Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - Bostadsbyggandets framtida förutsättningar, sammandrag av uppsats av Gunnar Ekdahl, av r - Arbetstillfällen för tekniker i Argentina, av r - Årets torvproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 19 44
1233
i så fall att minska i ungefär samma takt som tillväxten
av antalet hushåll.
Bostadsförhållandena äro absolut taget och i jämförelse
med andra länders bedrövliga i vårt land. Ofta tror man
därför, att behovet av bostäder i framtiden kommer att
vara stort och bostadsbyggandet livligt. Detta är på sätt
och vis riktigt, blott man icke förbiser, att man icke
kommer långt på vägen till bättre bostäder utan åtgärder från
det allmännas sida. Hur stort bostadsbyggandet kommer
att bli i framtiden är alltså väsentligen en fråga om de
mål, som komma att uppställas för bostadspolitiken och om
de åtgärder, som med anledning härav komma att vidtas.
En bostadsproduktion i blindo — eller endast ledd av den
aktuella efterfrågan, vilket är nästan detsamma — kommer
att i framtiden bli mycket känslig för ekonomiska bakslag.
Höjningen av bostadsstandarden kan icke lämnas åt sig själv.
Hur skall man då kunna höja bostadsstandarden? Ha vi över
huvud taget råd att höja denna standard? Räcka
inkomsterna till för det? Ja, det är det vi måste se till att de komma att
göra. Kunna vi bygga de erforderliga bostäderna, äro vi helt
enkelt tvungna att se till, att det går att bo i dem också.
För att nå detta mål måste man, förefaller det, beträda
flera vägar. Hyresnivån och därmed byggnadskostnaderna
måste sänkas. Det blir därför nödvändigt dels att
rationalisera produktionen, dels att rationalisera
fastighetsförvaltningen och fastighetskrediten. Produktionen måste så långt
möjligt är planeras och drivas i stor skala. Hitintills har
den så gott som undantagslöst skett styckevis. Vid
exploatering av bostadsområden ha byggnadsföretagarna i regel
stökat var och en med sin lilla tomt. Resultatet har blivit,
att de enskilda fastigheterna ha fått var sin ägare, var sin
värmeanläggning osv. Detta kan visserligen sägas vara
pittoreskt, men framför allt är det dyrbart.
Även om hyresnivån torde kunna sänkas, kan
bostadsfrågan dock icke lösas utan en utvidgning av
subventionerna till stora hushåll. Det kommer att bli nödvändigt att
grundligt utreda å ena sidan inkomstförhållandena, å andra
sidan bostadsbehovet och den mot detta svarande
bostadskostnaden (hyran) för att erhålla faktiska uppgifter om
subventionsbehovets storlek vid olika förutsättningar
rörande dels hyresnivån, dels bostadsstandarden.
Saneringsproblemet måste mycket snart lösas, och
saneringen planeras för stora delar av stadsbebyggelsen och
för ett flertal år framåt, varigenom det blir möjligt att
bestämma saneringens omfattning efter det ekonomiska läget
och sålunda få den förlagd huvudsakligen till perioder av
lågkonjunktur eller då risk för ekonomiska kriser är
särskilt stor. Det är i synnerhet i fråga om landsbygdens
bostäder som behovet av sanering är framträdande; de
kvalitativa bristerna äro nämligen på landsbygden
iögonenfallande och väsentligt större än stadsbebyggelsens.
Frågan om våra framtida bostadsförhållanden är också
en fråga om bostadsbyggandets omfattning. Göra vi icke
allt för att förbättra våra bostäder, kan en allvarlig kris
inom bostadsbyggandet knappast undvikas, vilket i sin tur
skulle få ogynnsamma verkningar på hela näringslivet. I
de länder, som hårdast drabbades av den stora
depressionen i början på 1930-talet, råkade också bostadsbyggandet
in i en svår kris. Detta gällde främst Förenta Staterna, där
som bekant den ekonomiska depressionen satte rekord i
fråga om såväl djup som längd. Bostadsbyggandet råkade
där in i en så svår kris, att byggnadsindustrin efter ett
par år praktiskt taget var helt lamslagen. I början av
1930-talet utgjorde bostadsbyggandet i Förenta Staterna endast
10 % jämfört med förhållandena i mitten på 1920-talet.
