Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Standardiseringen inom försvarsväsendet, av Arvid L Laurin - STF:s standardiseringskurs, av F L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1382
t
TEKNISK TIDSKRIFT
___________/
övriga upplysningar, som skola levereras med en
beställd konstruktion.
För att bringa ordning och reda beträffande den
radiotekniska nomenklaturen har en särskild
ordlista upptagande några tusental ord utgivits i
samråd med TNC. Denna ordlista är den första
fullständiga sammanställning över radioteknisk
nomenklatur, som utgivits i vårt land. Vidare har
delegationen uppgjort anvisningar till
konstruktion av keramiska detaljer, normerat spänningar
på strömkällor för radiomateriel,
telegraferings-nycklar, anslutningsdon m.m.
Ett ganska omfattande arbete har nedlagts på att
försöka nedbringa det till några hundra
uppgående antalet olika typer elektronrör. Då
emellertid de standardiserade rörtyperna kunna införas
först i och med anskaffandet av ny materiel, tar
det lång tid, .innan resultatet utav detta arbete
kan göra sig märkbart. Att här emellertid
föreligger en stor arbetsuppgift, som med hänsyn till
vår möjlighet till inhemsk försörjning
nödvändigtvis måste lösas, är utan vidare uppenbart.
Delegationen har även ur den synpunkten, att
förvaltningarnas olika officerare och ingenjörer
träffa samman och utbyta erfarenheter, visat sig
vara synnerligen värdefull. Detta har lett till att
gemensamma åtgärder kunnat vidtas i ett flertal
fall.
Emballagestandardiseringen har hittills
inskränkt sig till att försöka förenkla en del av det
emballage, som användes inom försvaret och
Arméförvaltningen har i samarbete med
Standardiseringskommissionen uppnått mycket goda resultat.
Finnes någon möjlighet för ett organ som
Försvarets Standardiseringsdelegation att hinna med
det ofantligt stora antal standardiseringsproblem,
som med största sannolikhet komma att
underställas densamma? Härpå kan man svara ja.
emedan delegationen har möjlighet att tillsätta
utskott eller organ för att behandla visst ärende
eller viss grupp av ärenden. Däremot kommer
frågan: Vilken materiel skall standardiseras?
Detta är en fråga, som är mycket svår att
besvara, åtminstone nu då vi icke ha någon
möjlighet att uttömmande kunna överblicka den
materiel, som finnes. De ofullkomligheter i fråga om
militär- och försörjningspolitisk beredskap, som
bristande standardisering medfört, och de rent
ekonomiska förluster, som uppstått, äro ofta
uppenbara och leda då till s.k. aktuella fall, som
för närvarande utgöra grundvalen för
standardiseringsarbetet. Det är emellertid självfallet, att
standardiseringsarbetet borde sättas in på ett
långt tidigare utvecklingsstadium, och härför
fordras en synnerligen omfattande inventering av
material, konstruktionsdetaljer och sammansatt
materiel. Det ligger i sakens natur, att ett så
omfattande arbete måste systematiseras, för att
erforderlig överblick skall bli möjlig, och vi ha
inom Krigsmaterielverket funnit, att första förut-
sättningen för ett rationellt
standardiseringsarbete i fortsättningen måste utgöras av en grundlig
materielklassifikation.
Det är min förhoppning, att
standardiseringsarbetet inom försvaret genom den organisation, som
numera finnes, och det grundläggande arbete,
som hitintills nedlagts, skall få en omfattning,
som kan medföra de militära och ekonomiska
vinster man hoppas på.
DK 389.6(485)
STF:s standardiseringskurs. Till STF:s kurs i
standardisering, som anordnades den 26—28 oktober 1944, hade
ca 130 ingenjörer anmält sig. Dagen före kursens öppnande
hölls inom föreningen ett allmänt sammanträde, varvid de
båda ovan återgivna föredragen höllos.
Första föredraget i själva kursen hölls av dr Törnebohm
om standardiseringens betydelse ur teknisk och ekonomisk
synpunkt. Han framhöll, att det är av stor vikt att hålla
nära kontakt med det praktiska livets krav vid uppgörande
av standard, då på teoretisk grund uppgjord standard ofta
blir verklighetsfrämmande och alltså ej får önskad
allmän tillämpning. Standardisering får ej komma i
motsatsförhållande till teknisk-vetenskaplig forskning och
under inga förhållanden hindra den tekniska utvecklingen.
Standardisering möjliggör massproduktion, varigenom
tillverkningskostnaderna kunna bli lägre och
konkurrensförmågan med utländska produkter ökas. Genom att en
standardiserad vara alltid är kurant kan den med liten
risk tillverkas på lager och bidra till en
konjunkturutjäm-nande tillverkning. Standardisering lämnar garanti för
tillfredsställande kvalitet och ett standardiserat element
kan lätt utbytas, vilket förenklar frågan om reservdelslager.
Verkställande ledamoten i Standardiseringskommissionen,
bergsingenjör Folke Lindgren, talade sedan om svenska
och internationella organ för standardisering. Han
framhöll, att standardiseringsarbetet i oktober 1944 firade sitt
25-årsjubileum i Sverige; det var nämligen år 1919 som
standardiseringen inom det mekaniska och elektriska
området igångsattes. Själva kommissionen som sådan bildades
år 1922. En sammanställning av antalet nu befintliga
standardiseringskommittéer visade, att det finns över 150
dylika med ett sammanlagt antal ledamöter av över 1 100.
Häri ingår då även en hel del kommittéer, som för
närvarande ej arbeta. Samarbetet inom standardiseringen på
det internationella området igångsattes redan 1904, då
den internationella elektrotekniska kommissionen bildades.
Sverige har varit med från början och aktivt deltagit i
arbetet och att dess arbete varit uppskattat framgår bl.a.
av att under åren 1930—1934 var kommerserådet Axel F
Enström president i denna kommission. På det mekaniska
området började samarbetet år 1921 och har sedan dess
pågått intill världskrigets utbrott. Även här har Sverige
aktivt deltagit och under åren 1936—1938 var dåvarande
ordföranden i Standardiseringskommissionen,
undervisningsrådet Nils Fredriksson, president i sammanslutningen.
Talaren betonade vikten av det internationella samarbetet
och framhöll som sin åsikt, att det efter krigets slut
snart torde komma att återuppstå.
Härefter redogjorde dr Törnebohm för olika typer av
tal-serier som hjälpmedel för standardiseringsarbetet, varvid
han framhöll, att den nu mycket använda Renard-serien
måste kompletteras med andra. Han framlade förslag till
dylika serier och de närvarande hemställde att
Standardiseringskommissionen måtte publicera dessa.
Civilingenjör Stig Zetterlund, SKF, talade om toleranser,
varvid han särskilt uppehöll sig vid det internationella
systemet. I utarbetandet av detta system hade Sverige
aktivt deltagit. Talaren lämnade praktiska och principiella
råd angående val av toleransområden, passningar och
mätdon, varvid han särskilt betonade vikten av att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
