Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 16 december 1944 - Ett bärgningsäventyr i krigstid, av Allan Zander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1438
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Midskeppshusets genomskjutna frontskott ovan
båtdäck (A//S "Wiril").
på shelterdäck var allt trävirke och all inredning
uppbränd, fig. 11. Livbåtarna funnos egendomligt
nog i behåll, fastän med en del skott- och
brandskador, som hade reparerats provisoriskt ombord.
Rattställning, kontaktapparat och ledningar för
den elektriska styrmaskinen, maskintelegraf, all
nautisk utrustning och signalmateriel liksom alla
inventarier midskepps voro förstörda.
Brandskador hade uppstått på shelterdäck för om
mid-skeppshuset samt vid akterkant av detta, där
proviantförrådet på mellandäck var helt uppbränt
och alla elektriska kablar avbrända. I maskin
voro, som jag också tidigare framhållit, bl.a. båda
generatorerna vattenskadade.
Efter att ha sett dessa skador förklarade
varvsledningen, att varvet på grund av brist på folk
icke kunde åta sig vare sig provisorisk eller
permanent reparation på många månader.
Situationen var ej angenäm och lättades knappast upp
av, att man samtidigt från turkiskt håll började
intressera sig för att köpa fartygen. Man
trodde inte, att vi, så länge kriget varade, skulle
kunna göra allvar av vår föresats att bogsera
hem dem. Vi hade en statskommission ombord
flera gånger för besiktning, och jag måste säga,
att man kände sig stolt, då man märkte deras
oförställda beundran för fartygen.
Underhandlingar pågingo rätt länge men ledde som väl var
ej till resultat. Turkarna äro mycket intresserade
av att bygga upp en inhemsk handelsflotta. Då
de ej ha någon egen nybyggnadsverksamhet kan
detta kanske vara något att tänka på för
svenska skeppsbyggare, om de någon gång i
framtiden skulle behöva ge sig ut och söka
nybyggnadskontrakt.
I denna situation kom jag genom Lloyds i
förbindelse med en mekanisk verkstad, Istanbul
Engineering Works, med ca 100 arbetare, som
tidigare utfört en del arbeten på fartyg. Jag
lyckades övertala ledningen att åta sig provisorisk
reparation av "Wiril", vilket den endast gjorde
med stor tvekan, då verkstaden ej hade något av
all den materiel, som erfordrades.
Så fick det börjas om från början med ansökan
till Ankara om tillstånd för denna nya verkstad
att utföra arbetet, med detaljerade specifikationer
osv. Tillståndet erhölls ovanligt snabbt, men
innehöll en bestämmelse, att det folk, som arbetade
ombord skulle vara turkar, vilket var svårt att
uppfylla, då verkstadens bästa folk är greker.
Detta klarades genom tillstånd att få tillkalla
specialister av främmande nationalitet. Den
25 maj kunde så arbetet igångsättas, sedan man
lyckats uppbringa en del av den behövliga
materielen.
Det visade sig sedermera ha varit mycket
lyckligt, att arbetena kommo i denna verkstads
händer, ty ledningen var synnerligen energisk och
gick in för arbetet med stort intresse och
ambition. Materiel letades upp på alla möjliga och
omöjliga ställen, och man lyckades, om också
med mycken möda, få den ombord. Arbetstakten
var också förhållandevis god.
Den provisoriska reparationen måste tyvärr med
nödvändighet bli ganska omfattande. Jag skall ej
trötta med någon specifikation, men man måste
bl.a. provisoriskt rikta och reparera allt järnarbete
samt lägga trädäck på båtdäck och däckshusen
och bygga en ny brygga, och en provisorisk
inredning måste anordnas midskepps för befälet, som
efter haveriet hade logerat högst primitivt
tillsammans med manskapet akterut. Penteri och förråd
måste inredas, kök och sanitära anordningar
iordningställas m.m. På bryggan uppsattes en
kompass, som lånades från "Camelia". I stället för
maskintelegraf fick man nöja sig med talrör till
maskin, vilket gick bra.
Genom ett lyckligt sammanträffande hade de
båda fartygen exakt samma elektriska
styr-maskinsanläggning. Då, som jag nämnt, själva
styrmaskinen akterut på "Camelia" var
förstörd, och man där alltså måste styra för hand,
under det att på "Wiril" endast apparaterna
Fig. 11. Däckshus på båtdäck (Af/S "Wiril").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
