Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Teletekniken i Schweiz just nu, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1944
1265
Teletekniken i Schweiz just nu
Civilingeniörerna Björn Nilsson, LSTF, och Hans Werthén, LSTF, Stockholm
Genom ett stipendium från K. Tekniska
Högskolan hade vi tillfälle att under juli—augusti 1944
göra en resa till Schweiz. Avsikten var att studera
organisation och arbetsbetingelser vid speciellt
elektrotekniska avdelningen på Tekniska
Högskolan i Zürich samt att söka få en aktuell bild
av landets teletekniska forskning och industri.
De elektrotekniska företagen i Schweiz ha
emellertid i regel blandad tillverkning, varför man
även kommer i kontakt med intressanta
krafttekniska problem, vilka dock ej kunna närmare
beröras i detta sammanhang.
Tekniska Högskolan i Zürich
och dess elektrotekniska avdelning
Eidg. Technische Hochschule (ETH) är den
enda statliga läroanstalten i landet; alla andra
universitet och högskolor tillhöra kantonerna. I
spetsen för ETH står ett skolråd, som lyder direkt
under inrikesministeriet. Tack vare denna
särställning har vården om högskolan och dess
utveckling blivit något av en nationell hederssak.
Anslagen höjas år från år: 1944 erhålles 4,8 Mkr.
(2 900 studenter), och för 1945 är avsett att
begäras 5,5 Mkr. (Som jämförelse kan nämnas, att
KTH år 1944 har 1 800 studenter och ett anslag
av 2,9 Mkr.)
Efter tyskt mönster finnas vid ETH även andra
studieriktningar än de rent tekniska. Antalet fack
är elva: arkitektur, byggnadsteknik,
maskinteknik. elektroteknik, kemi, farmakologi, skogsbruk,
lantbruk, lantmäteri, matematik och fysik samt
naturvetenskap; den sistnämnda har
specialgrenar för biologi, fysik-kemi och geologi.
Kursplanerna äro i allmänhet avpassade efter fyra års
(8 terminer) studietid. Vid t.ex. elektrotekniska
avdelningen tillkommer dock en nionde termin,
då diplomarbetet och tredje diplomprövningen
fullgöras. Alla tentamina äro nämligen
koncentrerade till tre tillfällen: vid början av andra
och tredje åren samt slutprovet. Medan alltså
fordringarna för en diplomingenjörsexamen vid
ETH och en svensk civilingenjörsexamen ha
ungefär samma omfattning, är detta ej alls fallet
med doktorsgraden vid de båda högskolorna. För
att bli doktor vid ETH erfordras ett tryckt, ej
offentligt försvarat arbete, vilket i gynnsamma
fall kan utföras på mindre än ett år (en svensk
teknisk licentiatexamen beräknas som bekant ta
DK 621.39(494)
åtminstone två år och innefattar även rent
teoretiska prov). I genomsnitt var tionde
diplomingenjör fortsätter också studierna till doktor.
Elektrotekniska avdelningen har ungefär 00
studenter per år och fem professurer:
elektroteknik, tillämpad elektroteknik, elektromaskinlära,
svagströmsteknik och högfrekvensteknik. Till
dessa kan också på grund av verksamhetens
elektrotekniska art (television) räknas professuren i
teknisk fysik, där innehavaren, professor F
Fischer, genom ett specialarrangemang har
mycket få föreläsningar för att kunna bedriva
forskningen desto mer intensivt. Till professurerna
kommer så ett antal föreläsningsdocenturer: i
elektroakustik, högspänningsteknik, elektrisk
järnvägsdrift samt elektroteknisk materiallära.
De två första studieåren äro gemensamma för
maskin- och elektrotekniker. Efter tre år göres
en uppdelning i stark- och svagströmssektioner.
Enligt uppfattningen vid ETH kan dock denna
specialisering i ett litet land ej drivas alltför långt.
Åtminstone för närvarande är det ju också så,
att inom de flesta schweiziska elektroföretag
teletekniken bildar en nytillkommen gren på den
krafttekniska stam, som uppstod till följd av
landets järnvägselektrifiering under 1920-talet.
De flesta instituten på elektrotekniska
avdelningen äro för våra förhållanden stora, och där
bedrives vid sidan av undervisningen en livlig
forskningsverksamhet. Anslagen från högskolan
hålla sig i allmänhet vid totalt 30 000 kr/år och
institut (utom lön för professor och assistent)
samt medge dessutom ett visst spelrum, så att
angelägna behov av rimlig storlek alltid kunna
tillgodoses. Vad som huvudsakligen förklarar
verksamhetens omfattning är emellertid det
intima samarbetet med industrin och dennas
beredvillighet att ställa medel till förfogande, även
när ett omedelbart praktiskt resultat ej kan
förutses. Vi fingo dock se åtskilliga exempel på
högskolelaboratoriernas möjligheter att bedriva
effektiv "nyttoforskning", vilket varit nödvändigt
under kriget: Schweiz har t.ex. praktiskt taget
inga egna industriråvaror och kämpar med stora
och på grund av frontläget hastigt växlande
importsvårigheter. Den redogörelse över besöken vid
de för oss intressantaste instituten, som följer
nedan, vill ge en bild av hur man vid ETH på
ett lyckligt sätt kombinerat lösandet av aktuella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
