Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Industriell uppfinningsförmåga, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 december 19M
1525
cirkel. Några komma troligen att se hela bilden som ett
segment eller som en sektor. En optiker kommer kanske
att se det som en del av en lins. Vad resultatet än blir,
är det sällan följden av en logisk deduktion. I stället går
det säkerligen till så, att var och en som ser den lilla
cirkelbågen omedvetet kompletterar den med den bild,
som för honom faller sig naturligast.
Denna typ av omedveten och omedelbar identifiering
genomsyrar vårt dagliga liv, och vi skulle vara hjälplösa
den förutan. Man måste också göra klart för sig, att en
enda ledtråd kan framkalla en mängd olika intryck hos
en och samma person, även om det element som bringar
ledtråden är matematiskt preciserat. En uppfinnare måste
av dessa dunkla ledtrådar kunna skapa levande och
skiftande former. Om en aspekt icke leder fram mot målet, måste
han kunna se problemet från en helt annan synvinkel.
Vare sig det är fråga om antydningar eller hela bilder,
är det märkvärdigt nog dessas allmänna form som sinnet
uppfattar eller igenkänner och icke de exakta mönster som
de bilda på näthinnan. Om man t.ex. håller bilden av en
cirkel först på 25 och sedan på 35 cm avstånd från ögonen,
så kunna de olika stora bilder som avteckna sig på
näthinnan endast ha ett par punkter gemensamma. Icke desto
mindre erbjuder det ingen någon svårighet att se, att
formen i båda fallen är cirkelrund.
Vetenskaplig tillämpning av intuitionen
Två män promenera t.ex. i en skog. Plötsligt glimtar det
till något ljusgrönt inne bland träden. Den ene mannen ser
ingenting annat än den ljusgröna glimten. Den andre säger:
"Detta var intressant. Jag har aldrig förr sett en
gul-bröstad flugsnappare i de här trakterna." I hans tränade
sinne har färgväxlingen omedvetet förbundits med vad han
visste om fåglarnas kroppsbyggnad, flygsätt och
färgmönster till ett meningsfullt helt, så att vad han faktiskt
observerade inte var det färgstreck som hans vän hade lagt
märke till, utan en gulbröstad flugsnappare i flykt.
Det betydelsefulla i detta sammanhang är, att det som
över huvud taget gjorde honom medveten om fågeln icke
var någon logisk tanke utan hans vetenskapliga träning,
med vars hjälp hans undermedvetande skapade bilden av
en gulbröstad flugsnappare på grundval av ledtrådar, som
för den andre mannen inte bara voro meningslösa utan
som han inte ens observerade.
Vad jag särskilt vill framhålla med detta är, att det
är de intuitiva elementen, som äro de skapande. För en
uppfinnare blir denna skapande aspekt av dominerande
betydelse. Om en uppfinnare envist håller fast vid den
logiska vetenskapens mödosamma och stegvisa arbetssätt
kommer han ingen vart. Den intuitiva arbetsprocessen leder
mera direkt till målet. Vanetänkandet måste förbytas i
intuitivt skapande tänkande!
Hur detta försiggår belyses förträffligt av professor
Köhlers märkliga studier över människoapornas sätt att
lösa ett problem. Vid ett tillfälle placerade han föda utom
räckhåll för en av aporna. Apan försökte genast med det
gamla sättet att sträcka ut armen genom burens galler,
men det lyckades inte. Den försökte om och om igen utan
resultat. Den satte sig ned besviken. Men födan frestade,
och till slut tog den upp en käpp, som hade legat inom
synhåll hela tiden, men som den aldrig förut hade använt
för att försöka dra till sig föremål. Utan några tafatta
försök och utan några förberedande steg sträckte den
ut käppen och drog till sig födan.
Apan lade här in mening i för övrigt osammanhängande
ledtrådar. Men det var också nödvändigt för den att av
element, som tidigare hade saknat samband med varandra,
skapa en idé, som inte bara passade in på den
förevaran.-de situationen, utan som var alldeles ny för den. Det är
av detta att genom en intuitiv plan skapa något nytt, som
uppfinnandets själva kärna består.
