Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - Stereoorientering med hänsynstagande till vidvinkelobjektivets felteckning, av Percy Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1238
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Schema för valet av
orienteringspunkter vid en
övertäckning i stråkled av 60 %.
I praktiken kunna emellertid detaljer i bilden i
regel ej erhållas på ett så lagbundet sätt som
schemat utvisar, utan man blir hänvisad till
någon närliggande detaljpunkt. Diagrammen ånge
hur en sådan punkt skall väljas. Tydligen bör
man söka sådan detaljpunkt längs med
nollkur-van men ej i vinkelrät riktning mot denna. Redan
på ganska litet avstånd från kurvan får man
nämligen ta hänsyn till störande vertikalparallaxer.
Sker emellertid valet av orienteringspunkterna på
angivet sätt kan den inbördes orienteringen
entydigt genomföras med parallaxfrihet i samtliga de
sex nu osymmetriskt liggande
orienteringspunkterna. Som kontroll skola samtidigt
vertikalparal-laxernas maxima ligga som diagrammen utvisa.
För den inbördes orienteringen är det givetvis
av största betydelse att orienteringspunkterna
kunna väljas så långt ut mot kanten som den
fotografiska bilden tillåter. Det är därför ett
önskemål att nollkurvan faller så nära ytterkanten som
möjligt. Såsom framgår av det föregående är
emellertid dennas läge i sin tur direkt beroende
av felteckningskurvans form. Man bör därför
kunna bestämma denna på visst sätt vid
fastställandet av kameraobjektivets brännvidd eller
riktigare uttryckt dess kamerakonstant. Härmed
synes ett bevis ha lämnats varför
Topogonobjek-tivets felteckningskurva givits enbart positiva
tecken, oaktat man i litteraturen kan få se den
avbildad med såväl positiva soin negativa tecken.
Praktiska tillämpningar
De genom undersökningarna vunna resultaten
ha redan fått stor betydelse för parallaxmätningar
Fig. 6. Exempel på
vertikal-parallaxernas användning vid
undersökning av filmens
planhållning. Den vänstra (röda)
bildens orienteringspunkter äro
åskådliggjorda med grova streck
och den högra (blå) bildens
med tunna streck.
av olika slag. Framför allt har detta varit fallet
med undersökningar rörande filmens
planhållning i kameran. Detta problem har tidigare
behandlats i denna tidskrift2. De vid bristande
plan-hållning uppkomna bucklorna i filmen ge upphov
till vertikalparallaxer, vilka störa den normala
parallaxfördelningen. Av detta skäl kan
planhållningen kontrolleras just med hjälp av de
konstruerade diagrammen över vertikalparallaxerna.
Om sålunda för ett bildpar den inbördes
orienteringen kan genomföras så att parallaxfrihet
erhålles i de sex orienteringspunkterna och längs
symmetriaxlarna och de maximala
vertikalparallaxerna därjämte till storlek och läge
överensstämma med diagrammet för ifrågavarande
stråkövertäckning måste detta anses vara ett
fullgott bevis för att filmen legat plan i
exponeringsögonblicket. Ett exempel på en sådan
undersökning framgår av fig. 6.
Slutord
Undersökningen visar med önskvärd tydlighet
nödvändigheten av att känna vertikalparallaxer
-nas fördelning, då felteckningen når en
storleksordning som exempelvis är fallet med det
vid-vinkliga Topogon-objektivet. För att över huvud
taget kunna genomföra den inbördes
orienteringen på gynnsammaste sätt är det framför allt
nödvändigt att känna läget för parallaxernas
nollkurvor. Inte minst är detta nödvändigt för
att på lämpligaste sätt kunna välja detaljer
i bilden vid val av orienteringspunkter. Inom
vattenområden och ofta även inom skogsområden
med liten detaljåtergivning kan det visa sig
omöjligt att finna lämpliga detaljpunkter i omedelbar
närhet av orienteringsschemats sex punkter. Med
hjälp av parallaxkurvorna kan man emellertid
lätt utvälja andra orienteringspunkter, som ligga
på nollkurvorna. Ävenledes tjänar
parallaxfördelningen i övrigt och särskilt då inaximipunkterna
till god ledning vid inbördes orientering.
Vertikalparallaxkurvorna utgöra vidare en
synnerligen lämplig väg för undersökning av
filmens planhållning i kameran. Även om en absolut
orientering mot i terrängen inmätta punkter är
möjlig, varigenom kända höjdpunkter kunna
tjäna som kontroll på filmens riktiga återgivande
av terrängen och därmed även på dess planhet,
torde under alla förhållanden en undersökning
av vertikalparallaxerna vid den inbördes
orienteringen i första hand komma till utförande, så
snart det gäller filmens planhållning i
exponeringsögonblicket, detta viktiga problem, som är
ett av hela fotogrammetrins
fundamentalproblem.
Litteratur
1. Tham, P: Inverkan av vidvinkelobjektivets felteckning pä
fotogrammetrxsk höjdmätning, Tekn. T. 73 (1943) h. V 12.
2. Tham, P: Filmens planhållning i flygkameran, Tekn. T. 72
(1942) h. V 12.
i,0,2Smm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
