Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 1944
/
1397
motorer av något slag. Med hänsyn till det
relativt stora antalet dylika organ byggas de så enkla
som möjligt. Härigenom ökas också
driftsäkerheten. Dessutom böra de ha en efter
räknetall-rikarna avpassad utformning, dvs. liten
utsträckning i axiell led.
Servomotorerna utföras därför som
magnet-kopplingar, fig. 23, vilka bringa ett drivhjul i
alternativ beröring med motsvarande drivande
hjul på två med konstant hastighet gående axlar,
vilka relativt varandra ha motsatt
rotationsriktning. Dessa drivaxlar äro gemensamma för hela
kalkylatorn, varför endast en enda drivmotor
erfordras.
Enär magnetkopplingens drivhjul således
påtvingas en viss rotationsriktning beroende på
vilken dragmagnet, som får ström genom direktion
av tillhörande polariserade relä, kommer
mot-tagartallrikens kontaktborste, som genom
kuggväxel är förbunden med magnetkopplingens
drivhjul, att automatiskt söka sig in till den punkt
på motståndstråden, för vilken strömmen genom
polariserade reläets spole blir den minsta
möjliga.
Som förut nämnts måste kontaktborsten, och
således också magnetkopplingen, kunna stanna
på mycket kort tid, för att oavsiktliga pendlingar
icke skola uppstå. Det är för den skull nödvändigt
att kopplingens magneter ta så liten effekt, att
polariserade reläet kan dirigera dem direkt utan
hjälp av mellanreläer. Vidare hänger en
elektromagnets snabbhet direkt ihop med huru liten den
uppladdade magnetiska energin är. Slaglängd och
dragkraft hos ankaret måste därför hållas små.
För att magnetkopplingen trots detta skall kunna
överföra tillräcklig mekanisk effekt, måste
varvtalet hos de roterande delarna hållas relativt högt,
vilket är samstämmigt med det tidigare påpekade
kravet om noggrannhet i den överförda rörelsen.
För att ytterligare minska frånslagstiden har
rotationsriktningen på drivaxlarna valts så, att
den vill återföra magnetkopplingen till neutral-
Fig. 24.
Gräns-kurva för
ljusbågsbildning vid [-platinakontakter.-]
{+platina-
kontakter.+}
läget, vilket i övrigt är nödvändigt för att undvika
självlåsning vid större, motverkande moment.
Vidare är magnetkopplingen försedd med en broms,
som automatiskt griper in då kopplingen slår
ifrån.
Materialet i magneterna har utnyttjats på så sätt,
att arbetspunkten ligger strax under knät på
magnetiseringskurvan vid det största förekommande
luftgapet. Magneterna komma således att i
allmänhet arbeta med mättad järnkrets, vilket är av
fördel för den snabba brytningen.
Effekten, som förbrukas i magnetspolarna, är
ca 4 W vid 48 V. Den ligger således långt under
den gränskurva för ljusbågsbildning, fig. 24, som
gäller för platinakontakter, varför det icke är
någon risk att låta det polariserade reläet direkt
styra magnetkopplingen. Härvid måste dock
sådana åtgärder vidtas, att spänningen över reläets
kontakter vid brytning icke uppnår det för
överslag erforderliga värdet om ca 300 V.
Magnetspolarna parallellkopplas därför enligt
fig. 25 med en kondensator, varvid kondensatorns
storlek väljes så, att den nämnda spänningen över
brytstället icke blir för hög, men så, att
svängningsfrekvensen dock blir tillräckligt stor för en
snabb nedbrytning av den magnetiska fältenergin.
Motståndet i kretsen göres härvid så stort, att
dämpningen blir tillräcklig för att strömmen
redan i andra halvvågen icke skall förmå
attrahera ankaret på nytt.
Den totala tid, som magnetkopplingen behöver
för att stanna, räknat från det ögonblick
polariserade reläet får impuls att bryta sin kontakt, blir
härigenom ca 4 ms. Högsta tillåten hastighet för
magnetkopplingen i normalutförande erhålles
härav till 230 kontaktlameller per sekund, om icke
oavsiktliga pendlingar skola uppstå. Å andra
sidan är magnetkopplingens tillslagstid ca 10
ms. Med en maximal tillåten eftersläpning om en
Fig. 23. Magnetkoppling.
Fig. 25. Schema för
magnetkoppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
