Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Överspänningar och överspänningsskydd i elektriska starkströmsanläggningar, av G Rydbeck - Lumalampan AB - AB Standard Radiofabrik - TNC: 22. Måttenheten erlang i telefonin, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1264
TEKNISK TIDSKRIFT
lämpning av nu föreliggande forskningsmaterial, utan i
bokens sista avdelning lämnas även en briljant översikt
över överspänningslärans närvarande status, dess
målsättning och forskningsuppgifter. I denna översikt inför för
övrigt förf. ett nytt begrepp, överspänningsspektrum,
vilket torde komma att visa sig mycket användbart.
Med all rätt citerar förf. på flera ställen sina egna
originalarbeten. Det kanske mest vägande av dessa är teorin
för blixturladdningen grundad på Bellaschis
undersökningar över konstgjorda blixtar (Tekn. T. 1941 s. E3).
Förf. har där på ett sinnrikt sätt kombinerat resultaten av
laboratorieprov med resultaten av mätningar på naturliga
blixtar, varigenom det allra första strömförloppet i
blixtkanalen under vissa antaganden kunnat beräknas. Det så
erhållna resultatet ligger till grund för en stor del av de
praktiskt ingenjörsmässiga beräkningarna i bokens övriga
delar. Fortsatta praktiska mätningar på kraftanläggningar
kunna kanske ge en anvisning om med vilken sannolikhet
de alternativt gjorda antagandena motsvara naturen.
På s. 100 skriver emellertid förf.: "Enär blixtströmmen
framdrives av en ofantligt stor elektromotorisk kraft, ligger
det å andra sidan nära till hands att antaga
blixtströms-kurvan vara oberoende av det träffade föremålets
resi-stans." Det förefaller som om förf. litet väl lättvindigt
fasthåller vid detta betraktelsesätt, trots att han förklarar
sig medveten om metodens brister. Styrkan i förf:s ovan
nämnda, egna teori är ju, såsom han själv påpekar, att
han varken betraktar blixtkanalen såsom en vanlig
elektrisk ledare eller ensidigt fotar teorin på elektronfysikalisk
grund utan hänsyn till självinduktioner och kapacitanser.
Det vore intressant att veta vad resultatet skulle bli om
förf:s teori tillämpades under förutsättning att blixtkanalen
träffar en elektrisk ledning som har ett visst vågmotstånd.
Om nu de matematiska svårigheterna kunna bemästras.
Man saknar i boken förf:s hittills icke publicerade försök
att med statistiska metoder numeriskt beräkna
sannolikheten för överslag under antagande av ett visst
överspänningsspektrum och en viss sannolikhetskurva för
isolationen stöthållfasthet.
Boken är tydligen främst avsedd för anläggningstekniker,
och det kapitel som behandlar den meteorologiska och
rent fysikaliska blixtforskningen har därför tyvärr måst
trängas ihop, kanske alltför mycket. Kapitlet om åskans
uppkomst torde sålunda knappast vara begripligt för den
som icke förut läst något därom. Likaså har den
synnerligen intressanta fotograferingen av blixtar måst
behandlas mycket kortfattat.
I samband med behandlingen av trästolplinjer hade del
varit välkommet med några siffror på träets
stöthållfasthet, trots att de mätningar som gjorts givit ganska
varierande resultat.
Till raden av önskvärda ytterligare undersökningar som
förf. nämner skulle man kunna lägga undersökningar
över betingelserna för att följström verkligen skall
uppstå från nätet vid överslag på en linje. Att röravledarna.
som först utvecklades för nät med direkt jordad
nollpunkt, icke fått större användning i Sverige torde hänga
samman med denna fråga.
Såsom nämnts är boken skriven för anläggningstekniker
och i flera fall är framställningen direkt anknuten till
praktiska beräkningsexempel. Språket är välgörande litet
uppstyltat, men man hajar till en smula när "funktionen
åker i väg utefter X-axeln". En del oväsentliga tryckfel ha
också förblivit oupptäckta, såsom vanligt är i bättre
avhandlingar. G Rydbeck
Liumalampan AB, Stockholm. Katalog P32 över
lys-ämneslampor. Katalogen innehåller flera nyheter, såsom
lysrör om 100 och 200 Dim samt ett kortare rör om 80
Dim; detta rör drar 20 W netto. En annan nyhet är den
nya ljusfärgen "Sol". Katalogen upptar också en komplett
samling av hjälpapparater, drosslar,
drosseltransforma-torer, lamphållare och glimtändare.