Det intressanta är, att under hela det föregående arbetet
hade käppen varit inom synhåll lör apan men inte hull
någon betydelse för denna. Det var först, när en glimt av
skarpsinne till ett meningsfullt belt förenade det uppslag,
som bestod av födans närvaro, käppen, apans arm och
dess misslyckade försök att nå födan, som framgången
koin. Även i fråga om denna enkla uppfinning var det
nödvändigt att använda den visdom, som gammal
erfarenhet hade skapat, för att undkomma tidigare
upplevelsers tvång över tankarna. Det är just detta som gör
uppfinnarverksamheten så svår.
Om käppen placeras på sådant sätt, att inte både den och
födan samtidigt äro synliga, kunna många apor icke lösa
problemet. När det är fråga om mycket enkla sinnen, måste
alla lösningens element finnas till hands samtidigt, för
alt uppslagen skola bli så kraftiga att det nya kan fattas.
Även för framstående ingenjörer och vetenskapsmän äro
sådana gynnsamma omständigheter av stor betydelse.
Frigörelse från vanetänkande
Omkring år 1860 började försöken att konstruera en
automatisk vävstol. I början av 1890-talet hade man
kommit så långt, att konstruktionen var praktiskt taget färdig.
Vad som fattades var ett sätt att automatiskt träda garnet
genom skyttelns öga.
En dag föreslog en mekaniker vid namn Northrop, som
hade arbetat med spinnerimaskiner, att man skulle
använda en öppen ögla i stället för att träda garnet genom
hålet på skytteln. Detta ledde till problemets lösning.
Northrop liksom ornitologen som kände igen
flugsnap-paren såg mening i uppslag, vilka andra hade förbisett
trots åratals sökande.
Som detta och exemplet med tryckfärgen visa, hejdas ofta
det logiska tekniska tänkandet, därför att ingenjören följer
principer, som en gång gällde, men som ha förlorat sin
betydelse. Till uppfinnarförmågan hör med andra ord ofta
att kunna se, att själva problemet är av annan natur, som
förutsätter alt man angriper det från en ny sida.
Ju mera omfattande och invecklad ens tankebyggnad är,
desto svårare har man att ändra sig. Härtill kommer att
en dylik ändring kan tvinga en expert på ett område att
bli en nybörjare på ett annat. På så sätt betydde
torkningen av tryckfärgen genom inre kemisk reaktion i stället för
på mekanisk väg, att allt det arbete, som mekanisten hade
lagt ned på problemet, och all den kunskap, som detta
hade skänkt honom, blevo värdelösa. Det psykologiska
motståndet blir i dylika fall med nödvändighet mycket
stort.
Om många andra människor befinna sig i samma läge,
kan den förenade oppositionen bli oöverstiglig, även efter
det att upptäckten är ett välgrundat faktum. När t.ex.
Pasteur uppfattade bacillerna icke som ett resultat av
sjukdomen utan som dess orsak, söndersmulade han
mycken medicinsk vetenskap. Eftersom han själv inte var
erkänd medicinare, hade han för egen del mycket litet inre
motstånd att bekämpa. Men tillkännagivandet av hans
upptäckt samlade emot honom hela den medicinska
fakultetens bittra motstånd. Att godkänna den nya synpunkten
betydde för läkarna att uppge det mesta av deras invanda
tankebanor och praktik; de måste också medge att de
tidigare hade misstagit sig och lära på nytt.
För att kunna uppfinna måste man alltså frigöra sitt
sinne från det förflutnas inflytande och logik, så att ens
intuition kan se förut obeaktade ledtrådar och på dem
bygga nya idéer.
Tron är en nödvändig drivkraft
När, som ofta är fallet, den ursprungliga föreställningen
är obestämd och dunkel, måste uppfinnaren ha
beslutsamhet och tålamod för att kunna hålla ut, till dess hån
har nått något resultat. Hur går detta till? Förvisso icke
endast genom medfödd ihärdighet. Pasteur t.ex. höll i
främsta rummet fast vid sin tanke om bacillerna på grund
av sin tro. Om hans intuition var riktig skulle den
medicinska vetenskapens makt att böta sjukdomar fundamentalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
