Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - De norrländska hemmamarknadsindustriernas transportkostnader, av Arne Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1234
TEKNISK TIDSKRIFT
DK 38 : 656.033(488)
De norrländska hemmamarknadsindustriernas
transportkostnader, utgiven av Industriens Utredningsinstitut,
Stockholm 1944. 122 s., 26 diagram. 5 kr.
Som ett led i den pågående Norrlandsutredningen vid
Industriens Utredningsinstitut har denna undersökning
angående de norrländska hemmamarknadsindustriernas
transportkostnader gjorts. Undersökningen har planlagts av
Norrlandsutredningen och Affärsekonomiska
Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm och utförts av
amanuens B Söör.
Det framhålles inledningsvis i undersökningen, att de
senaste decennierna ha medfört vittgående
strukturförändringar inom Norrlands industri med åtföljande arbetslöshet
bland industriarbetarna. Härigenom har ett behov av ökade
försörjningsmöjligheter för Norrlands befolkning uppstått.
Industrins utveckling i Norrland bromsas emellertid av
olika merkostnader, som äro en följd av landsdelens
avsides belägenhet och stränga klimat. Med hänsyn till
exportkonjunkturernas varierande skiftningar ha
hemmamarknadsindustrierna ansetts ha de största
förutsättningarna att utgöra en stabiliserande faktor i Norrlands
näringsliv. Avsikten med undersökningen har varit att närmare
belysa de merkostnader, som drabbat de norrländska
hemmamarknadsindustrierna som en följd av de långa
transportvägarna och som starkt begränsat dessa industriers
konkurrenskraft vid försäljning till Syd- och Mellansverige.
Jämförelser ha därvid gjorts beträffande
transportkostnaderna inom representativa tillverkningsgrenar mellan
Norrlandsföretag och företag i andra delar av landet samt
även mellan företag i olika delar av Norrland.
Undersökningen omfattar transporter såväl med järnväg som
sjövägen och med lastbil samt har baserats på uppgifter
från de norrländska hemmamarknadsindustrierna för år
1938.
Undersökningen visar, att flertalet rena
hemmamarknads-industrier i Norrland i övervägande grad använda
järnvägstransporter. Det är vanligen endast inom företag
belägna i Västernorrlands län och längre norrut, som
mer-transportkostnaderna äro av någon betydelse. Den
utveckling mot en högre förädling, som kunnat iakttas under
senare år såväl inom skogsindustrin som inom andra
branscher, har .-— då transportkostnadernas andel av
varuvärdet minskar med stigande förädlingsgrad — tydligen
varit ägnad att reducera transportkostnadernas
begränsande inflytande på avsättningsområdena. Det framgår dock
av undersökningen, att de norrländska
hemmamarknadsindustrierna vid konkurrens på den mellansvenska och
sydsvenska marknaden för ett flertal produkter ha
avsevärda mertransportkostnader. Bland industrier, där
transportkostnaderna utgjort en begränsande faktor för
produktions- och avsättningsvolymen, märkes främst
trävaruindustrin, vars produktion utgör den största posten i
Norrlands utförsel till det övriga Sverige. I stor
utsträckning gäller detsamma även för sådana träförädlande
industrier som exempelvis tillverkningen av träfiberplattor,
trähus, snickerier och möbler. Även den kemiska industrins
produktionsmöjligheter torde ha påverkats ogynnsamt av
de höga fraktkostnaderna. En annan varugrupp, för vilken
de högre transportkostnaderna utgjort en väsentlig
belastning, äro de produkter från den mekaniska
verkstadsindustrin, som innehålla större kvantiteter grovplåt eller
gjutgods. För träkolsproduktionen spela
transportkostnaderna en mycket väsentlig roll. Träkol har sålunda endast
under högkonjunkturer med då rådande kraftiga
efterfrågan från järnbrukens sida samt höga träkolspriser visat
sig kunna bära de höga fraktkostnaderna från de
nordligaste kolningsdistrikten.
