan mättad saltlösning. Differensen i
partial-trycket över resp. saltlösningar utgjorde 10,9 mm
Hg, och temperaturen var ca 20°C. Fig. 10, som
återger resultatet, då skålen täckes av ett lock
med 1,7 mm hål, visar, att
avdunstningshastig-heten stiger mycket hastigt med antalet hål. Då
hålens sammanlagda area var t.ex. 3 % (127 hål),
av den fria öppningens, uppgick den sålunda
till ungefär 50 % av värdet utan lock. Sierp och
Fig. 11. Schematisk bild av ventilöppningar i
cellväggar i furuträ (enl. I W Bailey).
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
