Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Tågtröttheten - TNC: 24. Yta, tvärsnitt, area, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1384
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Tågtröttheten. Ett obehag, som drabbar snart sagt alla
tågpassagerare, är tågtröttheten, en mycket lindrig variant
av den egentliga tågsjukan, varav en och annan
överkänslig person angripes. Vad det ytterst är som
förorsakar tågtröttheten har man ännu ej kommit till full
klarhet om, men flera faktorer spela in, såsom det
atmosfäriska tillståndet i vagnen, vagnens vibrationer, bristen
på sysselsättning, svårigheten att vara med om livet
utanför vagnen och obekvämt kroppsläge under resan.
I synnerhet vintertid befordras tågtröttheten av att
tillgången på luft är för liten och att luftomsättningen i
många fall är lika med noll. Syrebristen och överskottet
på kolsyra verka givetvis nedsättande på samtliga
livsyttringar och medföra en obehaglig slöhet. Luftens
uppblandning med luktämnen bidrar sannolikt till
energiminskningen. Den ytterst torra luften under en vinterresa
belastar andningsorganen ytterligare. Som bekant påverkas
behaglighetskänslan och därmed även arbetslusten i hög
grad av rumstemperaturen, som bör vara ca 16—18°. Vid
högre temperatur minskas känslan av trivsel och övergår
vid ca 22°C i trötthet och arbetsolust.
Nuvarande uppvärmningssystem gör att man vintertid
måste hålla en avsevärd övertemperatur, då luftens värme
även användes för att värma upp de kalla väggarna. Skulle
man hålla 16—18° skulle med nuvarande
uppvärmningssystem de flesta passagerare frysa. Under sommaren kunna
vagnens tak och även väggarna genom solens strålverkan
värmas upp till 80°C och däröver. Vagnens hölje verkar
då som en värmeplatta och driver upp temperaturen i
vagnens inre till 30° eller mera, trots att
yttertempera-turen kanske håller sig vid 20 eller 22°. Ett sådant
tillstånd verkar givetvis förslöande. Fönstren kunna endast
öppnas vid mycket låga tåghastigheter, och någon lindring
mot vagnsluftens överhettning kan således ej
åstadkommas genom att ha fönstren öppna. Sommarresans största
obehag, strålningen från taket, kan emellertid betydligt
minskas genom att man isolerar inner- och yttertaket
liksom även väggarna och golvet med alfol, som hindrar den
heta strålningen att tränga in i vagnen.
Luftomsättningen bör under sommaren vara mycket
riklig om den skall förhindra tågtrötthet, obehag och slöhet.
Även en mycket obetydlig luftrörelse verkar välgörande,
men luftens rörelse får givetvis ej urarta i drag. Under
vintern måste den friska luften tillföras med fläkt, men
det blir då nödvändigt att värma upp den. I
luftbehand-lade vagnar kan man omsätta luften upp till 36 gånger
per timme.
Vibrationer av varje slag, såväl oljud som kännbara
vibrationer, belasta nervsystemet och verka tröttande. Den
mänskliga organismen har visat sig vara synnerligen
ömtålig mot högfrekventa vibrationer, även om amplituderna
äro ytterst små. En järnvägsvagn, vars inre har omedelbar
metallisk förbindelse med rälsen, är mera benägen för
vibrationer än ett landsvägsfordon, vars gummihjul ta upp
en stor del av körvibrationerna. Mellan räls och hjul
uppstår det, antagligen genom torsionsvibrationer, en ytterst
högfrekvent svängningsform, som utan vidare passerar alla
metalliska fjädrar och även i stor utsträckning sådana
mellanlägg som filt, läder eller hårdare träslag.
Det effektivaste medlet att eliminera dessa vibrationer är
att hänga hela vagnskorgen på centrumlager, som utgöras
av särskilt konstruerade gummimetallvibrationsdämpare.
Dessa dämpare uppfånga alla struktursvängningar från
hjul—rälskontakten eller som uppstå i boggierna. Helt
allmänt kan konstateras att strömlinjeformade fordon ha en
betydligt tystare gång är standardvagnen.
Läsning eller annat arbete motverkar i hög grad
tågtröttheten. På kvällen gynnas tågtröttheten avsevärt av
vår nuvarande helt otillräckliga belysning i vagnstaket,
åtminstone i tredje klass. Även det sätt varpå sittplatserna
ordnas kan medverka vid tågtrötthetens bekämpande. Det
bör finnas så många fönsterplatser som möjligt, övriga
platser böra helst vara hörnplatser.
