Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Användningsområden för mikrohårdhetsprovning, av E Börje Bergsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1944
Fig. 11. Vickersprov på snabbstål. Intrycksbelastning 10 g.
Vickershårdhet: grundmassan (martensit) 800 kg!mma,
karbider 1 800 kglmm3 (X 1 500).
påvisbart diffusionsskikt av Al i Fe synes ej
finnas. Hårdheten är i stort sett densamma i ytan
som längre in. Dessa båda observationer
tillsammans med beläggningens låga hårdhet jämte en
del iakttagelser beträffande beläggningens
utseende visade, att det här måste vara fråga om
Al-pläterat material.
Hårdhetsbestämningar av mindre områden
eller enskilda beståndsdelar i mikrostrukturen
Om ett kolstål med C-halt under 0,85 %,
eutek-toid kolhalt, härdas från för låg temperatur
uppträder i mikrostrukturen förutom martensit även
ferrit. Genom en mikrohårdhetsmätning är ett
klart åtskiljande av martensit och
ferritbestånds-delen möjlig. Fig. 8 visar resultatet av en
provning. Samma stål har även provats genom
repprov, fig. 9. Genom repans utseende kan man som
Fig. 12. Detalj från svets i hård plåt. De räta heldragna
linjerna visa ritsor från repprovningen och prickarna lägen
för vickersintryck.
Fig. 13. Detalj från svets i rostfritt stål med 0,05 % C och
14- % Cr. Upphettat parti i grundmaterialet.
Intrycksbelastning 50 g. Vickershårdhet: mjuk beståndsdel 190 kglmm2,
hård beståndsdel 430 kglmm2 (X 600).
synes tydligt skilja mellan hårda beståndsdelar
(martensit) och mjuka beståndsdelar (ferrit). Vid
härdningsstrukturer är repprovet av mycket stort
värde. En jämn repa betyder frånvaro av ferrit,
en "taggig" repa anger närvaron av denna
mjukare beståndsdel.
Vid strukturundersökning av ett rostfritt stål
med 0,10 % C och 18 % Cr, värmebehandlat vid
1 000° under 1 h, för svalning i luft, iakttogos dels
strukturbeståndsdelar, innehållande små karbider,
dels sådana utan dylika. Genom repprov
konstaterades först en tydlig hårdhetsskillnad mellan
dessa beståndsdelar. En därefter företagen
vickers-provning gav hårdhetstalen 552 resp. 165 kg/mm2.
Av fig. 10 framgår repans och hårdhetsintryckens
utseende. Av reproduktionstekniska skäl ha på
bilden vickersintrycken svärtats.
I ett snabbstål med 0,7 % C, 18 % W, 4,5 % Cr,
0,7 % V har hårdheten av den martensitiska
grundmassan resp. karbider bestämts (fig. 11).
Stålets makrohårdhet var 62 Rockwell C. Även här
ha vickersintrycken svärtats. Av de två karbiderna
med vickersintryck har den minsta en bredd av
7 jjl. De små intryckens diagonallängd är 3 ji.
Bestämning av hårdhetsfördelningen i svetsfogar
Svetsning av material innebär ju upphettningar
av olika grader, till smältning i själva smältzonen
och till varierande temperaturer alltefter
avståndet från denna smältzon. Genom
mikrohårdhets-mätningar kan man i detalj studera de
hårdhetsförändringar, som uppträda på grund av dessa
temperaturändringar.
En svets i 8 mm tjock plåt, bestående av
Cr-Mn-legerat stål med 0,40 % C, undersöktes på följande
sätt. På ett etsat mikroprov tvärs över svetsen
gjordes först några kvalitativa undersökningar
genom repprov. Dessa provningar avsågo att
klarlägga om materialet inom samtliga provade zoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
