Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1945 - Tidskriftsuppsatsen — som redaktören vill ha den, av Torvald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 januari i 945
5
lan siffran 1 och bokstaven 1, och tänk på att
grekiska och latinska bokstäver lätt kunna
förväxlas (a och a, x och a).
Illustrationsmaterialet
Besläktad med den matematiska framställningen
är den grafiska. Enkla symboliska figurer
sammansatta av fyllda eller ofyllda rektanglar,
cirklar, pilar e.d. kunna ibland sättas, men vanligen
blir det nödvändigt att göra en kliché. Härvid kan
originalet vara hur komplicerat som helst om det
blott är utfört så att de tecknade partierna ge god
kontrast mot underlaget (tusch på vitt, olinjerat
papper eller på genomskinlig väv eller
transpa-rant papper). Originalformatet spelar ingen roll
blott samtliga linjer ha sådan grovlek att de bli
tydliga i trycket efter förminskningen. Detta är
särskilt viktigt att komma ihåg vid mycket stora
ritningar, t.ex. byggnadsplaner i ritbordsformat.
För att över huvud taget möjliggöra en
reproduktion på måttlig bildyta kan man ibland tvingas att
förstärka vissa viktiga linjer och helt utesluta
andra, för sammanhanget mindre väsentliga.
Diagram som äro uppdragna på
millimeterpapper böra helst ritas om på annat material, varvid
utom axlarna endast så mycket rutnät tas med
som är nödvändigt för att ge ett stöd åt ögat.
Finmaskigt rutnät bör ifrågakomma endast i
undantagsfall, när det verkligen gäller att kunna
göra avläsningar på kurvan. I övervägande
flertalet fall vill man endast visa sambandets
karaktär; då kan man med fördel ge bilden små
dimensioner och helt avstå från rutnät.
Naturligtvis är det möjligt att reproducera även
kurvor ritade på millimeterpapper, varvid
rutnätet vid reproduktionen antingen kommer med eller
också, med hjälp av filter, kan bringas att helt
försvinna. Då måste millimeterpapperet vara av
blå eller grön färg; rött och brunt bör för
säkerhets skull alltid undvikas.
Diagrammen få endast sparsamt förses med text
i bildytan, i huvudsak endast förtydligande
beteckningar för att undvika missförstånd. Alla
övriga upplysningar kunna med fördel ges i
figurtexten. På axlarna bör alltid måttenheten anges;
däremot är det- onödigt att ånge den varierande
storheten själv, då underskriften bör vara så
formulerad att den utesluter varje missförstånd
härvidlag. Det viktigaste är emellertid att det blir
konsekvens i beteckningarna.
Rita in måttbeteckningar och annan text så, att
de inte onödigt sticka över diagrammets
begränsningslinjer — det medför en alldeles onödig
fördyring av klichén, samtidigt som diagrammet
verkar plottrigt. Onödigt svårläst är också en
blandning av vågräta och lodräta textdelar; undvik
det senare, sätt ordinatans text på en vågrät
rad omedelbart över diagrammets överkant!
Då det ser mycket illa ut i en tidskrift om text,
måttuppgifter och beteckningar på figurerna än
äro maskinskrivna, än textade med rak eller
lutande stil, än stora och än små, tvingas
redaktionen ofta att låta rita om figurerna och förse dem
med en enhetlig textning i en storlek som efter
individuell förminskning ger genomgående lika
stil och grad. Om Ni levererar användbara
figurer där texten följer tidskriftens stilpraxis och har
observerat att text som i trycket blir mindre än
1 mm är praktiskt taget oläslig, gör Ni
redaktionen en stor tjänst. I annat fall är det bäst att
endast lämna underlag i blyerts, åtminstone för
textningen.
Vad här sagts om diagram gäller i tillämpliga
delar även kartor, scheman, skisser och andra
strecktecknade figurer. För att nå större tydlighet
kunna vissa ytor strecktecknas eller förses med ton
inlagd i klichén. I senare fallet behöver den
ifrågavarande ytan på originalet endast utmärkas på
ett eller annat sätt, t.ex. genom utfyllning med
mjuk blyerts.
Reproduktion av fotografier erbjuder i
allmänhet inga speciella problem. Ofta kan en lämplig
beskärning av motivet före klicheringen ge ökad
balans och koncentration åt bilden.
Skioptikonbilder äro mindre lämpliga som underlag för
klichering. Föredragsillustrationer böra därför
helst insändas som pappersoriginal eller
möjligen som glasnegativ.
För alla slag av illustrationer gäller att de
aldrig böra inritas eller inklistras i manuskriptet
utan lämnas lösa eller uppsatta på särskilda blad,
om de äro så små att de äro svåra att hålla reda
på. Varje figur skall vara numrerad i enlighet
med hänvisningen i texten. Erfordras särskilda
bokstavs- eller sifferbeteckningar, pilar eller
andra anvisningar på bilden bör detta visas på ett
genomskinligt skyddspapper, som fästes över
framsidan, icke genom ritning direkt på fotot.
En regel, som det ofta syndas mot, är att bilder
av mindre vanliga föremål böra ha något som
anger föremålens dimensioner, en "skalgubbe", en
måttstock av något slag (tändsticksask) eller en
efteråt inritad skala. Man kan också i
underskriften ånge skalan som ett förhållandetal i
förhoppning att redaktionen inte glömmer att ändra
siffrorna vid reproduktion i annan skala än 1 : 1.
Tabeller
Tabellen är även ett slags illustration, ur
typografisk synpunkt ett mellanting mellan
matematik och bild, avsedd att ge en koncentrerad
framställning av ett antal siffervärden. Om tabellen
skall vara till glädje för läsaren måste den vara
logiskt och konsekvent uppställd, med tillräckligt
fylliga uppgifter i de olika kolumnhuvudena för
att man skall kunna läsa den utan att behöva gå
tillbaka till huvudtexten. Gör inga förkortningar
i tabellhuvudena — även om skrivmaskinsstilen
har svårt att få plats, så brukar tryckstilen gå
in! Den använda måttenheten bör återfinnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