Den utförda jämförelsen mellan transportkostnaderna
inom företag i olika delar av Norrland å ena sidan och
företag i rikets övriga produktionscentra å den andra kan
emellertid icke ge någon exakt bild av konkurrensförhållandena
för vederbörande industrier, då den innesluter antagandet,
att produktionsförutsättningarna, bortsett från
transportförhållandena, äro desamma i Norrland som i övriga delar
av riket. Om så icke skulle vara fallet, fordras en
omfattande kostnadsanalys inom de olika branscherna. Det
framhålles dock särskilt i undersökningen, att en dylik, mera
fullständig analys ligger utanför målet för den nu
verkställda undersökningen. Detta förhållande medför
emellertid, att man får vara särskilt försiktig, när det gäller att
dra slutsatser om Norrlandsindustriernas förmåga att
konkurrera på den mellan- och sydsvenska marknaden. De
högre transportkostnaderna för Norrlandsindustrierna
torde nämligen, åtminstone i vissa fall, motsvaras av lägre
tillverkningskostnader. Det framhålles nämligen i
undersökningen, att de Norrlandsföretag, som i någon nämnvärd
utsträckning försälja sina produkter till Syd- och
Mellansverige, därjämte ofta ha en stor försäljning inom
Norrland eller också en stor exportförsäljning. De förra
företagen torde vara sådana, som vid en expansion i
tillverkningen funnit Norrlandsmarknaden otillräcklig och därför
sökt sig allt längre söderut. Exportföretagen ha drivits till
en mera differentierad tillverkning och större inhemsk
försäljning som ett medel att dämpa de skiftande
världskonjunkturernas inverkan på produktion och sysselsättning.
För flertalet av dessa företag gäller, att försäljningen på
Syd- och Mellansverige endast utgör en del av
totalförsäljningen. Det är tydligt, att företagens försäljning på den
mellan- och sydsvenska marknaden i viss utsträckning
torde kunna betecknas som en försäljning av biprodukter
eller som en "regional prisdifferentiering", för att
därigenom kunna uppnå en gynnsammare produktionsskala eller
jämnare sysselsättning än som eljest skulle vara möjlig.
Skulle dessa Norrlandsföretag verkställa sina
kostnadsberäkningar för de produkter de försälja utom Norrland på
merkostnadsbasis och icke efter genomsnittskostnaderna,
är det väl sannolikt, att kalkylerna också skulle visa, att
konkurrensförmågan på den sydsvenska marknaden är
större än vad man nu tror.
Några direkta näringspolitiska slutsatser dras icke i den
verkställda utredningen, utan dessa återfinnas i en
skrivelse från Norrlandsutredningens arbetsutskott till
Industriförbundet. I denna framhålles, att syftet att få till
stånd en livskraftig hemmamarknadsindustri i Norrland,
vilken skulle kunna verka konjunkturstabiliserande på det
norrländska näringslivet, torde främjas av sådana åtgärder,
som inrikta sig på en sänkning av transportkostnaderna.
Industriförbundet har också överlämnat utredningen till
K. M:t med hemställan, att dessa synpunkter måtte beaktas
vid taxepolitikens utformning vad gäller
järnvägstransporterna till och från samt inom Norrland.
Möjligheten av en sådan taxepolitik blir givetvis beroende
på om den är förenlig med företagsekonomiska principer
för Statens Järnvägars taxepolitik. Så torde emellertid i
viss utsträckning kunna vara fallet. Under normala tider
förekommer nämligen enligt av Järnvägsstyrelsen till
Is-brytarutredningen lämnade uppgifter ett tomvagnsöverskott
i sydgående riktning på Statens Järnvägars Norrlandslinjer,
Ånge—Krylbo och Ostkustbanan, som kan uppskattas till
60 vagnar per dag. Detta tomvagnsöverskott motsvarar en
transportkvantitet av 1 000 t/dag eller 25 000 t/månad.
Genom detta tomvagnsöverskott torde sålunda vissa
förutsättningar föreligga för nedsättningar i den allmänna taxan
för transporter i sydgående riktning.
Innan man vidtar några särskilda taxenedsättningar för
Norrlandsindustrierna, torde man emellertid böra
undersöka, vilka verkningar dylika åtgärder skulle kunna få på
den mellan- och sydsvenska industrins produktions- och
sysselsättningsförhållanden.
Undersökningen är lättläst och överskådlig och torde
kunna vara till viss ledning för de norrländska
hemmamarknadsföretagens framtida handlande, beträffande
upptagande av nya tillverkningar etc. Boken utgör ett
välkommet tillskott till den så sparsamma litteraturen i
transportekonomiska frågor. Arne Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
