Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 19AA
1385
Automatisk kalkylator för regleringsändamål
Civilingenjörerna Einar Welin, LSTF, och Stig Djure, LSTF, Stockholm
Teori och verkningssätt
Det har konstruerats och utförts många
apparater för att automatiskt lösa räkneproblem.
Särskilt i Amerika har man visat intresse härför,
framför allt för att underlätta numeriska
beräkningar av invecklade ekvationer. Ävenså föreligger
ett antal militärtekniska apparater av denna art.
För vissa uppgifter voro emellertid de befintliga
konstruktionerna mindre väl lämpade, varför det
visade sig ändamålsenligt att utveckla en ny
apparat, som lämpligen kan kallas kalkylator.
En sådan består av i regel flera formellösande
system och är härigenom i stånd att samtidigt
lösa ett antal ekvationssystem eller av varandra
oberoende ekvationer. Det gällde att finna en så
generell konstruktionsprincip som möjligt för
dessa formellösande system, tillämpbar i såväl
enkla som mera komplicerade fall.
Förutsättningar
Formlerna skulle kunna innehålla både
analytiskt och empiriskt givna funktioner ävensom
derivator och integraler. Dessutom skulle
impli-cita ekvationer och ekvationssystem kunna
bearbetas.
De ingående värdena förutsattes kända i form av
kontinuerligt varierande mekaniska
vridnings-vinklar eller (undantagsvis) elektriska storheter,
t.ex. spänningar.
De utgående värdena skulle erhållas automatiskt
och kontinuerligt i form av mekaniska
vridnings-vinklar, varvid inställningsrörelserna även
behövde ha viss ställkraft.
Av kalkylatorn krävdes, att de utgående
värdena voro korrekta inom vissa (konstanta)
toleranser, samt att den tid apparaten behövde för
utarbetandet av resultaten inom dessa toleranser
("eftersläpningen") understeg ett visst värde även
när ingångsvärdena ändrades med sina maximala
variationshastigheter och under i övrigt
ogynnsammaste förutsättningar. För att ge en
uppfattning om skärpan hos de krav, som ställts på
hittills byggda apparater, kan nämnas, att
utgående värdenas tolerans utgjorde ca 1j.2 % av
skaländvärdena och tidsfördröjningen ca 0,1 s.
De enstaka räkneoperationerna måste då givetvis
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 28 april
1944.
DK 518.5 : 681.4
uppvisa större noggrannhet resp. mindre
eftersläpning än resultatet, där ju de från varje
deloperation härrörande felen kunna adderas.
Slutligen krävdes av kalkylatorn stor
driftsäkerhet även under ogynnsamma förhållanden
(utom-husmontage, skakningar), samt att apparaten
skulle kunna framställas till ett acceptabelt pris.
Val av lösningsmetod
För att lösa problem av denna art finnas flera
användbara metoder med såväl mekaniskt som
elektriskt räkneförfarande. Vid den föreliggande
metoden är räkneförfarandet (så när som på
additioner) rent elektriskt, medan för apparatens
funktionering i övrigt en del mekaniska
hjälpmedel införts. Utgångspunkten har därvid varit,
att det är lättare och billigare att
precisionskali-brera elektriska apparater än mekaniska
kurv-kroppar, kamskivor o.d. Vidare vinnes större
frihet i byggnadssättet, då apparaterna kunna
placeras på "geografiskt" lämpligaste sätt, varvid även
monterings- och demonteringsarbetena kunna
utföras på kortaste tid. Slutligen kunna alla element
utföras mekaniskt lika, vilket borde underlätta
justering, reparation och reservdelshållning.
Apparater med elektriskt räkneförfarande kunna
byggas antingen för likström eller för
högfrekvens. Den sistnämnda metoden medger på sätt
och vis större möjligheter, då man ju här även
kan arbeta med frekvenser och fasförskjutningar,
men medför samtidigt svårigheter beträffande
konstansen hos de erforderliga elektronrören,
tillkomsten av skadliga impedanser samt
precisions-kalibreringen av kondensatorer efter de många
gånger mycket speciella funktionerna.
Kalkylatorn utfördes därför för likström, varvid
preci-sionskalibrerade cirkulära reostater användes
såsom variabla element. Vidare valdes
bryggkopplingar, där strömmen vid jämvikt skulle vara noll
genom ett känsligt polariserat relä, som sedan
automatiskt styr de utgående värdena.
Konstruktionselement
Det räknande elektriska organet utgöres som
ovan nämnts av en variabel cirkulär
precisions-reostat (fig. 1) försedd med ett stort antal
kontakter (de upplagda typerna medge upp till 500
kontakter). Mellan var och en av dessa kontakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