Det är tills vidare omöjligt att helt förhindra
tågtrötthetens uppkomst vid långa resor. Ett mycket effektivt
medel att avsevärt minska det plågsamma hos tågtröttheten
är att helt enkelt förse vagnarna med bekväma sitsar.
Genom något bakåtlutande sitsar, vilkas ryggstöd hålla de
resande i viloläge när medvetandet slocknar, undvikes allt
obehag även på längre resor. Biltekniken har visat hur
man på en mycket begränsad golvyta kan placera ett stort
antal billiga och verkligt bekväma sitsar, som ta hand om
den resande när tröttheten medför olust till sysselsättning
eller förströelse (Nord. Järnbanet. 1944 h. 7).
TNC
24. Yta, tvärsnitt, area
Om man med ordet objekt förstår icke blott materiella
föremål och föremålsdetaljer utan även geometriska
figurer och andra matematiska abstraktioner samt
naturföreteelser av olika slag, kan man säga att en storhet alltid
uttrycker en (direkt eller indirekt) mätbar egenskap hos
ett objekt. Hos objektet kropp kan man mäta storheterna
volym, massa m.fi., i det enskilda fallet angivna som så
och så många m3, så och så många kg.. . Hos objektet
elektrisk ström kan man mäta bl.a. dess styrka, uttryckt
exempelvis som ett visst antal ampere.
Objektet yta kan ha många olika egenskaper: storlek,
form, skrovlighet, färg osv. Ytstorlek är en mätbar
egenskap, alltså en storhet; den kan benämnas på flera olika
sätt: ytinnehåll, area, för jordområden även: ytvidd, areal.
Den internationella huvudbeteckningen för ytstorlek är A
(se TNC 1), vilken bokstav närmast syftar på ordet area.
Mycket vanligt är emellertid att ytstorlek kallas yta rätt
och slätt. Storheten yta, alltså arean, kan inte ha någon
annan egenskap än att utgöra så och så många nr eller
andra ytenheter. Den kan inte ha form, skrovlighet, färg
e.d. — Tendensen att benämna en storhet med objektets
namn är icke ovanlig och tycks vara i tillväxt. Man använder
ju exempelvis numera utan nämnvärd risk ordet ström som
storhetsnamn i st.f. strömstyrka; objektet ström kan flyta
fram i en ledning, förgrenas, avbrytas osv., men något
sådant kan icke sägas om storheten ström.
Objektet yta kan vara en mantelyta, en basyta, en
snittyta osv. Ett vanligt ord i detta sammanhang är "sektion",
som ju betyder skärning eller snitt. När det gäller en kropp
med utpräglad längdriktning kan man tala om längdsnitt
och tvärsnitt. En kropp "av kvadratisk sektion" betyder
en kropp med kvadratisk tvärsnittsyta, kortare: med
kvadratiskt tvärsnitt, eller om man så vill: med kvadratisk
tväryta (objekt). Storleken av en sådan yta kan fullständigt
kallas tvärsnittsytinnehåll, men enligt ovanstående
framställning kan ordet förkortas till tvärsnittsarea eller till
tvärsnittsyta, som i sin tur bör kunna förenklas till
tvåryta (storhet). I regel ser man emellertid härför blott
"area", vilket uttryck — om det gäller t.ex. en
ledningstråd — knappast medför några praktiska risker men dock
måste betraktas som ofullständigt. Härmed sammanhänger
den ej ovanliga men givetvis oriktiga uppfattningen att
area alltid skulle betyda tvärsnittsarea.
På ritningar brukar man ibland utmärka snittytor medelst
streckning eller på annat sätt. Detta kallas ofta att
"sektionera" ytan, men sektionera bör rätteligen få betyda:
att uppdela i sektioner, icke att markera en sektion. I
stället kan man lämpligen säga att man streckar en
snittyta, i de fall då detta markeringssätt användes, eller mera
generellt att man ger ytan en snittmarkering. Det ibland
förekommande uttrycket "skraffera" ("sgraffera",
"schraf-fera"), som har italienskt ursprung men säkerligen
förmedlats till vårt språk genom tyskans "schraffieren",
betyder ingenting annat än strecka och måste betraktas som
fullkomligt överflödigt när det gäller snittmarkering på
ritningar. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
