Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 21 oktober 1944 - Fuktighetens absorption och vandring i byggnadsmaterial, av C H Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1210
TEKNISK TIDSKRIFT
Seybold12 ha undersökt diffusionen genom
perforerade folier med en tjocklek av 20 jjl och
mycket fina porer. Ehuru den sammanlagda hålarean
var mindre än en hundradedel (0,87 %) av den
fria öppningens, minskades
avdunstningshastig-heten på grund av foliet endast med 50 %, då
hålens diameter var 0,1 mm (400 hål), och endast
med 25 %, då diametern var 0,02 mm (10 000
hål) resp. 0,01 mm (40 000 hål). Undersökningen
av dessa extremt finporiga folier utfördes för att
klarlägga det fysikaliska förloppet vid
avdunstningen från lövträdens blad. Deras hud är
tämligen ogenomtränglig för vattenånga, och
avdunstningen sker genom tillslutbara ellipsformade
porer med en maximal diameter av 0,01 à 0,02
mm, anbragta på bladens undersida. Med denna
regleringsanordning fås en mycket låg
avdunst-ningshastighet, då porerna äro tillslutna, under
det att den vid helt öppna porer blir
tillnärmelsevis lika stor som om bladens hela undersida vore
en fri vattenyta.
Vanligt furuträ ger exempel på en struktur, där
diffusionen genom inre porer är av betydelse.
Fiberväggarna i furu äro nämligen försedda med
tillslutbara ventilöppningar på sätt som framgår
av den schematiska teckningen i fig. 11.
Den väsentliga orsaken till det ringa
diffusions-motståndet genom perforerade folier o.d.
sammanhänger med att diffusionen genom
öppningar, som äro stora i jämförelse med
väggtjockleken, icke är proportionell mot hålets area utan
mot dess diameter. Införes en perforerad vägg i
en linjär diffusionsström, skall ekv. (7) ersättas
med13
Gd=kd
Pi — p 2
(8)
a +
där q p= förhållandet mellan hålens
sammanlagda yta och den perforerade membranens
totala yta,
l t= väggens tjocklek,
d = hålens diameter.
Diffusionsmotståndet, som i ekv. (7) är blir
Kd
i detta fall
md = — \ 1 -\––.
kd \ q a 1
(9)
-KylplaHa
Fig. 12. Modellförsök över
fuktighetscirkulation (enl.
Krischer).
Fig. 13. Fuktighetsfördelning
under inverkan av en
temperaturdifferens.
Ekv. (9) visar, att diffusionsmotståndet avtar
linjärt med håldiametern, om sammanlagda
hålarean hålles konstant.
Fuktighetens cirkulation
då materialet innehåller fritt vatten
Vid högre fukthalter spelar det fria vattnets
kapillärsugning en stor roll14. Så länge fritt
vatten finns kvar, är vattenångans partialtryck i
porerna tillnärmelsevis lika med
mättningstryc-ket vid ifrågavarande temperatur. Håller man
olika temperaturer på vardera sidan av en fuktig
platta exempelvis av tegel, får vattenångan ett
större partialtryck vid varmsidan än kallsidan
och diffunderar genom porerna mot kallsidan
(lagen om kalla väggen). Denna tendens
motverkas emellertid av kapillärsugningen, som
söker utjämna den fria fuktighetens olikformiga
fördelning. Ett modellförsök, som är mycket
belysande för detta fenomen, har utförts av
Krischer. Försöksanordningen visas i fig. 12. Två
skivor av fuktigt läskpapper a samt en
mellanliggande ring av ebonit b eller av läskpapper med
fuktighetstät innerdel [b och c) omsluta helt en
luftspalt. En yttre glasring d bildar
tillsammans med kyl- och värmeplattan ett utåt tätt
hölje. Vattenångan diffunderar genom luftspalten
från varmsidan till kallsidan, och om den
mellanliggande ringen är av ebonit, torkar det varma
läskpapperet ut; allt vattnet samlas nertilL
Utgöres den däremot av läskpapper, hindrar den
kapillära återsugningen varmsidans uttorkning,
och vid fortfarighetstillstånd erhålles en
fuktighetscirkulation med transport av vattenånga i
ena riktningen och återsugning av välten i den
andra. Försöket ger en schematisk bild av
fuktighetens cirkulation omkring porerna i ett poröst
material. Införes enligt Krischer och Rohnalter1*
ett diffusionsgenomgångstal /a, som anger
diffu-sionshastigheten genom materialet i förhållande
till luft. ger ekv. (7 a) [px och p^ äro små vid
sidan om p0)
kd dpm
hd — — ’,
fx dx
(10>
Vattenångans partialtryck har här försetts med
index m för att beteckna att det är frågan om
vattenångans mättningstryck vid den
förhandenvarande temperaturen. Den per tids- och ytenhet
återsugna vattenmängden kan skrivas
G„ = k,
dj>
dx
(ll>
där kf är ett mått på hur lätt vatten suges genom
porerna och @ är materialets fukthalt. Vid
fort-farighetstillståndet måste Gd <= Gv och sålunda
Gd —
kd dj)m = , d&
ju dx dx
(12)’
Om temperaturdifferensen är liten, så att ^ och
d pm Idx kunna betraktas som konstanter, får Gd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
