Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Koagulering av vatten, av Gunnar Åkerlindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 19A4
1359
larna genom repulsion att förenas med varandra.
Men nedgår denna laddning — på grund av
tillsats av en sol med motsatt laddning eller av en
elektrolyt eller genom att solens pH-värde
förskjutes mot den för densamma gällande
iso-elek-triska punkten, där någon laddning ej finnes —
under ett visst tröskelvärde eller rentav till noll,
ta de attraherande krafterna mellan partiklarna
överhand. De stöta samman, först en och en, så
dubbelpartiklar osv., tills så stora sammanhakade
enheter bildats, att de kunna sedimentera. Man
säger, att kolloiderna ha fällts ut eller koagulerat.
Reningsförlopp
Förloppet vid vattenrening genom kemisk
fällning, som är mycket invecklat och knappast
tillfullo klarlagt, kan nu, ehuru förenklat, beskrivas
på följande sätt.
Sedan man efter aluminiumsulfatets tillsättning
erhållit en åtminstone vid bildandet kolloid
lösning av aluminiumhijdroxid, gäller det att få
denna såväl som övriga kolloider att falla ut —
koagulera — så fullständigt som möjligt. Den
dispersa fasen för kolloid aluminiumhydroxid
kan betraktas ha positiv laddning och kan
sålunda neutraliseras med negativa kolloidpartiklar,
troligen även med negativa joner. Man torde i
huvudsak kunna urskilja tvenne huvudformer för
koaguleringen.
Finnas humusämnen i vattnet, vilket som nämnts
är en av de viktigaste orsakerna för tillgripande
av kemisk fällning, föreligger en kolloid med
negativ laddning hos den dispersa fasen. Då i sådant
fall två kolloider med motsatt laddning
förefinnas i samma lösning, komma de att attrahera
och urladda varandra och härigenom
åstadkomma ömsesidig koagulering.
Utfällningen av överskjutande
aluminiumhydroxid bör också kunna ske genom att välja
pH-värdet i närheten av den iso-elektriska
punkten eller stundom såsom elektrolytkoagulering,
varvid i senare fallet olika negativa joner äro
verksamma, huvudsakligen S04", som i regel
finnes i vattnet och för övrigt tillföres med
aluminiumsulfat.
På vilket sätt koaguleringen i själva verket sker
torde ej vara säkert känt. Man kan ju ej tänka
sig att samtidigt ha laddning hos jonerna och
arbeta i närheten av iso-elektriska punkten, det
måste förekomma en kompromiss eller ett
successivt förlopp. Det senare kan stödjas av den
erfarenheten att man vid kemiska reningsverk
emellanåt kan särskilja tvenne olika slag av
flockar, vilka skulle kunna representera var sin av
de båda beskrivna formerna för
aluminium-hydroxidens koagulering. Man finner då dels
brunaktiga flockar, som mest skulle motsvara
den ömsesidiga koaguleringen, dels ljusare, som
mest skulle motsvara elektrolytkoaguleringen eller
fällning vid iso-elektriska punkten. Att annan
form av koagulering än den ömsesidiga måste
kunna förekomma stödes även av att
aluminium-sulfatdosen ofta måste väljas större än vad som
erfordras för humusämnenas — och andra
kol-loiders — utfällning (jfr i det följande om
dosering) .
De vid koaguleringen i första hand bildade
flockarna äro mycket små, nätt och jämnt
urskiljbara för blotta ögat. Om deras struktur vet man
mycket litet, men det är troligt, att de äro
uppbyggda såsom synnerligen finmaskiga nät.
Bildningen av dessa flockar är fullbordad inom några
få minuter. Den påföljande bildningen av större
flockar — vilken är av utomordentlig betydelse
för den kommande sedimenteringen och
filtreringen — torde ske genom rent mekanisk
sam-manhakning av dessa smärre flockar.
Den ofta mycket avsevärda del av grumligheten,
vilken har för stor partikelstorlek för att falla
ut på samma sätt som humusämnen m.m., kan
fås att sedimentera (eller kvarstanna på filter)
genom att partiklarna uppfångas och kvarhållas
av de bildade flockarna genom inne si ut ning.
Även bakterier adsorberas i avsevärd grad vid
utflockningen.
Flockbildningen utgör det fundamentala vid
kemisk fällning av vatten. Äro icke
aluminium-hydroxidens bildande och koagulering
fullständiga, eller ha icke humusämnena och
grumligheten fällts ut eller uppfångats fullständigt, eller
har icke den allra största delen av de bildade
flockarna sådan tyngd och storlek, att de förmå
sedimentera och ej belasta filtren, eller den
återstående delen sådan styrka, att den kan
kvarhållas vid snabbfiltrering, så kan man icke
upprätthålla ekonomisk och effektiv drift eller
åstadkomma ett förstklassigt renvatten, hur
utomordentliga övriga anordningar än äro.
Största uppmärksamhet måste för den skull ägnas
åt koagulering och flockning och ett flertal
åtgärder vidtas för att ernå bästa möjliga resultat.
Detta kan sammanfattas under benämningen det
doserade vattnets beredning (se sista avsnittet).
Dosering
Storleken av aluminiumsulfatdosen måste alltid,
på grund av de många faktorer som inverka
på densamma, för varje särskilt vatten
bestämmas experimentellt. Dosen måste successivt
ändras alltefter olika årstider med därav
betingade förändringar i vattenbeskaffenheten.
Den experimentella bestämningen sker
huvudsakligen genom fällningsförsök i laboratorieskala
med användande av glasbägare och en särskild
försöksapparat. Denna, vilken kan ha det
utseende, som framgår av fig. 1, har en
omröringsanord-ning med 5—8 paddlar vilka doppa ned i var
sin glasbägare och vilkas hastighet kan varieras.
Provvattnet upphälles i ett antal bägare, lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
