Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1398
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 26. Planetväxel till magnetkoppling.
kontaktlamell begränsas således funktionernas
ändringshastighet till 100 lameller per sekund.
Den mekaniska effekt, som magnetkopplingen
förmår överföra, uppgår till 3 W vid 840 r/m för
drivhjulet. Erfordras för mera krävande
operationer större överförda effektbelopp, förses
kopplingen med kraftigare magneter.
Magnetkoppling-ens vikt är 340 g och dess axiella utsträckning
densamma som räknetallrikens — delningen
således 33 min.
Som förut nämnts utföras additioner i
kalkylatorn med mekaniska differentialväxlar. På grund
av önskvärdheten att kunna utföra additionen
med olika utväxlingsförhållanden mellan de
ingående termerna ha differentialväxlarna utförts
som planetväxlar, fig. 26. Växlarna placeras
direkt i de magnetkopplingar, som införa
vederbörande term till sin räknetallrik, varigenom de
icke ta något extra utrymme i anspråk.
Genom att man blandar positiva och negativa
termer eller vid behov varierar utväxlingen i
räknetallrikarna, kan värdet per varv hos
sammanbindningsaxeln hållas vid måttliga belopp,
trots att en mångfald additioner utföres. Likaså
uppehälles noggrannheten i det av planetväxeln
överförda värdet därigenom, att centralhjulen
göras stora i förhållande till planeten, så att det
förefintliga spelet i kuggarna icke kan inverka
så mycket.
Friktionsväxel
1 vissa fall erfordras att såväl en funktion som
dess derivata med avseende på tiden bestämmas
med stor noggrannhet. Enär varje
direktinställning av en funktion medför kastningar i dess
tids-derivata, kan icke ur en så inställd funktion en i
varje ögonblick aktuell derivata erhållas.
I kalkylatorn inställes därför i sådant fall
deri-vatan själv, antingen automatiskt eller för hand
allt efter omständigheterna, på ett sådant värde,
att dess tidsintegral blir samstämmig med
funktionen i fråga. Denna integration sker i en s.k.
friktionsväxel (integrator, differentiator,
hastighetsklocka) .
Friktionsväxeln består av en med konstant
hastighet roterande skiva, vars vridningsvinkel
representerar den löpande tiden för integrationen. På
skivan befinner sig enligt fig. 27 en vagn, som
endast kan röra sig längs skivans diameter. I
vagnen äro två trissor lagrade på konstant
avstånd från varandra. De rotera kring en gemensam
axel, belägen parallellt med och mitt framför den
diameter på skivan, längs vilken vagnen rör sig.
Trissorna äro hopkopplade med varandra över en
konisk differential samt tryckas med konstant
fjäderkraft mot skivan.
Om trissorna befinna sig lika långt från skivans
rotationscentrum, komma de således att rotera
lika fort men åt sinsemellan olika håll, varför
differentialens centralaxel, som roterar med halva
summan av frissornas hastighet, kommer att stå
stilla. Förflyttas däremot det rörliga systemets
mittpunkt en sträcka v från skivans
rotationscentrum, så ökar den längst ut belägna trissan
sin hastighet med ett belopp, som är
proportionellt mot v, medan den andra trissan minskar sin
hastighet med samma belopp. Den totala
hastigheten hos centralaxeln blir följaktligen
proportionell mot v, enär den var noll för v i= 0.
Representerar nu centralaxelns totala
vridningsvinkel funktionen i fråga, så är samma axels
vinkelhastighet ett mått på dess tidsderivata.
Vinkelhastigheten i sin tur var proportionell mot v,
varför även vagnens förflyttning från neutralläget
blir ett mått på derivatan. Friktionsväxeln ger
härigenom det önskade sambandet mellan en
funktion och dess derivata.
Vagnens rörelse i förhållande till avståndet
mellan trissorna är så avpassad, att trissorna aldrig
föras över skivans centrum, när v varieras mellan
sina största positiva och negativa värden.
Härigenom tillförsäkras trissorna alltid gynnsamma
rullningsförhållanden mot skivan. Den
fjäder-kraft, som pressar trissorna mot skivan, är
applicerad i vagnens mittpunkt oberoende av vagnens
läge, varför det moment, som friktionen mellan
trissorna och skivan kan överföra, även blir
oberoende av storlek och tecken hos derivatan v.
Storleken av fjäderkraften väljes så, att slirningen
mellan trissorna och skivan blir försumbar jäm-
Fig. 27. Sektion av friktionsväxel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
