Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 9 december 1944 - Synpunkter på provtagning, av Olof Eklund - Boliden under och efter kriget - Arktisk mineralolja, av B Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1428
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Det har sagts, att man kan beräkna sannolika
felet vid provtagning och sålunda fastställa ett
genomsnittsprovs felgränser. Av ovanstående torde
dock framgå att en provtagnings tillförlitlighet
och användbarhet är så beroende av provtagarens
person och kunskaper, att teoretiska beräkningar
i de flesta fall bli värdelösa.
En gammal engelsk bergsman har också yttrat:
en god provtagning behöver ingen korrektion, och
en dålig provtagning kan icke korrigeras.
Litteratur
1. The valuation of ore reserves, Mining Magazine 42 1930
s. 313.
2. Jackson, C F & Knaiehel, J B: Sampling and
Estima-tion of ore deposits, US Department of Commerce, Bureau of
Mines. Bull. 356. Washington 1932.
3. Niggli, P: Versuch der Klassificierung der magmatischen
Erzlagerstätten. Halle (Saale) 1925.
4. weisbach, A & Kolbeck, F: Tabellen zur Bestimmung
der Mineralien. Leipzig 1923.
5. Mogensen, F: Några synpunkter på provtagning, Bl.
Bergshant. Vänner 1940 h. 2.
6. Eklund, O: Malmgeologisk forskning på Nordostgrönland,
Tekn. T. 1944 s. 393.
7. Eklund, O: Guldsilverbergsbruket i västra Sumatra,
Tekn. T. 1933 s. B 1, 12.
8.- WooDKiDGE, T R: Ore sampling conditions in the West.
US Bureau of Mines 1916, Techn. Pap. 86.
9. Gardnter, E D & lieddekl, W A: Design and operation of
a four-ton-per-hour gold and silver ore-sampling plant. us
Bureau of Mines 1936, Inform. Circ. 6891.
10. Ta<xjaet, A F: Handbook of ore dressing, 1927, s. 1124.
11. Benson, P T: Sampling methods at the Tacoma smelter.
Min. & Metall. 1936, s. 141—145.
Roliden under och efter kriget. Krigsutbrottet och
avspärrningen gjorde en ökning av kopparproduktionen till
Bolidenbolagets viktigaste arbetsuppgift. Före kriget
uppgick produktionen till ca 8 500 t eller 20 % av den
inhemska förbrukningen. Huvuddelen härav kom från själva
Bolidenfältet. År 1940 kom driften i gång vid
Kristine-bergsgruvan i Lycksele. Dessutom har brytning igångsatts
vid de statsägda fälten vid Rävliden, Adak och Bjurfors.
Härigenom har man kunnat driva upp produktionen till
16 000 t årligen. Priset på koppar har som en följd härav
kunnat kontrolleras ganska väl, vilket framgår av det
faktum att kopparpriset endast har höjts med 62 %, medan
stegringen har varit 210 % för bly och 236 % för zink.
Även nickelproduktionen har stigit. Årsproduktionen av
denna metall har rört sig om ca 700 t, motsvarande
ungefär en tredjedel av vår normala förbrukning. Vid Laisvall
i Arjeplogs socken ha vissa blyfyndigheter bearbetats. Till
följd av den forcerade driften ha priserna emellertid blivit
så höga, att det är osannolikt att anläggningen skall
kunna nedskrivas med medel från blyaffären, även om
blypriserna skulle stå sig under hela 1945. Andalusit har
under kriget brutits i Bolidengruvan för den svenska
aluminiumindustrins räkning. Denna produktion har
numera reducerats, men det är möjligt att den framdeles
kommer att återupptas. Framställningen av kobolt har tills
vidare nedlagts; däremot kommer utvinningen av selen-,
vismut- och litiummalm att bestå.
Totalt har brytningen under kriget ökats till ca 1 Mt mot
0,4 Mt årligen före krigsutbrottet, och antalet anställda
har mer än fördubblats, till ca 4 200. Sysselsättningen
torde ej kunna upprätthållas i samma omfattning, när
kriget upphör, framför allt därför att de under kriget
upptagna specialtillverkningarna då måste nedläggas.
Utsikterna för framtiden äro emellertid sådana att man bör
kunna hoppas på en sysselsättning i stor omfattning även
under normala förhållanden (SvD 12/11 1944).
Arktisk mineralolja
DK 622.32(987)
För ca 100 år sedan upptäckte den skotske mineralogen
Alexander Mackenzie på en forskningsresa till okända
trakter i Nordamerika oljespår på ett ställe i nordvästra
Kanadas ödemarker. Upptäckten registrerades som ett
intressant, men i praktiskt avseende betydelselöst faktum.
I början av juli 1919, alltså först 75 år senare, sände det
brittiska oljebolaget Imperial Oil Co. Ltd åtta geologer
till den av Mackenzie angivna trakten för att anställa
petrografiska undersökningar och lokalisera eventuella
oljefyndigheter. Efter en strapatsrik färd från den
kanadensiska staden Edmonton anlände geologerna i september
samma år till den då obebyggda ödemarkspunkten Fort
Norman, som ligger endast 160 km söder om polcirkeln.
Ogynnsamma väderleksförhållanden, snöstormar och
kyla fördröjde arbetet, och icke förrän maj 1920 började
de första borrningarna. Tre månader senare, den 20 augusti,
kom den första oljeströmmen fram, men ingen anade då
till vilken fantastisk utveckling detta första
borrningsresultat skulle leda.
Resultatet rapporterades till uppdragsgivaren, varpå ett
antal tekniker och arbetare dirigerades till Fort Norman för
att fortsätta borrningsarbetena. Fort Norman utvecklades
till en liten koloni och borrningsarbetena fortskredo
stadigt. I början borrades två hål varje sommar och av de
sex hål, som funnos år 1924, gåvo tre en kontinuerlig
oljeström. Produktionen uppgick då till 400 m3/år. Denna
kvantitet kunde dock endast täcka kolonisternas behov för
värme och ljus samt för drift av små båtar på insjöarna
i Fort Normans omgivning och för tillfälliga
flygplansturer. I förhoppning att produktionen skulle öka
ytterligare byggdes ett litet raffinaderi, men dess drift
inställdes redan efter några månader, enär kostnaderna för
förädling av så små oljekvantiteter voro för höga.
Fort Normans oljefyndigheter råkade återigen i glömska
ända fram till 1932, då en geologisk expedition upptäckte
rika mineralfyndigheter i trakten av Stora Björnsjön. Det
beslöts att bryta den värdefulla malmen men brytningen
krävde oljedrivna maskiner, och malmtransporten från
gruvorna till inlandet krävde bensindrivna båtar för
trafiken på insjöarna och älvarna. Som följd härav beslöts
att åter igångsätta driften i det lilla oljeraffinaderiet och
leverera de flytande bränsleprodukterna till
malmgruvorna.
Trànsportproblemet var emellertid ytterst svårlöst: 01 je-
Fig. 1. Alaska och NV Kanada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