AB Standard Radiofabrik, Ulvsunda. Lista nr 202 med
data över de vanligaste typerna av radiorör av bolagets
tillverkning.
TNC
22. Måttenheten erlang i telefonin
Inom telefontekniken utgör bestämningen av det
lämpligaste antalet ledningar eller andra samtalsförmedlande
organ i olika organgrupper en synnerligen viktig uppgift.
De möjliga varianterna äro många, och uppgiften ger
upphov till en mängd olika problem som räknemässigt måste
lösas. Man har därvid stor nytta av en viss talstorhet,
kallad trafikstyrka eller trafik rätt och slätt, som anger
medelvärdet för viss tid av antalet samtidigt upptagna
samtalsförmedlande organ i en organgrupp; i gränsfallet,
när tiden blir noll, övergår detta medelvärde i ett
momentanvärde. Hittills har nämnda talstorhet ofta benämnts
"trafikmängd", vilket emellertid med hänsyn till den
elektrotekniska nomenklaturen i övrigt är mindre lämpligt.
Trafikmängd bör i stället reserveras för den momentana
trafikstyrkans eller trafikens integral över viss tid.
Trafikstyrkans måttenhet skulle teoretiskt sett icke
behöva något namn, eftersom den ju helt enkelt är talet 1,
men i praktiken har ett starkt behov av särskilt namn
härför gjort sig gällande. Den för närvarande använda
benämningen är 1 "trafikenhet" (traffic unit,
Verkehrs-einheit), men den anses ge ett alltför allmänt och
obestämt intryck för att vara slutgiltigt tillfredsställande. Detta
föranledde Kungl. Telegrafstyrelsen att för ungefär ett år
sedan anordna en pristävlan om bättre namn för enheten
i fråga. Besultatet har nu offentliggjorts och innebär att
enheten för trafikstyrka bör kallas 1 erlang — med
tonvikt på första stavelsen — efter dansken A K Erlang.
Denne räknas med fullt fog som banbrytaren inom det
jämförelsevis nya teknisk-vetenskapliga forskningsområde
som omfattar statistisk behandling av
telefontrafikproblemen. Han var knuten till Köpenhamns Telefon
Aktiesel-skab såsom vetenskaplig medarbetare och publicerade sina
rön inom området i ett antal värdefulla
tidskriftsuppsatser under åren 1909—1925.
Prisnämnden har sammanfattat motiveringen för sitt val
i följande tre punkter:
a) erlang hugfäster namnet på grundläggaren av den
moderna teletrafikforskningen,
b) erlang förefaller fonetiskt tilltalande, vilket bör ha
betydelse för dess eventuella internationella erkännande, och
c) erlang är icke bildat genom förkortning av något
uttryck på något visst språk, vilket betyder att man icke
behöver riskera ändring vid översättning till annat språk.
Det står för TNC som ett klart allmänt önskemål, att det
tekniska ordförrådet icke i onödan belastas med speciella
måttenhetsnamn inom olika verksamhetsområden. Av allt
att döma föreligger här emellertid ett behov som måste
tillgodoses. TNC anser sig därför kunna tillstyrka Kungl.
Telegrafstyrelsens namnförslag, med den givna
förutsättningen att erlang, så fort förhållandena medge detta,
föreslås som internationell benämning för måttenheten, och att
utsikter finnas att det blir antaget som sådan. Det anses
inom berörda kretsar här i landet att dessa utsikter äro goda.
Man skulle efter införande av detta enhetsnamn kunna
säga till exempel: "den momentana trafikstyrkan (eller:
momentantrafiken) kl. 10 uppgick till 45 erlang";
"trafikstyrkan under en bråd timme (eller: brådtimmestrafiken)
uppskattas till 35 erlang"; "trafikmängden under 1 dygn
är 350 erlangtimmar".
Tillsvidare synes någon särskild bokstavsbeteckning för
måttenheten erlang icke vara erforderlig. I alla händelser
torde det vara klokast att icke fastlägga någon sådan
beteckning förrän hela frågan blivit internationellt
diskuterad. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
