Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Koagulering av vatten, av Gunnar Åkerlindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1360
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Vattenbyggnadsbyråns modell på omröringsapparat
för laboratorieförsök med kemisk fällning. Apparaten är
utförd så, att sinsemellan olika omröringshastighet kan
erhållas i de olika glasbägarna. Dessa äro placerade i en
behållare, som kan fyllas med kylvatten eller is.
ligen om 1 1 rymd. och försättes i första hand med
aluminiumsulfat i varierande mängd samt i
andra hand med syra eller vid otillräcklig
alkalitet hos vattnet med kalk eller soda. Därefter får
vattnet flocka ut, vanligen under omröring,
varvid flockens bildningshastighet och tillväxt
iakttas och antecknas enligt en av Baylis uppgjord
skala4. Vid den tidpunkt som befinnes lämplig
avbrytes omröringen och vattnet får eventuellt
sedimentera, varefter det filtreras. Försöken
utföras oftast i serier, varvid förutom
doseringsmängden även omröringstid, omröringshastighet
m.m. kunna varieras. Vid försöken bestämmas
råvattnets och det renade vattnets egenskaper,
såsom pH-värde, färg, grumlighet,
permanganat-förbrukning och aluminiumrest, ävensom
sedi-menteringseffekt, varefter försöksresultaten — i
regel efter grafisk bearbetning — jämföras med
varandra.
Vikten av dylika laboratorieförsök kan icke nog
betonas, såväl ur driftsynpunkt för att erhålla
ett fullgott reningsresultat som ur ekonomisk
synpunkt för att spara på kemikalier.
Ett typiskt utseende av en försöksserie i grafisk
bearbetning framgår av fig. 2. På diagrammet
utgör dosens storlek abskissaxel och vattnets
egenskaper ordinataxlar. De angivna värdena
gälla för den slutliga produkten (renvattnet)
utom för dosen noll, där råvattnets egenskaper
äro avsatta.
Detta framställningssätt torde vara det mest
åskådliga och lättfattliga. Möjligen framhäver det
dock icke betydelsen av att pH-värdet varieras,
vilket särskilt är fallet då vattnets alkalitet är
otillräcklig för att åstadkomma utfällning,
varvid kalk eller soda måste tillsättas. Man får då
göra serier av försök. Härvid kan man antingen
förfara så, att för varje serie dosen av t.ex. kalk
hålles konstant och aluminiumsulfatdosen
varieras, i vilket fall man för varje serie får kurvor
analoga med dem i fig. 2 (på diagrammet bli
"råvattnets" egenskaper därvid det kalkdoserade
vattnets). Man kan också förfara så, att
aluminiumsulfatdosen hålles konstant för varje serie,
medan pH-värdet varieras genom tillsättning av
varierande mängd kalk och eventuellt även av
syra. Man får då en serie kurvor med pH-värdet
som abskissa, vilket kanske är rationellast. Båda
metoderna tillämpas.
Fig. 2 visar hur färg och
permanganatförbruk-ning — liksom även grumligheten, ehuru denna
ej finns angiven här — i början minska med
stigande dos aluminiumsulfat (och med
fallande pH-värde). Under ett visst värde på dosen
(vanligen 10—20 mg/1) fås ingen ordentlig
flockbildning och som följd därav dåligt reningsresultat.
Ovanför detta värde ökas reningseffekten till en
början snabbt med ökad dos. Dessutom sker
utfällningen snabbare och fullständigare, varjämte
flocken blir större och kraftigare. Småningom
sker dock denna förbättring med ökad dos allt
långsammare, för att slutligen förbytas i
försämring, och redan härigenom kan ett med hänsyn
till reningsgraden ungefärligt maximivärde för
dosen urskiljas. Detta återspeglas i kurvan för
permanganatförbrukningen (och vanligen även
grumligheten).
Av särskilt intresse är kurvan för
aluminiumresten i renvattnet. Dess form sammanhänger
med aluminiumhydroxidens förutnämnda minsta
löslighet vid visst pH-värde (iso-elektriska
punkten). Det bör emellertid redan i detta
sammanhang påpekas, att en relativt stor aluminiumhalt
i ett renvatten icke enbart behöver bestå av
aluminium i löst form (jonform). Det kan även
förekomma i kolloid förrn på grund av ofullständig
koagulering eller rentav i form av sönderslagna
flockar, vilka på grund av sin litenhet ej
kvar-hållas i filtret.
Som på diagrammet anges har
aluminiumresten ett minimum som i allmänhet omfattar ett
visst intervall — ett visst pH-område. Vid kemisk
fällning är det nödvändigt att hålla sig inom
Fig. 2. Grafisk bearbetning av laboratorieförsök med kemisk
fällning (enligt Vattenbyggnadsbyrån).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