De risker för det framtida bostadsbyggandet, som
sammanhänga med befolkningsutvecklingen, kunna icke
överskattas. Det är därför ur hela näringslivets synpunkt
synnerligen angeläget att bostadsbyggandet vidmakthålles på
en hög nivå. Lyckas man härmed betyder detta givetvis
icke, att man har löst alla ekonomiska problem, men att
man har skapat gynnsamma förutsättningar för en god
lösning av dem. r
DK 331 : 62(82)
Arbetstillfällen för tekniker i Argentina. Sveriges
beskickning i Buenos Aires har lämnat en redogörelse för
möjligheterna för svenska ingenjörer och andra tekniker
att erhålla arbete i Argentina.
För närvarande föreligger det i Argentina ett betydande
behov av tekniskt skolad arbetskraft, vilket den
argentinska industrin dock försöker fylla med inhemsk personal.
Regeringen ägnar den tekniska undervisningen stort
intresse. Från de tekniska fakulteterna vid landets sex
statliga universitet utexamineras årligen omkring 1 000
ingenjörer med ungefär samma kompetens som svenska
civilingenjörer. Ingenjörsutbildning förekommer även vid en
del tekniska institut, från vilka årligen utexamineras 1 600
—1 800 tekniker.
Trots den stora efterfrågan råder just nu ett visst överflöd
på ingenjörer i landet och lönerna äro relativt låga.
Nyutexaminerade civilingenjörer torde kunna påräkna en
månadslön av 350—550 pesos och efter fem till tio års praktik
600—800 pesos. För de tekniska institutens elever torde
begynnelselönen uppgå till 200—250 pesos i månaden och
efter fem till tio års praktik 350—500 pesos. Utländska
ingenjörer, som ej helt behärska spanska språket, och som
sakna kännedom om de lokala förhållandena, kunna i
regel ej påräkna högre begynnelselön än 200 pesos i
månaden, vare sig de äro högskoleingenjörer eller ej.
Formell ingenjörskompetens tillkommer endast ingenjör
med argentinsk examen eller ingenjör, som har fått sin
utländska examen godkänd av myndigheterna. Därför
erfordras ny examen, avlagd vid ett av landets universitet.
Fordringarna äro ungefär desamma som för universitetets
egna elever, och proven äro alltså ingalunda någon
pro-forma examen.
Sedan i juli i år har utländska ingenjörers rätt att arbeta
i Argentina ytterligare inskränkts. Det är nämligen numera
förbjudet för andra ingenjörer än dem, som ha i
Argentina godkänd examen, att utöva ingenjörsyrket eller att
använda titeln ingenjör, överträdelse av dessa
bestämmelser straffas med fängelse.
Beskickningen varnar på det bestämdaste svenska
tekniker för att resa ut till Sydamerika i hopp om att få
anställning på platsen. Svenskar, som önska få arbete i
Argentina, böra därför vända sig till huvudkontoren i
Sverige för något av de företag, som driva verksamhet i
nämnda land, alltså icke till filialkontoren i utlandet. Dessa
företag äro: L M Ericsson, SKF, Volvo, Astra, Electrolux
och Svenska Entreprenad AB.
En ingenjör, som har fått kontrakt med något av dessa
företag, torde kunna påräkna en lön av 500—600 kr. i
månaden, om han har examen från teknisk skola, och
700—800 kr. om han är civilingenjör. Minimum, för att
en svensk ingenjör skall kunna upprätthålla samma
levnadsstandard som hemma i Sverige, torde vara en lön
som med 40—50 % överstiger den lön, som han anser sig
böra räkna med i hemlandet.
I en av det engelska rederiet Royal Mail Lines utgiven,
mycket tillförlitlig handbok över Sydamerika, lämnas
följande säkerligen mycket värdefulla råd: "Vid antagandet
av ett anbud om anställning bör ett kontrakt uppgöras
före avresan och legaliseras inför en konsul från
destinationslandet. Kontraktet bör undantagslöst garantera fri
återresa efter kontraktstidens slut. Villkoren böra i den
anställdes intresse granskas av någon, som är väl
förtrogen med förhållandena på platsen.
För att kontraktet och alla dokument av betydelse skola
bli lagligen giltiga utomlands, är det stundom nödvändigt
att de göras upp på spanska." r
Årets torvprodnktion uppgår till endast 70 % av förra
årets 1,1 Mt. De klimatiska förhållandena ha i år varit
mycket ogynnsamma för torvtäkten. Arbetet på mossarna
kom i gång ovanligt sent på grund av regnet, och
torkningen har fördröjts i mycket hög grad (AT 5/8 1944).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
