Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Inskränkningar i patenträtten, av Åke Holmbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1516
■ TEKNISK TIDSKRIFT
"Patent vare ej gällande mot någon, som vid den
tid, då ansökningen därom inkom, inom riket var i
utövning av den patenterade uppfinningen eller
för sådan utövning där vidtagit väsentliga
åtgärder."
Den rätt, som en annan person än
patent-havaren har enligt detta lagrum, kallas
föranvän-darrätt.
För att ett patent skall kunna ges på en
uppfinning, fordras enligt § 1 patentförordningen, att
uppfinningen är ny. Här ha vi emellertid ett fall,
då ett patent har givits, trots att en annan person
än patenthavaren har utövat uppfinningen tidigare
och uppfinningen sålunda ej är ny i egentlig
mening. Man kan då ställa följande fråga. Om det
ges patent på en uppfinning, som inte är ny, har
enligt § 18 patentförordningen var och en, som
anser sin rätt vara förnärmad genom patentet,
rätt att göra gällande talan vid domstol med
yrkande på att det beviljade patentet skall förklaras
ogiltigt. Har då icke också den man, som utövat
den patenterade uppfinningen innan
patentansökningen inkom, rätt till dylik talan? Är
alltså icke § 16 i patentförordningen onödig?
Detta spörsmål löses av § 3 i patentförordningen.
Uppfinning är enligt detta lagrum ej att anse som
ny, om den innan patentansökningen inkom blivit
så beskriven i allmänt tillgänglig tryckt skrift
eller så öppet utövad att en sakkunnig person
med ledning av därigenom vunna upplysningar
kan utöva uppfinningen. När någon utövat en
uppfinning öppet innan patentansökan från
annan person inkom till patentmyndigheten, kan
han, för den händelse patent följer på
ansökningen, välja mellan att instämma patenthavaren
enligt § 18 med yrkande att patentet skall
förklaras ogiltigt, eller att vänta tills patenthavaren
stämmer honom (jfr här § 19 mom. 6
patentförordningen) och då göra gällande att han har
för-användarrätt. Har han däremot icke utövat
uppfinningen öppet kan ban blott göra gällande
föranvändarrätt. Denna kan han emellertid få
fastslagen icke blott som svarande i en rättegång,
som väckes av patenthavaren, utan även genom
en rättegång riktad mot denne (se § 19 mom. 6
andra stycket patentförordningen).
Det har mycket diskuterats vilka fall, som
rymmas under § 16. Man har sagt att denna
är tillämplig endast då två personer samtidigt
göra samma uppfinning, alltså på
dubbeluppfinningar, och den ena kommer först med
ansökan om patent. Har någon person av
uppfinnaren fått en underrättelse om ett patent och
sedermera på grund av denna underrrättelse utövat
patentet, eller har han t.ex. olovligt satt sig i
besittning av uppfinnarens hemligheter och därigenom
kommit uppfinningen på spåren, bör givetvis § 16
i patentförordningen icke gälla. Har uppfinnaren
fått patent, bör han icke behöva finna sig i att
den andre skulle ha någon föranvändarrätt. Av-
görandet av sådana frågor ligger givetvis i
domstolens hand.
För att en person skall ha föranvändarrätt, skall
han ha utövat uppfinningen, innan ansökan om
patent inkommit, och denna utövning skall ha ägt
rum inom riket. Det är emellertid inte nödvändigt
att hans utövande av uppfinningen skall ha lett
till fabrikation e.d. Med utövande är jämställt,
att han vidtagit väsentliga åtgärder för att inom
riket börja ett utövande av uppfinningen. Det har
diskuterats, om det räcker med att en person har
utövat uppfinningen för sin egen räkning, eller
om han, för att kunna göra föranvändarrätten
gällande, måste ha utövat uppfinningen
yrkesmässigt. Den sista uppfattningen torde vara den
riktiga. Det kan även debatteras, om för det fall, att
patent sökts först i utlandet och först därefter i
Sverige, den utövning (resp. de förberedande
åtgärder), som skulle ge föranvändarrätt, måste ha
skett före ansökningen i utlandet eller endast
före ansökningen i Sverige. För min del anser
jag, att man skall ta hänsyn till ansökningen i
Sverige.
Ett viktigt spörsmål, då det gäller
föranvändarrätt, är även dess omfattning. Om en person
innan patent har sökts, redan har börjat en
fabrikation på grundval av uppfinningen i liten skala,
t.ex. satt upp en liten fabrik, äger han då på
grundval av sin föranvändarrätt att, trots att
patent meddelats för annan, sätta upp en stor fabrik
och alltså börja en allvarlig konkurrens med
patenthavaren? I det spörsmålet uttalar sig icke
lagen och detta är en bland de svaga punkterna i
den svenska patenträtten. Huru domstolarna
komma att döma kan icke förutsägas. Att märka
är emellertid att justitieministern i den
proposition om ändringar i patentförordningen, som
ledde till lagen den 22 juni 1944, uttalade i fråga
om föranvändarrätten, att det ligger i sakens
natur att endast sådan användning må medges, som
kan anses falla inom ramen för det utnyttjande,
eller de åtgärder, som tidigare skett i god tro.
Genom 1944 års ändringar av
patentförordningen har införts en ny rättighet, som står
föranvändarrätten mycket nära och som är säregen för
den svenska rätten. Jag känner icke till att
den finns i något annat rättssystem. Den nya
bestämmelsen återfinnes i § 21 mom. 2. Om en
person börjat inom riket utnyttja en uppfinning
eller vidtagit anstalter därför sedan patent sökts
eller t.o.m. sedan det beviljats, kan han efter
talan vid Stockholms Rådhusrätt få rätt att även
i framtiden utnyttja uppfinningen. Bestämmelsen
är emellertid omgärdad av mycket starka
restriktioner. Förutsättning är att han saknat vetskap
om att patent meddelats eller sökts och att han
skäligen icke kunnat skaffa sig dylik vetskap.
Han måste vidare till patenthavaren utge skälig
ersättning för utnyttjandet och hans rätt att
utnyttja patentet kan begränsas till blott en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
