Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Standardiseringen inom försvarsväsendet, av Arvid L Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 december 19AA
1381
arbetandet av alla förslag till materialstandard
har varit den principen att enkla och tillförlitliga
standardmetoder för provning och kontroll först
måste utarbetas. Detta senare arbete har blivit
större än väntat men i gengäld visat sig vara en
mycket god grund för den rena
materialstandardiseringen. Redan nu föreligga utarbetade förslag
till standardmetoder för mekanisk och
teknologisk provning av metalliskt material, medan
kemisk provning ännu icke hunnit behandlas.
Ett fullständigt förslag till standard för kolstål,
legerade konstruktionsstål, automatstål,
verktygsstål samt rostfria stål, som omfatta närmare 100
olika kvaliteter, är nu utarbetat.
I detta sammanhang bör särskilt framhållas det
intima samarbete, som upprätthålles med
Stål-och Metallnormskommittén och som har lett till
att förslagen redan på ett tidigt, förberedande
stadium underställts denna kommitté. Härigenom
har vunnits att mycket dubbelarbete kunnat
undvikas samtidigt som förslagen kunnat utformas
på sådant sätt att de, som vi hoppas, skola kunna
godkännas som förslag till svensk standard. Av
metalliskt material ha förutom stål även
kopparlegeringar och lagermetaller redan varit
föremål för standardiseringsarbete vid
Krigsmaterielverket. Det goda samarbetet med förvaltningarna
har särskilt beträffande provningsmetodernas
utformning för hylsmässing visat sig vara mycket
fruktbärande.
Jämsides med standardiseringsarbetet på det
metalliska materialområdet har även fortgått
utarbetande av förslag till standard för icke
metalliska material. Särskilt gäller detta färger och
läcker, där förslag till lämpliga standardmetoder
för provning föreligger i det närmaste färdigt.
Under arbetets gång har yppat sig ett direkt
samband mellan de standardiserade
materialkvaliteternas lämpligaste egenskaper och deras
användning, behandling och bearbetning. Det har därför
varit både naturligt och nödvändigt att i direkt
anslutning standardisera bland annat
behandlingsmetoder. I första hand har härvid utarbetats
förslag till standardmetoder för ytbehandling av
metalliska material och detta arbete fortsättes nu
för att så småningom omfatta såväl övriga
behandlings- och bearbetningsmetoder som övriga
material. Dessa förslag till standard för material
och för ytbehandling skola icke betraktas som
slutgiltiga, förrän de underkastats kritik från
såväl de militära förvaltningarna som
materialproducenterna och de leverantörer, vilka ha att
begagna dessa normer.
För att erhålla denna kritik komma de
utarbetade förslagen att i vederbörlig ordning utsändas
för yttrande, varefter de efter överarbetning
komma att föreläggas standardiseringsdelegationen.
Man kan därför icke räkna med ett omedelbart
synligt resultat av detta standardiseringsarbete,
trots att många förslag redan ha färdigställts.
På materielstandardiseringen har såsom redan
nämnts nedlagts ett rätt omfattande arbete
genom standardisering av mätdoii av olika typer,
och Krigsmaterielverket har nu en mycket
fullständig serie dylika mätdon, vilka varit i bruk
och provats av verkstäderna och kontrollanterna
sedan tre till fyra år tillbaka.
Enhetliga bestämmelser och allmänna
beteck-ningssystem såsom exempelvis toleranser på
ritningar ha införts. För att underlätta
verkstädernas handskande med toleranser användas så
mycket som möjligt endast ISA-symbolerna H för hål
och h för axelmått. En hel del arbete har även
nedlagts på enhetliga beteckningssystem för
ytjämnhet och undersökningar ha utförts för att
fastslå erforderlig bearbetningsgrad eller
erforderlig ytjämnhet. Det är givetvis av oerhört stor
ekonomisk betydelse vid de stora
massbeställ-ningar, som det inom försvaret rör sig om, att
med säkerhet kunna bestämma
bearbetningsgraden, så att man ej lägger ned onödig
finbearbet-ning av detaljer, vilka lika bra kunna användas
grovbearbetade. Enhetliga serier för gängor ha
uppställts och enkla toleranssystem passande för
dessa ha även utarbetats. Många andra exempel
på detta område skulle kunna anges, men på
grund av dess natur får jag inskränka mig till
att endast omnämna dessa.
För att åstadkomma en standardisering inom det
teletekniska området har en särskild delegation
bildats, vilken handhar alla frågor på detta
område inom försvaret. Mycket goda resultat ha även
här erhållits tack vare det goda samarbete, som
redan från början kom till stånd med de olika
förvaltningarnas representanter.
Delegationen tillkom i själva verket redan år
1940. Då bildades på initiativ av generaldirektör
H Sterky, som då satt i Industrikommissionen, ett
till denna anslutet samarbetsorgan benämnt
Försvarsväsendets Radiotekniska Kommitté. I
kommittén ingingo representanter för Försvarsstaben,
de tre försvarsgrensförvaltningarna och
Industrikommissionen. I och med Krigsmaterielverkets
tillkomst har den överförts till verket, där den
naturligen hör hemma. I samband härmed ändrades
namnet till Krigsmaterielverkets Teletekniska
Delegation. I delegationen ingår förutom
representanter för de nyssnämnda myndigheterna numera
även en representant för Försvarsväsendets
Radioanstalt.
Som av namnet framgår handhar delegationen
standardisering av försvarets teletekniska
materiel. Hittills ha emellertid huvudsakligen frågor
sammanhängande med radiomaterielen
behandlats. Sålunda ha av delegationen utarbetats
anvisningar för utförande av typprov och
leveransprov av radiomateriel. Vidare ha uppgjorts
anvisningar för utförande av tekniskt underlag vid
tillverkning av radiomateriel. I dessa anvisningar
beröras vilka ritningar och specifikationer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
