Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1945 - Tidskriftsuppsatsen — som redaktören vill ha den, av Torvald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEKNISK TIDSKRIFT
cialister men ändå ha fattat intresse för artikeln
och önska tillgodogöra sig den. Måste man av
praktiska skäl hitta på nya ord för ett nytt
begrepp eller en ny produkt är det önskvärt att man
först rådfrågar en språkman för att undvika att
ordet strider mot gällande regler för nybildningar
i svenska språket.
Koncentration
En tidskrift är inte ett publikationsorgan för
vad som i dagligt tal kallas avhandlingar, utan
för uppsatser, diskussionsinlägg och notiser. I
samtliga fall måste författaren vinnlägga sig om
koncentration och endast ta med det som är
väsentligt. Något värde på den optimala längden för
en god teknisk uppsats kan inte anges. Det hänger
naturligtvis samman med uppsatsens art och
smältbarhet samt tidskriftshäftets omfång.
Vanligen är det svårt att bereda plats för en
uppsats som är längre än 8—10 sidor. Att dela den
på flera häften bör om möjligt undvikas —
följetongartiklar göra ingen läsare glad.
Det är ingen förtjänst hos en uppsats om den
är längre än vad som behövs för att i läsvärd
form lägga fram sakinnehållet. Å andra sidan
kan uppsatsen bli svårläst av en extremt
koncentrerad framställning med avhuggna satser och
anhopade bestämningar, utan hopbindande småord
och mjuka övergångar. Detta är emellertid ett
ganska sällsynt förekommande fall; flertalet
uppsatser skulle med stor fördel ha kunnat strykas
ned åtskilligt, t.ex. genom att ta bort utvikningar,
som inte ha väsentlig betydelse för
framställningen.
Manus — föredrag — uppsats
Många uppsatser i en teknisk tidskrift ha
ursprungligen varit föredragsmanuskript. Det är —
eller bör åtminstone vara — bestämd skillnad
mellan manuskript, föredrag och uppsats. Ett
manuskript, som är skrivet som en uppsats, blir ett
dåligt föredrag om talaren ej kan frigöra sig från
det, medan å andra sidan ett manuskript som är
skrivet direkt med tanke på det muntliga
framförandet — vilket är viktigast ur
föredragssynpunkt — ofta kräver en omarbetning eller
åtminstone en redaktionell översyn för att bli en
hygglig uppsats. Men låt för all del denna
bearbetning inte bestå av "översättning" till
kanslispråk, som tar dubbelt så mycket plats, men är
hälften så begriplig. Behåll alltså gärna det
vårdade talspråket och inrikta Er på att få fram en
koncentrerad, logisk framställning, utan de
återblickar och upprepningar som höra den
muntliga framställningen till. Tyvärr ger sig den
strängt upptagne ingenjören sällan tid att skriva
mer än ett enda opus fast han rätteligen borde
skriva två. Det kan då inte hjälpas att varken det
ena eller det andra ändamålet blir tillräckligt
tillgodosett.
Titel, rubriker och figurtexter
Rubriksättning är en svår konst. En god titel
bör framför allt vara kort och träffande samt
locka till läsning av artikeln. I nödfall får man
tillgripa en undertitel. Härtill komma de krav
som ställas ur biblioteks- och
dokumentationssynpunkt. Ur alla dessa synpunkter äro rubriker av
typen "Något om......" eller "Kortfattade
synpunkter på......" inga lyckade rubriker. Här
gäller det för författaren att vara varken för
blygsam eller för vidlyftig. Om hans rubrik inte är
lämplig bör han försöka acceptera redaktörens
förslag till förbättring.
Samma synpunkter kunna ställas på
underrubriker. Dessa äro nödvändiga i varje uppsats som är
längre än två sidor. Man har sagt att varje rubrik
är en ny inkörsport till uppsatsen, och det är
verkligen så, att väl valda och lämpligt
utplacerade underrubriker kunna åstadkomma små
underverk, när det gäller att fånga läsarens intresse.
På samma sätt skall varje bild ha sin egen
figurtext. Även denna skall vara kort men
uttömmande. Siffer- och bokstavsbeteckningar i ritningar
böra helst också förklaras i figurtexten; man skall
inte behöva leta spalt upp och spalt ner i texten
för att förstå vad bilden föreställer.
I idealfallet skall titel, underrubriker och
figurtexter ge den läsare, som har bråttom, en god
uppfattning om uppsatsens innehåll.
Matematik och liknande hjälpmedel
För en ingenjör är matematiken ett
utomordentligt hjälpmedel och det är därför självklart att det
matematiska framställningssättet ofta intar en
betydande plats i en teknisk uppsats av mera
teoretisk typ. Men liksom med det övriga materialet
bör Ni även i fråga om matematiken iaktta en viss
återhållsamhet. Det är i regel inte nödvändigt att
återge varje led i en matematisk deduktion —
läsaren får väl förutsättas ha något förtroende för
Er räknekonst! Ofta räcker det med
uppställandet av grundekvationen och av slutresultaten,
såvida inte det just är den matematiska
behandlingen som Ni vill belysa, och detta är ett sällsynt
fall i en teknisk uppsats.
Under det att praktiskt taget all löpande text
numera maskinsättes får matematiken i regel
sättas för hand om det matematiska språkets alla
tecken skola bli korrekt återgivna och komma på
riktig plats i ekvationerna. En förutsättning för
gott resultat är då att manuskriptet är absolut
entydigt skrivet, framför allt i fråga om
gånger-tecken, index, bråkstreckens plats i förhållande
till de övriga tecknens osv. Man kan inte begära
att sättaren också skall vara matematiker. Det
finns skrivmaskiner, vilkas tangentbord äro
välförsedda med matematiska tecken, men det går
lika bra att skriva eller texta in matematiken för
hand. Gör det tydligt — gör ordentlig skillnad på
Stora och små bokstäver (s och S, c och C), mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
